SvD KULTUR

BERGLINS SÖNDAG

Det vi kan se på bilderna så har det inte hänt så mycket på nästan ett hundra år i Åmåls centrum. På tal om tillgängligheten för de med funktionshinder så har entréer till butikerna samma utformning då som de har nu ett hundra år senare.

samling på torget 1918

Åmålsån 1918

Torggatan 1918

Jag får väl säga att jag uppskattar PD:s Sten Lindströms grävande i de kommunala protokollen på stadshuset där han informerar om vad som händer runt våra verksamheter som jag sen kan spinna vidare på i bloggen.

Att sen Sten inte tar ställning och ifrågasätter det han gräver fram kanske har med den kultur som finns inom väggarna i PD huset där man mer prioriterar informationen och låter läsarna ta ställning i uppgifterna som kommer fram.

Läser vi Stens reportage om hemtjänsten där revisorerna gjort nedslag på hur man sköter sina uppgifter gentemot sina uppdragsgivare som är skattebetalare så verkar det som om man överhuvudtaget inte tar sin uppgift på allvar.

Ingen målsättning och strategi för personalen , ingen kompetensförsörjning, ingen uppföljning av insatserna som säkerställer en god och trygg vård. Tydligen så är det si och så med hur man utför den vård som kunderna eller behovs är berättigade att få, ibland får man den inte alls visar det sig..

Frågan är väl om inte Ewa Arvidsson (s) har samma dåliga kontroll över den verksamhet som hon är politiskt ansvarig för som Thomas Ohlsson ( f ) på sin tid i sitt politiska ansvar för  den gamla bygg och samhällsförvaltningen. Noll koll med andra ord. Lite förvånande när man tar del av revisorernas rapport att de kommunal verksamheterna fortfarande visar sig ha så dålig styrning . 

Här är det tydligen budgeten som bestämmer insatserna inte behovet vilket revisorerna påpekar.

Man struntar att dokumentera avvikelser från beslut och inga rutiner för avvikelsehantering finns . Man struntar att använda det system som registrerar den tid som personalen befinner sig hos kunderna. Ingen uppföljning av beviljad tid mot den faktiska tiden som är beviljad .

Tydligen förekommer det att beviljad tid inom hemtjänsten inte utförs alls. Inget följs upp , ingen bedömning om bemanningen är den rätta för att säkerhetsställa en god och trygg vård. Man sätter upp mål som t.ex i sjukfrånvaron men man har ingen handlingsplan hur målen skall uppfyllas.

Att sen Ewa Arvidsson ( s ) som är politisk ansvarig är medveten om problem men har tydligen inte förmågan att ta tag i detta kanske ändå skvallrar om att hon i sitt uppdrag inte riktigt räcker till.

Skamligt att man 2013 driver kommunala verksamheter i Åmål på ett sätt som om det vore en privat organisation skulle hudflängas med stora rubriker om vanskötsel och hur man missbrukar sitt uppdrag.

Och de som troligtvis står främst på barrikaderna och basunerar ut eländet för att skörda politiska poäng är väl vänsterpartiet och Socialdemokraterna, de som är ansvariga för eländet på hur man driver hemtjänsten i Åmål.

Ett spel för galleriet med andra ord och som man kan hoppas på att mer och mer får upp ögonen för när man tar ställning i politiken och ser skillnader vad man säger och vilka resultaten blir av det man lovar.

Det där att försöka klanka ner på privata vårdgivare som tar ut vinst för samma vårdkvalitet och samma pengar eller mindre som i den offentliga, kanske ändå speglar att man försöker dölja sin egen insatts i verksamheterna genom att fokusera och ta politiska poäng på vinsterna. För tydligt är att våra offentligt drivna verksamheter har svårt att driva dessa med utgångspunkt från ett resultat som både ger bra kvalité , en bra arbetsmiljö för de anställda, en effektiv organisation. Åmål har inget av detta kan vi konstatera när man läser revisorrapporten.

  
Minirondellerna är bra tycker Centerpartiet med Stellan Andersson som framförare i ämnet

i PD: s Synpunkt

Centern tycker att det nu är mycket säkrare att med cykel korsa Kungsgatan . Att sen många av våra cykelanvändare tar till gångbanorna och övergångsställena i sin framfart vid rondellerna det har tydligen inte Stellan Andersson observerat. När sedan konsulten Stefan Lenberg späder på med att han anser att blandtrafiken med cyklister anses ligger på gränsen att vara för hög med utgångspunkt för mätningar som utfördes för mer än tio år sen där 10500 fordon över Åmålsån blev registrerade . Vad vi har för fordonstrafik nu är det ingen som vet.

Kanske en aning förvånande med tanke på Stellan Anderssons  bakgrunden som befäl inom polisen att han tydligen pratar i nattmössan när han försöker få respons för att den nuvarande ordningen skulle vara en förbättring för cyklisterna framfart i trafiken runt rondellerna som sedan verkar vara rena bullskit om man tar till sig trafikingenjören och konsulten Stefan Lenström  uppfattning i frågan.

