Jag har en stor mängd vänner och släktingar som nu är ganska nyblivna pensionärer. Varje gång vi träffas slår det mig hur det finns en uppgivenhet och en stor besvikelse hur pensionärerna har behandlats de senaste 15 åren.

Ingen grupp i Sverige har blivit så ekonomiskt illa åtgångna som dagens pensionärer. Jag berör inte i detta sammanhang arbetslösa, sjuka,studerande eller flyktingar.

Jag avser ett stort antal människor (drygt två miljoner enligt Pensionsmyndigheten) som i kanske uppåt fyrtio år arbetat och i stor utsträckning bidragit till Sveriges utveckling och välfärd.

De har medverkat till att vi har en demokrati där alla ska få komma till tals. Det är i dag 225000 svenska pensionärer som lever under EU:s fattigdomsgräns – en ökning med 70 procent på tio år.

Vad är det som händer?

Ja jag vet att det sitter folk och tigger på gatorna. Men jag vet också att det finns pensionärer som letar i papperskorgar efter tomburkar att panta.

Under ovan nämnda period har det införts ett fondlotteri, där de stora vinnarna är förvaltarna som unnat sig jättebonusar.

Pensionsbromsen har införts (ingen begriper hur den funkar). Straffskatten har införts succesivt i olika steg (pensionärer betalar högre skatt trots att det är en form av intjänad lön).

Samtidigt har riksdagsledamöternas och EU-parlamentarikernas löner höjts kraftigt – för att inte tala om deras pensionsavtal. Tidigare talade man om att pensionärerna skulle bli en ny bransch där fyrtiotalisterna skulle ha allt större krav på livet som pensionärer.

Det skulle skapas speciella boendeformer, det skulle resas i stora mängder, det skulle kulturfrossas, det skulle upplevas, och så vidare. Man pratade om en ny sektor kallad äldreliv.  

Visst, det finns säkert de som har det bra som pensionärer men långt ifrån alla.

Vad pratar vi då om, vi idiotförklarade och nedtystade gubbar och tanter?

Jo, vi pratar om att frågan om pensionärernas tillvaro och ekonomi är stendöd i detta val trots att vi är två miljoner.

Alla försök från till exempel PRO att synas tystas ner i media. Man kan bara undra varför.

I de valtester/valkompasser som media erbjuder nämns inte pensionärernas villkor alls. Så dessa ger ingen vägledning vad pensionärerna ska rösta på.

Vi är så korkade att vi tycker det är bättre att ungdomarna kommer in på arbetsmarknaden, än att vi ska sitta på jobben tills vi är uppåt sjuttio år.

Att jobbskattaavdragen som införts i flera steg skulle gett fler jobb finns det inga som helst bevis för, i varje fall råder olika uppfattningar.

Är det inte bättre att underlätta för företagarna så att de kan anställa fler, framför allt ungdomar.

Om Sverige går dåligt ska inte pensionärerna ensamma betala statens underskott genom den så kallade pensionsbromsen. I så fall ska väl även vanliga löntagare vara med och dra sitt strå till stacken.

Ett annat problem är att den höga flyttskatten gör att många pensionärer sitter i stora villor som de visserligen får bra betalt för men det blir inte mycket kvar efter en försäljning för att skaffa ett mindre boende.

Det är i de flesta fall billigare att bo kvar än att skaffa något mindre, särskilt i storstadsregionerna.

Vilket parti är då minst dåligt för oss? Svaret blir i nuläget Sverigedemokraterna, de har i alla fall lovat att den extra pensionärsskatten ska tas bort.

Sossarna har lovat att se över skatten för de som bara har garantipension, övriga partier lovar ingenting. 

Jösses!

Ska vi bli rasister på köpet?  Vad har vi för alternativ?

Politike: ta tag i frågan på allvar och tysta inte ner pensionärerna.

Pensionärer vakna! Det är dags att visa lite pancho-power!

När den svenska väljarkåren listar sin viktigaste frågor inför valet hamnar äldreomsorgen alltid i topp fem. 26 procent av väljarna är 65 år och äldre, alltså drygt var fjärde väljare.

Men inget av ovanstående har avspeglat sig när vi tittat eller lyssnat på de partiledardebatter som hittills har sänts. Äldreomsorgens innehåll och kvalitet diskuteras inte – trots att det är en viktig fråga för många, inte bara för äldre. Detta är rent ut sagt dåligt.

