Inlägg publicerade under kategorin POLITIK

Av tommy norum - Lördag 24 okt 19:45

 


Kanske inte så konstigt att förtroendet för våra politiker varit så här lågt sedan 2008 när ser hur politiker som har kvar sina generösa villkor flera år efter avslutat uppdrag, samtidigt som de kan samla pengar på hög i egna bolag. Stötande när politiker går runt bestämmelserna som var till för att få en ekonomisk fallskärm när man lämnade det politiska livet. Men det obegripliga är väl hur detta kan fortgå år efter år utan riksdagens politiker reagerat och täpper till den politiska elitens kryphål. Men man är väl sig själv närmast kan man tänka.

 

Socialdemokraten Veronica Palm, som lämnade riksdagen 2015, och hon är inte ensam , är det senaste exemplet på fd politiker som utan några dubier glatt viggar skattebetalarnas fickor genom pensionen och samtidigt tar generösa lågbeskattade utdelningar från eget bolag. Enligt uppgifter från Statens tjänstepensionsverk fick Palm 2018 hela 549 248 kronor i pension samtidigt som hon kvitterade ut 65 000 i lågbeskattad utdelning från eget bolag. 2019 tog hon ut 545 250 kr från riksdagen och ytterligare 214 000 kronor från utdelning. Ett tillskott på nästan 16 000 kronor efter skatt per månad. Det kanske mest anmärkningsvärda är väl att de som i talarstolarna talar om solidaritet , värna om de svaga i samhället verka inte ha det minsta samvete för att sko sig på skattebetalarnas bekostnad för att leva lyxliv...

Socialdemokraten Pär Nuder som slutade 2009 men ändå begärde ut full pension och samtidigt drog in 16 miljoner kronor i eget bolag på två år. Göran Persson gjorde samma sak och begärde även han ut pensionen samtidigt som hans bolag hade intäkter på flera miljoner kronor per år och Fredrik Reinfeldt var inte bättre. Något att tänka på ni som tycker ni har en pension som man inte kan leva på när samtidigt vår politiker röstar fram pensioner och bestämmelser i riksdagen som vanliga medborgare inte en kan drömma om. Det är stötande att politiker som redan har haft både generösa villkor när de jobbade och flera år efter att de slutat, även nu när reglerna är ändrade, kan samla pengar på hög i egna bolag och bli rika. Så var det inte tänkt eller var det kanske det som var meningen att lura medborgarna så man kan leva som den gamla adeln gjorde med gods och slott på skattebetalarna bekostnad.

Våra riksdagsledamöter ordnade också till sig en egen liten gräddfil när man nyligen höjde pensionsålder för alla andra utom sig själva. Det är tydlig det att våra riksdagsledamöter anser sig stå över sina medborgare som de är valda av och inför en egen pensionsgräddfil till sig själva som gör att de kan gå i pension tidigare än sina arbetande undersåtar. Det är helt orimligt. Riksdagsledamöternas ”pensionsgräddfil” måste skrotas. Beslutsfattare måste leva som de lär. Hur ska jag som förtroendevald med trovärdighet kunna argumentera för höjda pensionsåldrar när jag som riksdagsledamot kan räkna med att gå i pension långt tidigare än många andra? 

 


tn.

ANNONS
Av tommy norum - Tisdag 20 okt 13:35



 



Redan nu  börjar ledarna i morgontidningarna varna för priset som de två borgerliga partierna M och KD får betala om de gör sig beroende i ett samarbete med  Sverigedemokraterna . Om nu ledarskribenterna eller andra opinionsbildare tror att Jimmie Åkesson på  alla sätt kommer att försöka påverka politiken i en sådan konstellation där M och KD blir regeringsbildare så hör det väl till sakens natur att så kommer att ske. Det är väl knappast konstigare än att Socialdemokraternas Stefan Löfven fick finna sig i att gå de två borgerliga partierna C och L går till mötes i ett samarbetsavtal som I många delar låg långt ifrån vad Socialdemokratisk politik står för. Allt för att behålla makten.

Det blir nog inte M och KD som kommer att ha möjlighet att störa det förloppet,  upprättande av ett skrivet samarbetsavtal där Jimmie Åkesson (SD) kräver inför ett framtida budgetsamarbete ..., utan där blir det nog SD som kommer att ha sista ordet om man vill ha med SD på regeringståget.. Skillnaden är väl att det finns betydligt fler politiska beröringspunkter mellan SD som kommer att underlätta en politisk överenskommelse med M och KD än det finns i S-regeringen och januaripartierna C och L. 