Jag personligen har varit med om tre ordentliga tillbud efter minirondellernas införande där reaktionsförmågan har räddat situationen när  trafikkanter nonchalerat mig som redan finns inne i rondellen, troligtvis av ren okunnighet vad som gäller.

Vi har haft åtskilliga krockar i rondellerna som troligtvis inte kommer till polisens kännedom utan görs upp i godo där försäkringsbolagen får ta konsekvenserna . Men som vanligt kan man väl påstå när Centern tar ställning så är det mer personliga åsikter utan ordentliga underlag i utvärderingar som styr deras politik.

En erfarenhet som vi kommuninnevånare verkligen fått kännas vid  när vi tar del av centerns härjningar utan noll koll på någonting i deras sätt att styra de kommunala verksamheterna under årens lopp .

 Så när en representant för Centern har idéer om vad som är bäst för kommuninnevånarna då skall man verkligen se upp och skärskådar vad det innehåller innan man till sig vad som förmedlas.

Vi får väl se om den utvärdering som lovats om minirondellerna, och som jag av Michael Karlsson vårt kommunalråd lovats att ta del av, är av sådan karaktär att man kan anse den seriös att gå till beslut på där man också tar med de tillbud och de krockar som bevisligen inträffat under försöksperioden och jämförs med vad som skedde under samma tidsperiod utan rondellerna. Där också köbildning stillaståendetid också kan jämföras före och efter försöksperioden.

Finns inte detta med i utvärderingen då kan vi nog anse att försöksperioden är totalt meningslös för att få en rättvis bild av den verklighet som politikerna skall ta ställning till om trafiksituationen har förbättras eller försämras i och med införande av dessa minirondeller.

Vi får väl se om våra politiker lärt sig läxan och inte rusa iväg utan att veta vart man är på väg i sina beslut.

.

Kanske nyttigt för våra politiker och tjänstemän att ta del av Andrea Jovell, biträdande regionchef för Svenskt näringsliv, synpunkter.

Vi läser i PD om hennes tankegångar och konstaterande om Åmåls framtida utgångsläge som borde få en och annan politiker att med ångest se an framtiden och vad som väntar om hörnet.

Den tunga försörjningsbörda som väntar kommuninnevånarna där vi 2030 , med utgångspunkt från dagens utveckling, där varje förvärvsarbetare har att försörja 2,6 innevånare , så hög siffra har aldrig Andrea Jovell stött på tidigare.

Andrea Jovell biträdande regionchef för Svenskt Näringsliv

Att sen omdömet från företagarna om infrastrukturen med vägar, tåg och flyg fick en kommentar av Juvell som var  det var det bedrövligaste omdöme som hon sett kanske inte skall lasta våra kommunpolitiker för.

Tyvärr ligger Åmål där det ligger och skall det hända något på det området så får det nog till att staten lägga mer energi och resurser för att klara den biten i framtiden. Men med en avfolkningsbyggd som Dalsland kanske man mer prioriterar statens resurser i regioner med en växande expansion, så vi lär nog tyvärr få vänta på vår tur några decennier till innan något händer på det området.

Kommunen låga poäng när det gäller upphandling , där företagare tydligen känner sig förbigångna beror nog inte på kommunens upphandlingsrutiner utan mer på att våra lokala företag inte har varken resurser , kunskap eller ekonomiska muskler för att hänga med i anbudskarusellen på de större arbetena

Här finns det lokala näringsidkare som på alla sätt försöker komma in bakvägen när man inte klarar av anbudsgivningen och där man använder arbetssituationen i de egna företagen som skäl till att kommunen skall gå förbi de bestämmelser som kringgärdar anbudsförfarandet i kommunala verksamheter.

Ibland får man för sig att en del av våra lokala  företagare vill tillbaka till skråtänkandet som på 1800 talet blev så förödande för utvecklingen i Sverige.

Det var först när man lämnade monopolet som skråtänkandet stod för som Sverige började blomstra både i kunnande och där nya idéer kom till för att kunna göra sig gällande på en fri marknad. Ibland får man nästan för sig att det är den tidens ordningen en del företagare vill tillbaka till .

 Man skall nog vara väldigt rädd om fri konkurens inte bara på nationell nivå utan även på kommunal nivå.

Det är det som stärker våra företag att bli livskraftiga och där man bli tvingade att ta till sig nya idéer för att hänga med i anbudskarusellen och som också gynna både konsumenter, skattebetalare och framförallt företagen själva när man hela tiden tvingas att se över sina kostnader för att hänga med.

