En bild av Ludvig Åberg från det nybyggda Syratornet på Billeruds fabriken 1901 - Säffle köping.  

Bidragsträsket är betydligt mer positivt än att hamna låglöneträsket anser Regeringen där man med hjälp av Vänstern cementerar ordningen som hittills rått inom arbetsmarknadspolitiken och som fortfarande inte verkar vara rätt medicin att ta till ser vi på utslaget under åren

Bara att konstatera att Regeringen står handfallna inför uppgiften att få in de lågt utbildade på arbetsmarknaden. En uppgift som våra politiker med facit i hand fortfarande inte lyckas med när vi tar del av resultatet av alla satsningar där subventioner av alla de slag till arbetsgivare varit huvudspåret i politiken.

Med arbetsmarknadsåtgärder med både praktik utbildningar av olika slag så står fortfarande hälften av de utlandsfödda utan arbete efter 30 år i Sverige. För varje regering som kommer på plats så har man visioner om hur man skall lyckas med uppgiften att få lågutbildade in på arbetsmarknaden. Samma koncept men i lite olika former där huvud innehållet i receptet alltid är subventioner av något slag. Hur man skall lyckas nu när mer än hälften av de nyanlända de senaste åren saknar gymnasieutbildning och där många inte har mer än några års studier bakom sig och där till och med många är analfabeter.

Vi medborgare kan nog förvänta oss att det blir fler och fler av både utlandsfödda och Svenskar med låg utbildning som aldrig kommer att sätta sin fot på en arbetsplats utan kommer resten av livet bli beroende av försörjningsstöd. Men arbetslöshetssiffrorna kommer att friseras av våra politiker där man aktar sig noga att skilja på arbete med subventioner och utan allt för att inför medborgarna framstå som handlingskraftiga inför uppgiften. Socialdemokraterna med Göran Persson hade förtidspensioner som en verktyg att få bort dem från statistiken arbetslöshetskön.

Nu har man i många år gett de arbetslösa konstruerade arbetsuppgifterna med subventionerade löner för att inte de skall sätta spår i arbetslöshetsstatistiken.  För i politikernas värld är den som har ett konstruerat arbete som ingen efterfrågar på marknaden att gå till men betalas av staten i någon form inte är betraktad arbetslös.

Politikerna gör det lätt för sig när man låter en stor grupp som egentligen är arbetslösa i den meningen att ingen vill anställa dem utan kraftiga bidrag till lönekostnaderna inte ingå i arbetslöshetssiffrorna. Här har vi en falsk marknadsföring om utslaget i den arbetsmarknadspolitik man har fört när man utelämnar stora grupper som inte står till arbetsmarknadens förfogande utan stora statliga bidrag till deras lönekostnader.

De är inte arbetslösa enligt våra politiker. Tala om frisering av arbetslöshetssiffrorna. 

tn

Den sittande regeringen fortsätter i samma hjulspår där subventioner av alla de slag fortsätter som arbetsmarknadsåtgärd.  

Satsningar för kompetens och matchning på arbetsmarknaden

Samtidigt som 400 000 människor står utan arbete finns det närmare 80 000 lediga jobb i vårt land. Sverige har en hög och ojämnt fördelad arbetslöshet. Arbetslösheten är särskilt hög hos personer utan gymnasieutbildning eller med kort vistelsetid i Sverige. ( utlandsfödda med lågutbildning har fortfarande efter 30 år i Sverige mindre än 50 % sysselsättningsgrad ) Det är många regeringar från både vänster och höger som är skyldiga till den verkligheten.   

Vi ser att matchningen på svensk arbetsmarknad fungerar allt sämre och att nästan en av fem rekryteringar misslyckas. Därför avser regeringen att föreslå investeringar på 1,3 miljarder år 2016 i nya utbildningsplatser inom vuxenutbildningen – i ett nytt kunskapslyft och aktiva insatser för långtidsarbetslösa. Har vi inte hört de tongångarna tidigare ? 