 

Så det belackarna nu riktar in sig på att notan för ett samarbete med Jimmie Åkesson och hans sverigedemokrater i ett avtal kommer att få samma reaktioner hos väljarna i M och KD som Stefan Löfven nu upplever. Men den reaktionen kanske man kunde tänka sig om det vore Vänsterpartiet som vore samarbetspartner- en socialist som släpps in i en borgerlig regering. Det var ju precis det experimentet som Stefan Löfven nu provar på men tvärt om, borgerliga  som släpps in i en Socialistisk regering. Tacka tusan för att det till slut  kommer att misslyckas med i grunden så olika samhällssyner.

 

Nu har SD en nestor i svensk politik i Jimmie Åkesson som med större politisk erfarenhet än alla nu sittande partiledare, något som också sätter sina taktiska spår i SD:s handlande. Våra politiker vet tydligen inte om det än- men vilket de vill eller inte så styrs nu riktningen i svensk politik numera av Sverigedemokraterna allt eftersom de negativa konsekvenserna blir allt mer uppenbara för medborgarna av den politik som förts de senaste tjugo åren.  Opinionsundersökningarna visar att också väljarna till slut vaknat upp och förstår vidden av vad en naiv helt verklighetsbefriad totalt saknad av sunt förnuft politik kan ställa till med  Allt fler önskar en förändring till en mer jordnära politik som sätter de Svenska medborgarna mer i  centrum än vad som är fallet nu..   

tn                       

Redan nu  börjar ledarna i morgontidningarna varna för priset som de två borgerliga partierna M och KD får betala om de gör sig beroende i ett samarbete med  Sverigedemokraterna . Om nu ledarskribenterna eller andra opinionsbildare tror att Jimmie Åkesson på  alla sätt kommer att försöka påverka politiken i en sådan konstellation där M och KD blir regeringsbildare så hör det väl till sakens natur att så kommer att ske. Det är väl knappast konstigare än att Socialdemokraternas Stefan Löfven fick finna sig i att gå de två borgerliga partierna C och L går till mötes i ett samarbetsavtal som I många delar låg långt ifrån vad Socialdemokratisk politik står för. Allt för att behålla makten.

Det blir nog inte M och KD som kommer att ha möjlighet att störa det förloppet,  upprättande av ett skrivet samarbetsavtal där Jimmie Åkesson (SD) kräver inför ett framtida budgetsamarbete ..., utan där blir det nog SD som kommer att ha sista ordet om man vill ha med SD på regeringståget.. Skillnaden är väl att det finns betydligt fler politiska beröringspunkter mellan SD som kommer att underlätta en politisk överenskommelse med M och KD än det finns i S-regeringen och januaripartierna C och L. 

 

Så det belackarna nu riktar in sig på att notan för ett samarbete med Jimmie Åkesson och hans sverigedemokrater i ett avtal kommer att få samma reaktioner hos väljarna i M och KD som Stefan Löfven nu upplever. Men den reaktionen kanske man kunde tänka sig om det vore Vänsterpartiet som vore samarbetspartner- en socialist som släpps in i en borgerlig regering. Det var ju precis det experimentet som Stefan Löfven nu provar på men tvärt om, borgerliga  som släpps in i en Socialistisk regering. Tacka tusan för att det till slut  kommer att misslyckas med i grunden så olika samhällssyner.

 

Nu har SD en nestor i svensk politik i Jimmie Åkesson som med större politisk erfarenhet än alla nu sittande partiledare, något som också sätter sina taktiska spår i SD:s handlande. Våra politiker vet tydligen inte om det än- men vilket de vill eller inte så styrs nu riktningen i svensk politik numera av Sverigedemokraterna allt eftersom de negativa konsekvenserna blir allt mer uppenbara för medborgarna av den politik som förts de senaste tjugo åren.  Opinionsundersökningarna visar att också väljarna till slut vaknat upp och förstår vidden av vad en naiv helt verklighetsbefriad totalt saknad av sunt förnuft politik kan ställa till med  Allt fler önskar en förändring till en mer jordnära politik som sätter de Svenska medborgarna mer i  centrum än vad som är fallet nu..   

tn                       

ANNONS
Av tommy norum - Tisdag 20 okt 12:40


      

 

Redan nu  börjar ledarna i morgontidningarna varna för priset som de två borgerliga partierna M och KD får betala om de gör sig beroende i ett samarbete med  Sverigedemokraterna . Om nu ledarskribenterna eller andra opinionsbildare tror att Jimmie Åkesson på  alla sätt kommer att försöka påverka politiken i en sådan konstellation där M och KD blir regeringsbildare så hör det väl till sakens natur att så kommer att ske. Det är väl knappast konstigare än att Socialdemokraternas Stefan Löfven fick finna sig i att gå de två borgerliga partierna C och L går till mötes i ett samarbetsavtal som I många delar låg långt ifrån vad Socialdemokratisk politik står för. Allt för att behålla makten.

