I en debattartikel på SVT Opinion kritiserar Björn Söder (SD) SVT:s agerande i samband med partiledarutfrågningen av Jimmie Åkesson (SD).

Sverigedemokraterna har inte behandlats på något annat sätt än andra partier som SVT frågar ut inför valet.

Därför är det svårt att förstå partiets upprördhet över vårt arbetssätt, som helt överensstämmer med den grundläggande journalistiska principen att kritiskt granska fakta som partierna använder som underlag för sina vallöften och förslag.

Här gällde det Sverigedemokraternas förslag till höjning av taket i A-kassan och borttagande av A-kasseavgiften. Frågan till partiledaren Jimmie Åkesson var om den redovisade kostnaden för förslaget räcker för att genomföra höjningen.

Bakgrunden till frågan var att redaktionen under förberedelserna för utfrågningen upptäckte att Socialdemokraterna och TCO, som liksom SD vill höja A-kassan, har uppgett att en höjning kostar betydligt mer än det som SD redovisar.

Redaktionen vände sig till regeringskansliet för att höra om de hade gjort någon motsvarande uträkning. Det är inte ovanligt att regeringskansliets tjänstemän räknar på oppositionens olika förslag. Redaktionen fick till svar att de skulle återkomma.

Regeringskansliet fick alltså inte i uppdrag att göra en uträkning av SVT.

Efter en tid återkom finansdepartementets pressekreterare med ett svar, uträknat av regeringskansliets tjänstemän.

Ingen av de inblandade har begärt källskydd och pressekreteraren för ständigt dialog med media i olika frågor. Regeringenskansliet har även själva i efterhand valt att publicera en promeoria om hur beräkningen gjorts.

Redaktionen hade då alltså tre av varandra oberoende uträkningar som hade den gemensamma nämnaren att alla tre låg klart över SD:s beräkningar av kostnaden för A-kassehöjningen.

Jimmie Åkesson kunde i utfrågningen i SVT inte svara på frågan vad SD:s eget förslag kostar.

Utfrågarna fick upplysa honom om detta.

I efterhand har SD hårt kritiserat denna del av utfrågningen och anser att Åkesson och partiet borde informerats i förväg om att frågan skulle komma upp och partiets siffror skulle ifrågasättas. Naturligtvis är ett sådant arbetssätt inte aktuellt. Inga partiledare får i förväg veta vilka frågor som ska ställas i utfrågningarna.

Detta är grundläggande och elementärt i det här sammanhanget.

Eftersom SD snabbt efter utfrågningen riktade in sig på att kritisera den journalistiska hanteringen har själva sakfrågan kommit i skymundan. Därför är det bra att påminna om själva grunden till granskningen av SD:s A-kassehöjning.

I de tre andra uträkningarna finns två huvudskäl till att deras beräkningar ger betydligt högre kostnader än i SD-förslaget.

Dels har SD till skillnad mot de andra beräkningarna räknat hem över en miljard kronor från landets kommuner samtidigt som man höjer A-kassan. Tanken är att om A-kassan höjs så kan staten minska statsbidragen till kommunerna.

Dels vill Sverigedemokraterna ta bort avgiften till A-kassan och göra denna obligatorisk. Här räknar man att det ska bli 1,5 miljarder kronor billigare än vad regeringskansliets tjänstemän beräknar. Förklaringen är att dagens administrationsavgift för A-kassan inte finns med i SD-förslaget. Kostnaden finns med i den Rut-utredning som SD hänvisar till, men partiet har i sitt eget förslag valt att bortse från den.

Dessa två förändringar förklarar i stort sett hela den skillnad som vi valde att lyfta upp i SVT:s utfrågning.

I årets utfrågningar har vi på liknande sätt konfronterat andra partiledare, till exempel Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin om löftet om höjda lärarlöner.

Jimmie Åkesson ställdes alltså inför frågor i vår utfrågning som alla partiledare får räkna med i en valrörelse.

Det är inte utfrågningen som är anmärkningsvärd utan partiets reaktion.