Aktiv arbetsmarknadspolitik

Den som står långt ifrån arbetsmarknaden och har svårt att få jobb ska ges reella möjligheter att komma tillbaka till arbetslivet. I budgetpropositionen för 2016 avser därför regeringen att föreslå en rad insatser för att möjliggöra en snabbare återgång till arbetslivet.

300 miljoner kronor till Samhall för att öka möjligheterna till arbete för personer med en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Ökningen innebär upp till 2 000 fler platser årligen.

400 miljoner kronor i ökade resurser till lönestöden och till ett särskilt introduktions- och uppföljningsstöd. Detta beräknas skapa ett utrymme för att upp till 1 000 personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga kan komma i arbete.

Den höga långtidsarbetslösheten är en stor utmaning. Därför avser regeringen att föreslå följande reformer för 166 miljoner kronor för år 2016 som avser öka till över 200 miljoner kronor per år för år 2017, 2018 och 2019.

Har vi inte hört det förut genom åren att nu har man hittat lösningen på att få de lågutbildade ut på arbetsmarknaden ?  

Anna Dahlberg är ledarskribent på EXPRESSEN  och är i min mening en av de få på tidningen som kör med raka rör i sina ledarspalter.    
   

ANNA DAHLBERG

Vänsterns vrålande sabbar debatten

Grovheterna avlöser varandra när vänstern vill tysta besvärliga debatter. I värsta fall blir vi alla dummare på kuppen.

För ett tag sedan anklagade vänsterdebattören MartinKlepke Centerpartiet för att vilja införa apartheid mot "etniskt orena flyktingar" på arbetsmarknaden. Man hade kunnat tro att det lågvattenmärket skulle bli en vändpunkt i debatten. Men icke. Tvärtom har de vulgära argumenten dragit fram som en hagelstorm på sistone.

Någon tror sig veta att kraven på sänkta löner drivs av den borgerliga klassens fantomsmärtor efter en tjänarklass. En annan anar nordkoreanska tendenser. En tredje påpekar triumfatoriskt att samhällets toppar minsann inte vill sänka sina egna löner, vilket bevisar att allt är nys.

I veckan var det Lars Calmfors, professor i nationalekonomi, som kölhalades i spalterna efter att ha föreslagit ingångsjobb med lägre lön.

"Låt Calmfors irra på Clas Ohlson!" röt Göran Greider och uppmanade statsministern att skälla ut låglönelobbyisterna (ETC 15/2). Johan Croneman i DN Kultur var ännu mer rasande. SVT borde ha avkrävt Calmfors svar om hans egen lön och hur man ska kunna leva på 15 000 kronor i månaden, gläfste Croneman (DN 15/2).

Är det den sortens journalistik vi eftersträvar? Ska forskare med obekväma rön jagas ut ur offentligheten med personangrepp och populistiska grepp? Vi är kanske inte så långt från att uppnå det idealet i så fall.

 Stora delar av vänstern har gjort såväl forskningen som verkligheten till sina fiender i avgörande frågor. När resultaten inte passar den egna ideologiska övertygelsen skruvas tonläget upp i falsett och argument ersätts med personangrepp och stickspår.

Problemet uppstår när vänsterns debattörer fnyser åt forskning, låtsas som att inga målkonflikter existerar och som att pengar växer på träd.

På det sättet förvandlas det ena sakområdet efter det andra till en fråga om gott eller ont. Om alla kan få jobb med västvärlden högsta ingångslöner - varför då kräva sänkta löner? Om alla kan få en hyresrätt med låg hyra - varför då kräva att hyresregleringen avvecklas? Om vi har råd att låta alla som är sjukskrivna själva avgöra när de är redo att återvända till jobbet - varför då sätta press?

Det enda rimliga svaret på de frågorna blir att forskare och debattörer som föreslår sådana förändringar har ett ont uppsåt. De har en slug, egennyttig agenda vars uppgift det blir för vänstern att dra fram i ljuset.

Om ledande akademiker binds vid skampålen när de lägger fram obekväma slutsatser finns en uppenbar risk att de drar sig undan. Vem vill bli nästa professor att hängas ut som högerspöke eller rasist?

