Ulf Hanstål

25 april 2014 22:56

Återigen Tommy !
Läs vad vi skriver och hör vad vi säger.
Det är inte fråga om tuta och kör utan om en ordentlig nulägesanalys innan ngn nybyggnad kommer på fråga.
Sedan är skolan den viktigaste frågan,för utan en fungerande skola som ger våra barn och ungdomar en bra start i livet och sedan en bra gymnasieutbildning så kommer ungdomsarbetslösheten att fortsätta vara hög,företagen kommer inte att kunna hitta rätt kompetens och dessutom är en bra skola en förutsättning för att fler människor ska vilja flytta till Åmål.
Skolfrågan är mkt mer än en fråga om utbildning det är vår viktigaste samhällsbyggnadsfråga.

tommy norum

26 april 2014 10:25

Återigen så påstår du i kommentaren indirekt att vi inte har någon bra skola i Åmål och du tror att lösningen är nya skolor för att lösa detta. Det är inte skalet som gör en bra skola utan innehållet. Vi har i Åmål en förhållande bra utbildningsnivå på våra lärare, är det då inte så lite naivt att tro att om man flyttar in i nya lokaler så skulle utbildningsnivån förbättras ? Med den filosofin så skulle vi pensionärer med den bakgrunden i lokaler, elevantal i klassrummen vara analfabeter hela bunten. Nej här är det nog samhällsutvecklingen som ställt till det med ett kravlöst samhälle där skolarbetet kommit i andra eller tredje hand och där slappa föräldrar många gånger mer koncentrerar sig på sin eget egotrippade liv och ser skolan som sin huvuduppgift att fostra deras barn. Inte konstigt att man inte klarar fullt ut att koncentrera sig på sina uppgifter när man samtidigt skall vara förälder och psykolog i sin lärarroll. Det är inget man löser med nya skolor som Moderaterna tycks tro. Och än en gång så är det arbetstillfällen som gör att människor vill flytta till Åmål, och arbetstillfällen får man varken av bra skolor, nya bostadsområden eller andra påståenden som så ofta kommer från er politiker som en lösning på Åmåls kräftgång i utvecklingen. I stort sett alla småkommuner brottas med samma problem utan att någon hittills kommit på någon lösning.

Men frågan man ställer sig har vi så dålig skola som inte ger våra barn och ungdomar en bra start i livet som du Ulf Hanstål antyder i kommentaren. Om man behöver en ny skola för att miljön är skadlig för våra barn i Rösparksskolan då kommer väl en ny skola på tapeten som ett alternativ men att tro att en ny skola skulle förbättra studieresultaten och ge våra ungdomar en bättre start i livet och att ungdomsarbetslösheten skulle påverkas i rätt riktning det är det nog bara det är nog bra något

Åke Olsson

26 april 2014 14:17

Ulf Hanstål har visat genom sina blogginlägg att han har en åsikt och vågar framträda medialt,trots sin politiska roll.Detta är något unikt och ytterst sällsynt bland övriga av våra kommunpolitiker.Kanske någon kan lockas med i debatten när Ulf har öppnat "proppen".

Dag Blomqvist

26 april 2014 21:55

Det finns en aspekt som jag tycker lyser med sin frånvaro i debatten om skolan.

På en kurs, som jag gick i Norrköping, sa lärarinnan att i Sverige så har vi olika rättigheter. Och det är ju sant. Men när hon räknade upp även skolan som en rättighet så protesterade jag. Vi har inte rättigheten att få gå i skola i Sverige. Vi har skyldigheten att gå i skolan. Vi har alltså skolplikt i Sverige. Barnet MÅSTE gå i skolan. Går inte barnet i skolan kan polisen hämta barnet till skolan. (Även om det sällan görs.)

Detta sätter skolan i en annan belysning.

Du Tommy skriver: "Nej här är det nog samhällsutvecklingen som ställt till det med ett kravlöst samhälle där skolarbetet kommit i andra eller tredje hand och där slappa föräldrar många gånger mer koncentrerar sig på sin eget egotrippade liv och ser skolan som sin huvuduppgift att fostra deras barn. Inte konstigt att man inte klarar fullt ut att koncentrera sig på sina uppgifter när man samtidigt skall vara förälder och psykolog i sin lärarroll." Detta tycker jag inte är rättvist sagt mot föräldrarna.

Slappheten du ser att föräldrarna har är inte en slapphet - egentligen - utan en eftergivenhet. (Eller är det en uppgivenhet?) Eftersom föräldrarna släpper iväg sina barn till skolan.
För dels så tvingar lagen barnen till skolan.

Dels så är nu samhällsutvecklingen dit kommen att båda föräldrarna måste arbeta. Och efter en full arbetsdag kommer de båda hem trötta och vill gärna slappna av i hemmet. Under dagen har barnen varit i skolan. Vem ska då fostra barnen, när barnen är merparten av sin vakna tid i skolan? Det är nog inte så konstigt att en stor börda läggs på lärarrollen att förutom undervisningen också försöka ge barnen vägledning i livets alla frågor, eftersom föräldrarna inte finns i skolan om dagarna utan på sina arbetsplatser.

Det är ju inte så konstigt att barnen formas av, och i, skolans värld och dess tänkesätt, som inte alltid är detsamma som föräldrarnas idial där de trälar på sina respektive arbeten. Här kan konflikter uppstå. Och gör det också. Men då skolplikten råder får föräldrarna ge med sig för skolans inflytande, vare sig det nu är på gott och/eller ont relativt föräldrarnas förväntningar, kamouflerat av ett flertal argument i stil med "för barnets bästa".

Den största bördan, alltså ansvaret, för barnens uppfostran och utbildningsnivå läggs i rättvisans namn således naturligt på skolan. Om än någon annan tycker att det är fel. Problematiken bottnar i det system som inte mäktar med att framställa de idial vi önskar att barnen skall uppvisa som slutprodukt. Eller så är det våra olika förväntningar som inte överstämmer med vad skolans verklighet i praktiken mäktar ta fram eftersom förutsättningarna för det inte finns.

Alla de faktorer som spelar roll måste således tas med i analysen och därefter rätta slutomdömet. Det går liksom inte att bara stirra sig blind på föräldrarna, eller på lärarna, utan man måste se till vilka förutsättningarna för dem att agera är och hur de påverkar varandra i situationen. För barnen är det inget fel på. De är ju dom vi skall hjälpa fram till att bli välutbildade och goda samhällsmedborgare, sig själva och sina medmänniskor till gagn.


.