 Företag som propsar på en sådan ordning där de lokala skall ha företräde, det gäller både service, hanverk, industri och jordbruk. De talar mest i egen sak, inbäddade i argument som arbetstillfällen, miljö, kommunala skatteintäkter men sällan de ökade kostnaderna för medborgarna som blir följden.       

Klädhandlare Jacob Rendahls fastighet Tingvallagatan 21. Fasaden mot gatan. På tomten finns nu Mitt i City varuhuset  Foto: 1905 

Drottninggatan 38, numera med Katolska pastorsämbetet, Dominikanersystrarna och bostäder.  foto 1910

Handlare Jon Ahlströms hus i Haga med 1881 öppnad diversehandel, en av de första affärerna i Haga. Tvåvånings trähus med fasader mot nuvarande Hagatorget och Ö Kanalgatan.   foto: 1900

Folkskolärare Karl Branders hus.
Fastigheten hörnet Herrhagsgatan - Vasagatan. Nu mera Hanna Larssons konditori  foto: 1910

  Skall det till en expert som Svante Karlsson, universitetslektor i kulturgeografi, som i PD uttrycker sin frustation över våra politikers handhavande av hur man slänger ut skattepengar till ingen nytta i marknadsföring av kommunerna runt om i Sverige.

Svante Karlsson 

Åmål är inget undantag , här försöker man göra gällande att Åmål  på något sätt skulle skilja sig från mängden från de flesta kommuner i Sverige genom att i marknadsföringen ange läget vid Vänern , och naturen som något att satsa på för att locka hit besökare.

Frågan är väl om inte våra lokala tjänstemän och politiker tillbringat mer av sina semestrar i utlandet och därmed missar vad som erbjuds runt om i vårt avlånga land där skönheten i natur och läge vid sjöar i stort sett finns överallt. 

Själv har jag under åren koncentrerat mig på att semestra inom landet, på både på land och sjö, och jag vill nog påstå att i det som finns i Åmål finns också i så många andra kommuner och i de flesta fall mer för att locka till sig besökare och att vilja bo där . Den uppenbara realitet som våra politiker har så svårt att ta till sig. Förövrigt inte bara politiker som är involverad i den uppfattningen när man tar upp frågan till diskussion.

Hela måkebergsprojektet bygger ju på att få folk att välja Åmål som boendeort och där det fina läget av området skulle locka. Det är nog helt andra faktorer som avgör den saken som Svante Karlsson mycket riktigt påpekar  

Så ta in proffs för att göra en ordentlig analys av förutsättningarna för att marknadsföringen skall lyckas att locka hit folk att bo och besöka Åmål.

Att det sedan sitter tjänstemän och famlar i sin okunnighet i marknadsföring men ändå  förordnar både det ena och andra där nu Sveriges mest vänliga stad är på tapeten med brist på annat,  men fortfarande så tror man på stadshuset att besöksnäringen med camping , fiske och närheten till Vänern och en fin natur runt knuten och där också bluesen är en viktig faktor i tänket för att vara lockbete.  En  marknadsföring som nu prövads i en herrans massa år utan ett spår av positiv utveckling i  kommunen. 

Svante Karlsson borde veta vad han talar om i sitt inlägg i debatten om slöseriet med skattemedel på marknadsföring på fel saker .

Jag förstår mig inte på varken tjänstemän eller politiker som kör samma race år efter år i sin strävan att ge förslag för att få en positiv utveckling i kommunen men utan att lyckas . Vi står och stampar på samma fläck som för tjugo år sedan i utvecklingen men ändå så fortsätter man på samma spår. Mer investering i besöksnäringen där campingen, trots miljon investeringar under åren fortfarande uppvisar minussiffror , mer till centrumgruppen, trots att en efter en av affärerna lämnar in på grund av dålig lönsamhet. En dubbel turistorganisationen utan att kunna visa upp ett enda spår av positiva nedslag i besöksnäringen.

Hur vore det om man för en gångs skull också vänder sina blickar bakåt och där konstatera vad som blev resultatet av alla skattepengar som lags på projekt som i sitt upplägg var till för att få en positiv utveckling i kommunen men som det visar sig blivit precis tvärt om i verkligheten.

Hur skall man locka besökare till Åmål eller Dalsland när det saknas lockande aktiviteter för framförallt barnfamiljer kan man fråga sig. ? Ett konstaterande som våra politiker har så svårt att ta till sig utan fortsätter i samma spår och med samma dåliga resultat år efter år utan att reagera för verkligheten.

De stora förlorarna är skattebetalarna som får slänga ut pengar till ingen nytta., pengar som behövs så väl i andra verksamheter runt om i kommunen.

Ta in proffs på området som kan analysera förutsättningarna för en marknadsföring värd namnet. Det räcker nu med slöseriet på hur våra politiker disponerat våra gemensamma resurser till ingen nytta har det visat sig med facit i hand. 

fortsättning:

 Hela kommentaren kan ni ta del av under rubriken senaste kommentaren här på högersidan.