Då tystnar debatten och Sverige kan på nytt hamna i en akut kris utan att någon i efterhand riktigt förstod vad som hände.

Läs hela artiken här

         http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/vansterns-vralande-sabbar-debatten/

När argumenten tryter då tar man till att prata skit om budbärarna. Man har tagit efter det som den forna Sovjetunionen tog till när man ville tysta obekväma röster genom att med desinformation försöka göra budbärarna oseriösa och få dem att framstå som fiender till det som kommunismen stod för.

Har själv erfarenhet när en tidningsägare i en småortstidning försökte med en liknande metod när han blev avslöjad av mig att mörka information där han skyddade en kompis som var en hög tjänsteman i kommunens tjänst som medvetet lurade skjortan av både politiker och skattebetalare i sin syn hur han ansåg hur skatterna skulle användas lång i från de politiska beslut som gällde.

Då togs det till både ljug och ren desinformation för att i någon mån försöka ändra fokusen till budbäraren i stället för tjänstemannen som var boven i dramat. Men med dåligt resultat där tjänstemannen fick till slut bära hundhuvudet och sluta och tidningsägaren blev ställd inför skampålen när det hela uppdagades för allmänheten genom min blogg.       

 tn

SvD  KULTUR

BERGLINS SÖNDAG

Speltid 5.59 

När man får en idé till att öppna ett företag så är det marknaden som bestämmer vilka förutsättningar man har att lyckas. Man måste alltså skapa en produkt eller en tjänst som är efterfrågad.  Våra politiker börjar i fel ända med att försöka komma överens om en mini lön eller subventioner i tron att det  skall öka marknaden och efterfrågan på produkter och tjänster.  Här pratar man om dåligt utbildade invandrare och Svenskar som i åratal har svårt att komma in på arbetsmarknaden där det visats sig att fortfarande efter 30 år i Sverige så går över 50 % av de utlandsfödda arbetslösa.

Trots alla försök under decennier med subventioner till arbetsgivare där utslaget på personalkostnaderna klart understiger de minimilöner som man nu käbblar om i tron att det skulle vara lösningen för att få in fler lågutbildade på arbetsmarknaden. Här har man drastiskt sänkt lönekostnaderna med kraftiga subventioner i decennier för de som är svårplacerade på arbetsmarknaden utan att lyckas att minska arbetslösheten 

Man blir lite orolig som skattebetalare när man tar del av politikernas lösningar där man tydligen kör på i samma hjulspår utan att tänka nytt.   

Socialdemokraterna med Vänstern vill inte införa minimilöner utan vill fortsätta på den inslagna vägen sedan decennier med subventioner till arbetsgivare för att få arbetslösa attraktiva på arbetsmarknaden, en metod som också provats av Alliansen utan att lyckas. Man anställer och de får behålla anställningarna så länge subventionerna gäller. Sedan åker de ut har det visat sig utan att det ger några spår i ökad sysselsättning. 

Borgliga har nu lanserat minilöner som en lösning men som för arbetsgivaren är betydligt dyrare än de arbetsmarknadsåtgärder som har erbjudits under åren till arbetsgivarna. Hur tänker man då kan man fråga sig när man tar till förslag som ökar lönekostnaden för arbetsgivaren än dagens system med subventionerade i bland gratis och till och med att man fått betalt för att ta emot arbetslösa utan att det visat sig ge några spår i arbetslösheten ? 

Varför tar man inte lärdom av de senaste 30 årens arbetsmarknadsåtgärder och analysera hur den har påverkat arbetslösheten hos dåligt utbildade medborgare?  Ser man på utslaget så har den metoden som lösning totalt misslyckats ser vi när vi tar del av resultatet. 

