Skillnaden återkommer i samtliga landsting. För kortare sjukskrivningar är gapet störst i Västernorrland, där andelen sjukskrivna var 60 procent högre hos de offentliga arbetsgivarna. Därefter kommer Blekinge, Gävleborg och Halland. I Södermanland och Gotland var andelen sjuskrivna i 90 dagar eller längre mer än dubbelt så hög i offentligt driven verksamhet. På tredje och fjärde plats kommer Västmanland och Västerbotten.

Det landsting som lyckats bäst med att hålla skillnaden nere för kortare sjukskrivningsperioder är Dalarna, med 10 procent fler sjukdagar bland offentliganställda. För längre sjukskrivningar har Skåne endast en skillnad på 4 procent.

Resultat
• Offentliganställd vårdpersonal sjukare än privatanställd. – Offentliganställda 26,3 % högre andel sjuka än privatanställda (15-89 d) – Offentliganställda 55,7 % högre andel sjuka än privatanställda (90+ d) • Skillnaden mellan offentlig och privat anställning störst i: – Kronoberg där de offentligt anställda har 148 % högre andel långtidssjuka (90+d) än privatanställda. – Blekinge där de offentligt anställda har 102 % högre andel korttidssjuka (15-89d) än privatanställda. • Skillnaden mellan offentlig och privat anställning minst i: – Östergötland där de offentligt anställda har 19,6 % högre andel långtidssjuka (90+d) än privatanställda. – Västmanland där de offentligt anställda har 5,4 % högre andel långtidssjuka

Så när Socialdemokraterna går ut med att kräva samma bemanning för att hålla samma

kvalité så vet man uppenbarligen inte vad man pratar om. 

Skall de privata tvingas ha samma bemanning för att kompensera de högre sjukskivningstalen i den offentliga verksamheterna låter ju inte klokt  Vore det inte bättre att försöka få ner sjukskrivningstalen i den offentliga i stället så att de kommer i paritet med de privata då kan vi börja prata om sunt förnuft och att skattebetalarna får full valuta för sina skatter ??.

Åmåls kommun hör tyvärr till de sämre arbetsgivarna i det avseendet där man tillåtit sjukskrivningarna öka utan den minsta utvärdering värt namnet som utmynnar i en  åtgärdsplan för att komma tillrätta med problemet.

Slapp kontroll, ingen ansvar för sina uppgifter, dålig styrning  av verksamhetern det är det som är problemet för offentlig verksamhet och där man sedan politiskt går ut för att förbjuda eller inskränka privata initiativ när det blir så uppenbarat att man inte klarar av att hålla jämna steg med de privata varken i kvalite, ekonomi eller trivsel på arbetsplatserna.

Här går idiologin före sunt förnuft, som vanligt kan man väl säga, när man blir ertappad med byxorna nere att inte klara av sina åläggande att i sina förtroendeuppdrag leva upp till att förvalta våra gemensamma resurser på bästa sätt.  

Så de politiska partierna på vänsterkanten vill inskränka eller helst förbjuda privata initiativ för komma ifrån att bli jämförda med de privata när de med samma peng kan göra en vinst medan  de offentliga låter företagsklimatet utmynna en för stor kostnad i sjukskrivningar som också får konsekvenser för kvaliten i verksamheterna