Åmålslärarnas dåliga prestationsförmåga att lära ut gör att andelen niondeklassare med godkända betyg i alla ämnen är bland de sämsta i Sverige.

Kanske skall man nu införa en rankning av hur våra lärare sköter sig i skolan när vi läser att trots en av Sveriges högsta antal behöriga lärare per elev så ligger man i botten av ligan av antal elever som går ur nian med godkända betyg.

Åmål med sin lugna skolmiljö i alla avseenden så borde våra lärare ha goda förutsättningar att föra över kunskaper till våra elever. Att som facket hela tiden påstå att det satsat för lite på skolan och ondgör sig över den löneutveckling som i stort sett följer andra gruppers i samhället och där Åmål ligger i mitten på den skalan bland Sveriges kommuner borde väl ändå väcka andra tankar vad det kan bero på.

En analys vore nog på sin plats varför Åmål med de förutsättningarna ligger så långt ner i hur man lyckas lära ut till våra elever.

Kanske skulle man införa en rankning där eleverna sätter betyg på sina lärare som nu facket gör på sina arbetsgivare för att komma åt problemet och där man sedan lyfter bort de lärare som inte klarar sin uppgift på ett tillfredställande sätt.

Att skrika om höjda löner som facket har koncentrerat sitt budskap på för en lösning av problemen att i framtiden få sökande till lärarhögskolorna löser ju inte dagens problem,där lärare som i huvudsak har en bra utbildning i bagaget ändå inte lyckas att lära ut på rätt sätt för att Åmålseleverna skall kunna gå ut nian med bra betyg.

Jag tror nog inte dagens lärare blir bättre om man får en rejäl löneökning i så fall är väl det en otrolig nonchalans man visar mot sitt yrke om det skulle vara fallet

Har man en lärarkår, trots bra förutsättningar runt omkring och som inte klarar av den uppgift de är satta på, nämligen att ge våra barn en ordentlig utbildning, då får nog medborgarna svara med samma mynt som lärarfacket gör när man rankar våra kommuner och där lönebiten blir en stor avgörande faktor som avgör var kommunerna hamnar på listan.

Skulle man ranka grundskolans lärarkår med utgångspunkt från medborgarnas krav hur en bra grundskolas slutstudieresultat skall se ut så hamnar onekligen lärarna i Åmål i ett bottenskikt av Sveriges kommuner.

Så vore jag lärarrepresentant för facket skulle jag nog först se till att man presterar i sitt yrke innan man går ut och begär löneökningar långt utöver vad övriga löneanställda i Sverige begär i sina löneförhandlingar. Det löser sannerligen inte Åmåls dålig studieresultat för våra niondeklassare vilket är betydligt viktigare att få en lösning på än att lärarna skall få en lönehöjning som ingen annan yrkesgrupp lyckas förhandla fram i Sverige tidigare.  .

Håller vi på att ordna till en investeringsboom runt om i Sverige med fibernät som mycket få kan utnyttja fullt ut.

Här knackar man dörr i villakvarteren och erbjuder fiber med en investering på mellan 20-30 tusen för tjänster som bara en bråkdel kommer att utnyttja i alla fal hos den äldre befolkningen.

Med det utbyggda 4 G nätet och med en sticka och en router för 4 G så har man ordnat till ett hemmanätverk för hela familjen, med en uppkopplingshastighet till nätet som inte ligger långt ifrån den fibernätet erbjuder , med en investeringskostnad på ca 1500 kr.

Då får man samma standard på internätt användandet både i sommarstugan, båten eller husvagnen utan extra kostnad. Så att låsa in sig i ett fibernät där det på sikt blir ägaren som bestämmer villkoren hur nätet skall användas och vilket utbud och till vilken kostnad är inte särskilt smart framförallt inte ute i våra villa samhällen.

Här sätter sig abonnenterna helt i knät på ägarna till fibernäten och kan i framtiden inte ta del av den snabba utvecklingen som sker inom kommunikationen framförallt inom de mobila systemen både i TV, telefon och internätt användandet där priserna är i en nedåtgående spiral som kommer kunderna till del.

Ett tips är att ta hem en mobilsticka för 4 g, sätt den i datorn och avgör själva om investeringen på mellan tjugo och trettiotusen per hushåll för en villa är det rätta beslutet för någonting som man inte kommer att utnyttja fullt ut.