Itron att ökade skatter på företag, ökade lönekostnader för pensionärer, minskade rotavdrag, ökade bränslekostnader och högre skatter för stora grupper mm är lösningen när det istället borde vara tvärt om att föra en politik som ökar köpkraften där medborgarna i större utsträckning kan ta del av erbjudande i tjänstesektorn och handeln där de har störst förutsättningar att få ett arbete borde vara en del i lösningen för att minska arbetslösheten bland de lågutbildade.

men den lösningen har en sådan politisk kraft i att ideologin sätter käppar i hjulet där skattesänkningar ses som ett rött skynke och blockerar allt sunt förnuft i tänkandet hos vänsterfalangen i politiken ..    

Vi kan konstatera att det finns stora skillnader vad som erbjuds av politkerna och det som sedan levereras till väljarna när valet är över.  

Historien om hur Stroke-drabbade Thomas Eriksson behandlades av den offentligt drivna hemtjänstenheten för äldreomsorgen i Östra Göteborg.  

Hur skall vi få ordning på verksamheterna när de totalt struntar i sina begångna misstag utan fortsätter som vanligt utan att ta ansvar för situationen och förändra verksamheten så att de som ta del av hemtjänsten skall känna sig trygga i sin situation. Här har man utarbetat rutiner som inte följs.

Trots Uppdrags gransknings avslöjande vid första besöket på Hemtjänstenheten för äldreomsorgen i Östra Göteborg där man avslöjade hur illa ställt det var med ansvaret och hur man följde rutinerna så fortsätter man på samma sätt där rutiner som skall vara en garant för tryggheten helt nonchaleras på fältet. Hela verksamheten inom hemtjänsten skvallrar om att tjänstemän, politiker och personal på fältet verkar inte bry sig om vad som händer när man vägrar ta sitt ansvar vad som händer ute bland de som använder tjänsten.

Det enda försvar de ansvariga hade att komma med att påstå att de  har upprättat rutiner som skall garantera de hjälpbehövande trygghet. Men att sätta upp rutiner på pappret och inte bry sig om att undersöka om rutinerna verkligen följs, så lång sträckte sig tydligen inte deras sunda förnuft och ansvar förstår man när man tar del av hur man misskött sitt uppdrag.

När inte ens de rutiner som man hävdade skulle garantera tryggheten, som vid Uppdrag Granskning visade sig inte på långa vägar var den garanti, inte ens på pappret, fullt ut garanterade de hjälpbehövandets trygghet. När man gång på gång glöms bort av hemtjänsten och detta uppdagas efter Uppdrag granskning första reportage.

Britta Schröder är områdeschef för äldreomsorgen i Östra Göteborg och ytterst ansvarig för att Thomas hemtjänst fungerar som den ska.

– Jag ska direkt försöka ta reda på mer varför det har blivit som det blir och förhindra att det händer igen. Jag vill att Thomas ska kunna känna sig trygg, säger Britta Schröder då.

Efter andra besöket av Uppdrag granskning så visade det sig att hemtjänsten fortfarande glömde bort honom . När Uppdrag granskning konfronterar Britta Schröder om att  hemtjänsten fortfarande inte tar sitt fulla ansvar för att de som tar del av tjänsterna skall känna sig trygga . 

"Ska lära oss av den här händelsen"

Britta Schröder, områdeschefen för hemtjänsten i Östra Göteborg, ställer sig frågande till hur det hela kunde ske.

– Ja, jag blev chockad och kände det kan inte vara möjligt. Den här rutinen har vi gått igenom regelbundet och så händer detta. Men det hon inte vet då är att Thomas Eriksson då ligger på golvet och väntar på hemtjänsten som aldrig dyker upp.  

Låg på golvet och väntade på hjälpen som inte kom

Glömdes bort av hemtjänsten gång på gång. Samtidigt som Uppdrag Gransknings reporter ställde de ansvariga cheferna till svars låg Thomas ensam hemma på golvet och väntade på hjälp och där hemtjänstens rutiner inte följs som resulterar i att Thomas fick ligga i över 30 timmar innan hjälpen dök upp. Hade man följt de rutiner som man satt upp för att garantera de som använder hemtjänsten att känna sig trygga så hade det inträffade aldrig uppkommit.