Det blir nog inte M och KD som kommer att ha möjlighet att störa det förloppet,  upprättande av ett skrivet samarbetsavtal där Jimmie Åkesson (SD) kräver inför ett framtida budgetsamarbete ..., utan där blir det nog SD som kommer att ha sista ordet om man vill ha med SD på regeringståget.. Skillnaden är väl att det finns betydligt fler politiska beröringspunkter mellan SD som kommer att underlätta en politisk överenskommelse med M och KD än det finns i S-regeringen och januaripartierna C och L. 

 

Så det belackarna nu riktar in sig på att notan för ett samarbete med Jimmie Åkesson och hans sverigedemokrater i ett avtal kommer att få samma reaktioner hos väljarna i M och KD som Stefan Löfven nu upplever. Men den reaktionen kanske man kunde tänka sig om det vore Vänsterpartiet som vore samarbetspartner- en socialist som släpps in i en borgerlig regering. Det var ju precis det experimentet som Stefan Löfven nu provar på men tvärt om, borgerliga  som släpps in i en Socialistisk regering. Tacka tusan för att det till slut  kommer att misslyckas med i grunden så olika samhällssyner.

 

Nu har SD en nestor i svensk politik i Jimmie Åkesson som med större politisk erfarenhet än alla nu sittande partiledare, något som också sätter sina taktiska spår i SD:s handlande. Våra politiker vet tydligen inte om det än- men vilket de vill eller inte så styrs nu riktningen i svensk politik numera av Sverigedemokraterna allt eftersom de negativa konsekvenserna blir allt mer uppenbara för medborgarna av den politik som förts de senaste tjugo åren.  Opinionsundersökningarna visar att också väljarna till slut vaknat upp och förstår vidden av vad en naiv helt verklighetsbefriad totalt saknad av sunt förnuft politik kan ställa till med  Allt fler önskar en förändring till en mer jordnära politik som sätter de Svenska medborgarna mer i  centrum än vad som är fallet nu..   

tn                       

Av tommy norum - Måndag 19 okt 16:13



 
Svensk straffrätt får väl närmast ses som en fars i klass med släpp fångarna fria det är vår av Hasse och Tage.


I vänsterliberala kretsar så anses det att det är brottslingen som är offret inte de som blivit utsatta av dem. Kanske inte så konstigt då att vi har den lagstiftning vi har på straffskalorna när man utgått från den inställningen. Där anser man  fängelsestraff som  skadligt, att  det  är samhällets fel där fattigdom och brist på sociala insatser är grunden till att vi producerar  brottslingar och där är det inte bara vänstern utan också borgerliga företrädare  och regeringar som under tid  har haft samma åsikter. 

 

Att det sedan visar sig att brottsligheten ökar under social och ekonomisk förbättring och att flertalet av de som växer upp i fattigdom inte blir brottslingar talar väl ändå emot den hypotesen. Kanske är det ändå egenskap hos individen som är den springande punkten och då hjälper det föga med sociala insatser  Men har man i svensk straffrätt  synsättet att det är brottsligheten och inte brottslingen , individen  som man ser som ett offer för samhällets orättvisor där frihetsberövande straff skall undvikas och har man  den inställningen så  lämnar man brottsoffren utanför, det är väl ändå lite befängt.

Med  en situation där brottslingen ses som ett offer men där man mångt och mycket struntar i de verkliga offren,  de som blivit utsatta. Det är här svensk strafflagstiftning med politikernas  goda  minne fortfarande har sina rötter. Då kanske det inte är så konstigt att  det finns svårigheter att få till stånd en förändring i riktning mot längre fängelsestraff med inställningen  att skydda medborgarna och inte som nu man struntar medborgarnas säkerhet när brottslingar får gå lösa i samhället utan att få ta konsekvenserna av sina brottsliga gärningar. 