Ni på landet kan trösta er med att utbyggnaden för 4 g kommer att nå även er om ni redan kan ta del av den.

Fibernät till alla ?

Att låsa in sig i en tjänst som man bara kan använda på ett ställe är inte särskilt smart när man med en mobil sticka kan få tjänsterna levererade där man just befinner sig det gäller både telefon, tv och internätt.

Jag undrar hur många har stött på försäljare av fibernät där kunden har både nätsticka med kontantkort för sommarstugan, fast telefon med nätanslutning, mobiltelefon och ett fungerande TV utbud kanske bara med de fria kanalerna. Där internättanvändandet består av att betalar räkningar eller gå ut på en shoppingtur på nätet. Övertygar man en sådan kund att köpa ett fibernät då är försäljaren väldigt duktig eller så är den tänkta kunden väldigt dum i sin tro att fibernätet är den rätta grejen i hans användande.   

Att sen man blir erbjuden ett rabatterat pris om man bestämmer sig nu på direkten annars så riskerar man en prishöjning på ca 30% i en senare installation hör också till försäljningsknepen att få kunden att tro att han tjänar pengar på affären, ett beprövat trick bland försäljare och som ofta går hem, tyvärr.

Ett annat påstående är att villans försäljningsvärde ökar med ett installerat fibernät som mig veterligen inte finns vedertaget någonstans utom hos försäljarna själva att det på något sätt skulle öka värdet utöver den investering som gjorts.

En 4G mobilsticka för nätet, en mobiltelefon, en antenkopplad tv då är ni på sikt garanterade att i största möjliga mån stå utanför leverantörernas försök att lägga in er i en monopoltjänst där ni själva tappar kontrollen över ert användande utan får finna er i nätägarnas utbud och avgifter i framtiden. 

Kanske något att tänka på innan ni skriver på att gå med i ett fibernät.      

SvD KULTUR

BERGLINS SÖNDAG

Miljöpartiet tappar efter senaste utspelt om högre skatter på i stort sett på allt som rör sig vilket kommer att innebära att Sverige i framtiden kommer att stå stilla som Björklund uttryckte det i den senaste partiledardebatten

En tuff uppförsbacke borgarna har framför sig att köra om i där tiden krymper och som det visar sig att Socialdemokraterna mer fokuserar sig på välfärden än på jobben som kanske visar sig vara den rätt taktiken för att återfå regeringsmakten. Men det kan hända mycket på ett år i opinionsyttringar det har vi upplevt förut. 

Sven Callenberg ( C) verkar ha förstått vad som gäller i skolfrågan när det gäller Karlberg och utbildningsfrågan i stort..

Här är det plötsligt ett helt annan ödmjukhet i inlägget i PD än föregångaren i skolfrågorna tillika ordförande i utbildningsnämnden Kjell Kaså ( C) där han mer ger sig på Socialdemokraternas nuvarande skolpolitik, men vill gärna glömma bort sin egen insats där framförhållningen i den nedåtgående spiralen i elevantal sen många år inte blev den

anpassning till verkligheten som det borde, utan en satsning som var dömd att misslyckas redan från början.

Att en gymnasieelev kostar 9000 kr mer per år än genomsnittkommunen i landet är just ett kvitto på den dåliga styrning  som våra politiker stått för när man inte brytt sig om att analysera vad det lägre elevantalet som varit känt de sista 10 åren kommer att leda till .

Där har också lokalkostnaderna tillåtits raka i höjden .Tendensen i att skoltrötta elever väljer linjer som i slutändan blir att de hamnar långt ifrån en utbildningsnivå som leder till något arbete som efterfrågas är kanske det största slöseriet med våra skatter när elever sedan via vuxenutbildningen blir tvingade till ytligare några år på skolbänken för att ha en chans att komma in på arbetsmarknaden.

Själv har jag utbildats i ett lärlingssystem som var vanligt före 1960 men som socialdemokraterna i sin politiska iver drömde om ett samhälle, där alla i princip skulle få behörighet till att utbilda sig vidare på en högskola, vilket de ville eller inte.

Resultatet ser vi, alla går inte på högskolan efter gymnasiet, och tur är väl det, hur skulle samhället se ut med bara högskoleutbildade som vägrar ta arbeten som inte motsvarar den kompetens man anser sig besitta .

