Nu får pensionärernas riksorganisationer vakna till och koncentrera sig att få upp fattigpensionärernas pensioner till en nivå som det går att leva på. Så här kan det inte få försätta i all evighet. Nu är det på tiden att riksorganisationerna lämnar sin politiska bakgrund och koncentrerar sig problemet där man sätter medlemmarnas intresse i centrum. Varför inte börja inse att man som grupp är 28 % av valmankåren och böja agera efter den verkligheten. Varför inte börja inse att man med den verkligheten har mycket stor makt att inverka på politiken om man börjar samarbeta också mellan våra riksorganisationer för ett gemensamt mål i att få pensionärerna över ribban för fattigdom.
Något som de politiska partierna inte kommer att se med blida ögon och där man kan förvänta sig att det finns en och annan judas inom organisationerna som med order från politikerna försöka bromsa och inte låta pensionärsorganisationerna få för mycket makt över politiken.
Vi får väl se om inte mullret från pensionärerna till slut får våra politiker att vakna till för en förändring. Så de politiska partier som tar mullret från pensionärerna på allvar och börjar anpassa sina politiska förslag till vad som behöv för att bryta trenden mot fattigdomen de kommer att få många röster vid nästa val.
Fattigpensionärer – en växande grupp
Bedrövligt när vi tänker på hur många miljarder vi lägger på flyktinginvandringen där det erbjuds anhöriga pensioner utan att de lagt en enda krona till pensionssystemet så struntar man totalt i vår egen befolkning när vi ser hur fattigpensionärerna ökar år från år utan att våra politiker reagerar. Nu får ledningen för våra pensionärsföreningar i Sverige börja ryta till på riktigt så att våra politiker från alla läger förstår allvaret i den utveckling som pågått länge och där antalet ökat från 1995 med 150000 fattigpensionärer till 2014 enligt pensionsmyndigheten prognos.
Den har fördubblas sedan 2006 och år 2015 kan räkna med nästan en kvarts miljon i Sverige som är fattigpensionärer. Skamligt är väl rätta ordet hur man behandlar sina medborgare där nu en kvarts miljon pensionärer lever under 11000 kr/ månad. Här pratar man om minilöner för löntagare på 15000 kr som en lön som det inte går att leva på enligt fack och regering samtidigt som man då låter närmare kvarts miljon pensionärer leva långt under den nivån utan att bry sig. Det första man borde göra är väl att lyfta upp fattigpensionärerna till en nivå över fattigdomsgränsen där 1700 kr/ månad är en siffra som nämns till en kostnad på ca 4.5 miljarder/ år.
När man i Sverige de tio senaste åren haft reala löneökningar med omkring 20 procent, och hushållens förmögenheter har vuxit mycket tack vare prisutvecklingen på bostadsmarknaden så har pensionerna fallit med 4 % utan att politikerna reagerar. Man är på väg att göra stora delar av pensionärskollektivet till fattigpensionärer om man låter utvecklingen fortsätta.
Kanske skulle man i solidaritetens namn öka pensionsinbetalningarna för dagens löntagare så att det även täcker in en real pensionsökning för dagens pensionärer. En utjämning där alla pensionärer inte bara för de som faller under fattigdomsstrecket får ta del av en real ökning av pensionen. En solidaritets reform som gör att dagens pensionärer också får ta del av det ökade välståndet.
En reform som kommer att avslöja hur ordet solidaritet tolkas bland politiker och löntagare representanter när utslaget kommer att visa sig bli en bromsning av de reala löneökningarna till bekostnad av en stabilare positiv utveckling av pensionerna. Då kanske vi får reda på vad ordet solidaritet betyder i politiken och bland löntagarrepresentanter.
Kanske dags att våra pensionärsorganisationer börjar ryta till och få regering och övriga politiska partier förstå att så här kan vi inte fortsätta längre.
Sveriges fem största pensionärsorganisationer PRO, SPF, SPRF, SKPF och RPG utgör tillsammans regeringens pensionärskommitté. Vi informerar och överlägger med företrädare för regering och riksdag om frågor som rör äldre, cirka 1,6 miljoner människor. Det är ca 17 % av Sveriges befolkning och 28 % av valmanskåren. Nästan 900 000 människor är anslutna till någon av de fem organisationerna. Vårt medlemsantal ökar stadigt och våra krav likaså. Vi arbetar aktivt för att påverka Sveriges beslutsfattare. Vi önskar att arbete och pension ska beskattas lika, att det ska finnas bostäder som byggts så att våra hem kan bli mer funktionella för vårt fortsatta liv, att omsorg och vård tillförs resurser så att ingen riskerar ovärdigt bemötande och att ingen människa i något sammanhang ska diskrimineras på grund av ålder.
Tydligt är väl att de i sitt samarbete med regeringen inte varit nog tydliga på vad som bör göras för att säkerhetsställa pensionärernas rätt till en pension man kan leva på. .
tn
Film 5 min Åmålshamnen på 1950 talet