 

Bara att konstatera att dessa vänsterliberala politiska krafter slår fel ännu en gång när  liberalismen fått ersätta sunt förnuft då går ingen längre säker i det svenska samhället har det visat sig med facit i hand. ..  

tn          

Av tommy norum - Söndag 18 okt 19:28




I svensk politik så verkar SD vara det enda parti som kämpar för det Svenska folket och svenska intressen och sätter alltid det först.
 
Är det inte självklarheter att partier i den svenska riksdagen älskar sitt land och att lova att arbeta för medborgarnas intressen? Nej, i stället så tolkas den växande nationalismen som ett hot mot Europa, mot samarbete och enhet och fred, mot minoriteter, mot demokratin, ja, mot humanism och anständighet Om inte politikerna har som mål att framförallt försöka göra tillvaron bättre för medborgarna i landet, något slags idé om att människorna som bott där länge hör ihop och något slags politik för att främja gemenskapen då är man nog ute på djupt vatten och är på väg att splittra folket något som många nu uppfattar håller på att hända i Sverige.
 
Och om befolkningen tycker att det egna landet är lite bättre än alla andra länder att leva i , är det kanske rentav ett gott betyg åt demokratin: folk är nöjda och anser att de fått vad de röstat på och inte som nu när många upplever att våra politiker värnar mer om andra än sin egen homogena befolkning. I den mediala beskrivningen dras en skarp gräns mellan anständiga och oanständiga partier, mellan seriösa politiker och förföriska, främlingsfientliga populister. Väldigt många människor går till vallokalen och lägger sin röst på vad de uppfattar som det minst dåliga alternativet och där verkar de konservativa rörelser som nu växer fram i Europa, rörelser som framhåller tradition, ansvar, lojalitet, småskalighet och protektionism växa fram i ett nytt politiskt landskap. 
tn
 
 
Av tommy norum - Fredag 16 okt 19:15



Förhandlingarna mellan arbetsmarknadens parter har kraschat igen.
 
En majoritet i LO-styrelsen säger nej till LAS-förslaget som lades fram i natt. Med Stefan Löfven (S) löfte till sina partikamrater att LAS-utredningen aldrig kommer att bli lag i nuvarande form så blir det intressant att följa hur C och L tar till sig att uppgörelsen om hur LAS-utredningen politiskt skall verkställas - det man skakat hand på- inte längre gäller. Konstigt att så fort C och L, V och S med MP är på den politiska arenan så hamnar de förr eller senare i sandlådan.
Ingen vill ha nyval med risk att Kristersson M tar statsministerposten och där både MP och L riskerar att åka ur riksdagen. Centerpartiets Anni Lööf kommer troligtvis att frysas ut av de forna Alliansbröderna som i stället kommer att söka stöd av Jimmie Åkesons SD. Troligtvis är väl att Annie Lööf med L får bita i det sura äpplet och inse att hon inte har politiskt kapacitet att hålla ytterpartierna V och SD från politiskt inflytande. Jonas kommer att utse sig själv till segrare och räddare av LAS när Stefan Löfven tvingar fram en ny uppgörelse med januaripartierna som går hans och LO:s väg..
 
 
Stackars Annie Lööf som trodde sig ha läget under kontroll men får nu känna sig lika grundlurad som många väljarna fick göra när hon lämnade Alliansen och i stället valde Stefan Löfven som statsminister. Att väcka missförtroende som Jonas Sjöstedt hotar med är det bara journalister och Ebba Busch Thor KD tror skall inträffa. .

tn

Av tommy norum - Torsdag 15 okt 15:14



 
 

 

Eu är på väg att spendera tusentals miljarder euro på att uppnå en temperaturminskning mindre än en hundradels grad om 30 år.  Bland annat till följd av det ständigt uppskruvade tonläget, och ungdomars klimatdemonstrationer som då sammanfaller med våra politikers vilja att alltid vilja vara politiskt korrekta ända till konsekvenserna blir för besvärande och man måste backa. Man glömmer gärna att klimatpolitiken också har kostnader, eftersom den innebär att vi använder dyrare och mindre pålitliga energislag.

Det är alltså sannolikt att den totala kostnaden för coronakrisen och återhämtningsfonden är mindre än den kostnadsökning som EU:s skärpta klimatmål innebär. Till exempel visar studier att EU:s klimatåtgärder kommer att leda till fyrdubblade priser på elgrossistmarknaden bara inom det närmsta decenniet. Vi skall nog inte springa i väg utan att fråga oss  om verkligen klimatvinsterna överväger de kostnader som EU:s klimatpolitik skulle innebära. Under de kommande trettio åren kommer det nya målet om 55-procentig minskning att minska EU:s utsläpp med ytterligare 12,7 miljarder ton koldioxidekvivalenter.