Istället görs äldreomsorgen till en generell fråga om välfärden som inkluderar sjukvård och skola där fokus ligger dels på ja eller nej till vinster i välfärden, dels på personalens arbetsvillkor.

Politiker från båda läger berättar stolt om att de har samtalat med personal i äldreomsorgen och därefter format sina politiska förslag. Har både politiker och medier glömt att äldreomsorgen i första hand är till för de äldre?

När får vi höra våra politiker säga att de har pratat med och tagit intryck av äldre som för sin trygghet och självkänsla vill träffa samma hemtjänstpersonal så ofta som möjligt?

Eller av ett äldre par som vill bo tillsammans på ett boende fast att bara en av dem har omfattande vårdbehov? Eller av dottern till en äldre dam som vill komma till ett boende med gemenskapsutrymmen och lagad mat?

För oss äldre är det inte vem som utför hemtjänsten eller vem som driver ett äldreboende som är det viktiga. Från Sveriges Pensionärsförbunds sida vill vi betona att det är kvalitet, innehåll och äldres möjligheter att påverka äldreomsorgen som är avgörande.

Det måste vara utifrån äldres önskningar som äldrepolitiska förslag formas – och debatteras.

I de fyra partiledardebatter som fram till idag sänts i nationell media har ingen haft äldreomsorg som debattämne. Inte nog med det, ämnena har varit nära nog identiska. Inte bara politiker, utan också medierna själva har här ett ansvar att ta upp de olika frågor som väljarna bryr sig om.

Så här långt ignoreras den fråga som äldre väljare anser viktigast - äldreomsorg. Ikväll hålls den sista partiledardebatten i SVT inför valet på söndag. Var fjärde väljare i Sverige är 65+.

Vi hoppas kunna ta del av partiernas olika åsikter och skarpa förslag som syftar på innehållet i äldreomsorgen under kvällens partiledardebatt – inte återigen höra en debatt om vinster i välfärden eller om omsorgspersonalens löner.

Det är på tiden att vi får vi höra någon av partiledarna säga: ”I förra veckan träffade jag Gösta, 87 år, som oroar sig över att det inte ska finnas plats för honom på ett särskilt boende inom det närmaste året. Hans ork börjar tryta och han känner sig ensam.”

Då undrar vi vad partiledarens besked till Gösta och andra som grubblar på liknande sätt är.

Argmentet har hörts flera gånger i debatten. Att man kan införa heltider i kommunerna utan att det behöver kosta något, genom att minska kostnaden för timvikarier.

Modell från Nynäshamn

Alla hänvisar till en utvärdering som gjordes när den här modellen infördes i Nynäshamn. Problemet är att den utvärderingen inte stämmer. Det säger nu forskaren själv till SVT.

– Det stämde första året, men när jag följde upp det senare kunde jag till min förvåning se att det inte höll. Antalet timvikarier minskade inte, säger Paula Liukkonen, ekonomie doktor och docent i företagsekonomi vid Stockholms universitet.

Ändå används det här resonemanget fortfarande av konsulter, politiker och debattörer. I maj i år sade Socialdemokraternas partiledare i Rapport att det inte behöver kosta något för kommunerna att införa heltider.

Reportern frågade då: "Men om man jobbar 75 procent och går upp till 100 och får en heltidslön, då måste det väl bli dyrare för kommunen?"

– Det beror alldeles på hur de organiserar sig. Det är dyrt i dag också att hålla på ta in och ut folk på sms-anställningar och det ska läras upp nya människor, och det finns ju en kostnad behäftat med det också, svarade Stefan Löfven.

Resonemanget stämmer inte

Enligt forskaren Paula Liukkonen stämmer inte det resonemanget.

Hur tänker du när du hör ett sånt uttalande?

– Ja, och honom har jag haft på utbildning. Och poletten har inte ramlat ner än. Det är väl en kvällskurs som väntar på honom, säger Paula Liukkonen.

Hon säger att hon försöker rätta till missförståndet när man ringer från kommuner och frågar om hennes utvärdering av Nynäshamns-projektet.

– Nynäs-projektet färgar allting. Man tror att man kan få heltiderna att gå ihop genom att minska kostnaderna för timavlönade. Det fungerar det första året. Men efter det första året kommer ju det andra, tredje, fjärde och femte. Och vem är det som betalar då?