Vad händer sen?

I en euforisk empatiyttring vill nu många hjälpa till i den kaotiska flyktingström som drar igenom Europa.
Insamlingar, manifestationer och frivilliga i ett kort ögonblick av vigörvadvikankampanj.
De flesta länder i Europa släpper igenom flyktingarna utan att bry sig om Dublinförordning och EU:s krav på asylprövning. Man låter flyktingarna vandra vidare i en aldrig så sinande ström, bara man slipper ta hand om dem.
Om det hade funnits det minsta stake i EU hade man ordnat uppsamlingsläger på platser dit flyktingarna anländer och därefter slussat ut dem på ett säkert sätt med buss, båt, tåg eller flyg till Europas länder efter en rättvis fördelningsmodell, där man väger in flyktingarnas önskemål med mottagarlandets möjligheter.
Ett problem måste angripas vid källan och inte som nu när människor påbörjat sin vandring eller redan står i farstun.
Nu blir det mänskligt lidande, kaos och orättvis fördelning mellan länder .
Vår regering omfördelar biståndspengar och tar från de fattiga och svältande, bara för att klara av de inhemska flyktingkostnaderna.
Utsatta grupper ställs mot varandra och de som är längst bort och i störst behov får klara sig bäst de kan.
En regering som har tunnelseende, pratar strunt och yrvaket svamlar i nattmössan utan vare sig plan B eller C gör om möjligt problemet ändå större.
Behjärtansvärd akuthjälp i all ära men vad händer sen …

Sven-Åke Runelid

SVD KULTUR

BERGLINS SÖNDAG

Det är bara gubbarna som byts ut i Socialdemokratin men politiken är densamma

Var tog drömmen om folkhemmet vägen ?