Om nu näringslivet anammar det lärlingssystem som de borgliga satte i sjön och om de menar alvar när de ondgör sig över hur svårt det är att få kompetent folk från yrkesinriktade gymnasielinjer som ingen vill gå i så får man väl som industrin och hantverkarna i alla tider gjort förut, utbilda i företagen.

Det dukade bordet är en företeelse som de flesta vill sätta sig vid , kanske är det dags att man tar tag i sin egen situation för att få utbildad arbetskraft, som man gjorde förr, och som fått Sverige att bli en ledande industrination ute i världen .

Centerpartiet framhäver genom Sven Callenberg att ett samarbete är nödvändigt utanför kommungränserna, det skall han ha all heder av, men då får man också  lämna revirtänkandet bakom sig och inte stirra sig blinda på förlorade skatteintäkter när lärare blir friställda eller bli skärrade när företagarna ryter till när man inte lyckas att rekrytera elever till utbildningar som skall säkerhetskälla deras behov av arbetskraft i framtiden. Är det någon som måste trolla fram intresset för att arbete i industrin eller hanverk är väl företagarna själva , eller ?

Ett stort ansvar för att eleverna inte väljer utbildningar som leder till arbete är väl ändå föräldrarna, som i sin vuxenroll borde vara mer uppmärksamma på var deras barns val leder till i framtidens arbetsmarknad.

När börjar den förväntade strukturförvandlingen i kommunens byråkrati och en anpassning av den kommunala servicen till den ekonomi som kommunen för nuvarande besitter ?

Att den ekonomiska verkligheten hittills har präglats av de miljoner som man fått av försäkringsbolagen i återbetalade premier och som har räddat Socialdemokraternas politik hittills, men den turen kan man ju inte hoppas på i all evighet.

Fortfarande verkar det som våra politiker mer fokuserar sig på satsningar när man läser insändarsidorna och vill inte ta år sig den ekonomiska verklighet som i håller på att föra kommunen över avgrundens rand om man inte tar tag i den nödvändiga förändring som måste till för att vi i fortsättningen skall kunna räkna med en service i vår kärnverksamhet som på något sätt matchar det höga skatteuttag vi har i Åmål.

Att säja nej till omsorgsförvaltningen när de flaggar för ett budgetöverskridande med ca 3 miljoner är nog inte rätta vägen att gå fram i fortsättningen. Som kommunmedborgare så undrar man om man ändå har lite svårt att prioritera . Det är ju ändå en av de viktigaste verksamheterna i en kommun som måste fungera för att våra kommuninnevånare skall känna sig trygga för framtiden speciellt för den ökande äldrebefolkningen så ger sådan signaler inte någon direkt positiv framtidstro för att bo i Åmål.

Man anser sig tydligen ha råd med 2 stycken cirkulationsplatser a´ en miljon där handelns företrädare lobbar för en förändring i trafikmiljön i centrum, men när omsorgsnämnden går i taket i sin budget då blir det kalla handen .En konstig prioritering hur våra skatter skall användas.

Hur var det ? Skulle inte den senaste skattehöjningen just gå till omsorgen eller missuppfattade jag den signalen?

Lite frustrerad blir man som kommuninnevånare när det fortfarande finns folk i det politiska leden som tydligen fortfarande inte har förmågan att ta till sig den miserabla ekonomi som kommunen befinner sig i.

Förstår man inte att man måste skära bort verksamheter för en anpassning till det befintliga läget. Där ingår både skola, kultur med bibliotek, att se över våra kostnaderna för våra idrottsanläggningar, minskning av föreningsstödet, i stort sett i alla sektorer också i kärnverksamheten måste man anpassa sig till det ekonomiska läget som kommunen nu befinner sig i.

Tyvärr så har det inte hänt så mycket på den fronten ännu, utan när prat om anpassningar till det ekonomiska läge har kommit upp på tapeten så har protesterna fått konflikträdda politiker att ta tillbaka de besparingsförslag som är ett måste för kommunens överlevnad.

Eller blir det som vanligt när konflikträdda politiker inte karar av sin uppgift , man höjer skatten för att skjuta på den förändringen till framtiden, kanske med förhoppning att det då är andra som har ansvaret för politiken.