Om vi försöker mäta denna minskning enligt en av FN:s standardmodeller för klimatutveckling ger den en närmast omätbar global temperatursänkning vid århundradets slut, om 0,004 °C.  Dessutom är det sannolikt att många av de förutspådda utsläppsminskningarna uteblir – utsläppen flyttar bara ut ur EU istället. Då blir den faktiska temperaturminskningen ynka 0,0017 °C, motsvarande två veckors fördröjning av den globala uppvärmningen. En studie i Energy Economics visar att 2020 års klimatmål kostat fyra gånger mer än EU:s optimistiska beräkningar.

 

 EU-kommissionens utredning samt en studie Climate Change Economics visar att de faktiska kostnaderna för det ursprungliga målet om en 40-procentig utsläppsminskning till 2030 är tre gånger dyrare än beräknat och som i slutändan efter 30 år gör att vi fortfarande står på ruta ett på temperaturskalan. Det vore sorgligt om det gick till historien att EU:s politiker spenderat tusentals miljarder euro på att uppnå en temperaturminskning på minder än en hundradels grad.     

 

 

BJØRN LOMBORG är chef för Copenhagen Consensus Center, visiting fellow vid Hoover Institution, Stanford University och visiting professor vid Copenhagen Business School. 
ea@lomborg.com 

Av tommy norum - Torsdag 15 okt 12:53



 

 

Eu är på väg att spendera tusentals miljarder euro på att uppnå en temperaturminskning mindre än en hundradels grad om 30 år.  Bland annat till följd av det ständigt uppskruvade tonläget, och ungdomars klimatdemonstrationer som då sammanfaller med våra politikers vilja att alltid vilja vara politiskt korrekta ända till konsekvenserna blir för besvärande och man måste backa. Man glömmer gärna att klimatpolitiken också har kostnader, eftersom den innebär att vi använder dyrare och mindre pålitliga energislag.

Det är alltså sannolikt att den totala kostnaden för coronakrisen och återhämtningsfonden är mindre än den kostnadsökning som EU:s skärpta klimatmål innebär. Till exempel visar studier att EU:s klimatåtgärder kommer att leda till fyrdubblade priser på elgrossistmarknaden bara inom det närmsta decenniet. Vi skall nog inte springa i väg utan att fråga oss  om verkligen klimatvinsterna överväger de kostnader som EU:s klimatpolitik skulle innebära. Under de kommande trettio åren kommer det nya målet om 55-procentig minskning att minska EU:s utsläpp med ytterligare 12,7 miljarder ton koldioxidekvivalenter.

Om vi försöker mäta denna minskning enligt en av FN:s standardmodeller för klimatutveckling ger den en närmast omätbar global temperatursänkning vid århundradets slut, om 0,004 °C.  Dessutom är det sannolikt att många av de förutspådda utsläppsminskningarna uteblir – utsläppen flyttar bara ut ur EU istället. Då blir den faktiska temperaturminskningen ynka 0,0017 °C, motsvarande två veckors fördröjning av den globala uppvärmningen. En studie i Energy Economics visar att 2020 års klimatmål kostat fyra gånger mer än EU:s optimistiska beräkningar.  EU-kommissionens utredning samt en studie Climate Change Economics visar att de faktiska kostnaderna för det ursprungliga målet om en 40-procentig utsläppsminskning till 2030 är tre gånger dyrare än beräknat och som i slutändan efter 30 år gör att vi fortfarande står på ruta ett på temperaturskalan. Det vore sorgligt om det gick till historien att EU:s politiker spenderat tusentals miljarder euro på att uppnå en temperaturminskning på minder än en hundradels grad.     

 

 

BJØRN LOMBORG är chef för Copenhagen Consensus Center, visiting fellow vid Hoover Institution, Stanford University och visiting professor vid Copenhagen Business School. 
ea@lomborg.com 

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6
7
8 9 10 11
12 13 14 15 16
17
18
19 20
21
22
23 24 25
26 27
28
29
30
31
<<< Oktober 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ t-norum med Blogkeen
Följ t-norum med Bloglovin'

Frågerutan

36 besvarade frågor

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se