Sven Callenberg ( C) verkar ha förstått vad som gäller i skolfrågan när det gäller Karlberg och utbildningsfrågan i stort..

Här är det plötsligt ett helt annan ödmjukhet i inlägget i PD än föregångaren i skolfrågorna tillika ordförande i utbildningsnämnden Kjell Kaså ( C) där han mer ger sig på Socialdemokraternas nuvarande skolpolitik, men vill gärna glömma bort sin egen insats där framförhållningen i den nedåtgående spiralen i elevantal sen många år inte blev den

anpassning till verkligheten som det borde, utan en satsning som var dömd att misslyckas redan från början.

Att en gymnasieelev kostar 9000 kr mer per år än genomsnittkommunen i landet är just ett kvitto på den dåliga styrning  som våra politiker stått för när man inte brytt sig om att analysera vad det lägre elevantalet som varit känt de sista 10 åren kommer att leda till .

Där har också lokalkostnaderna tillåtits raka i höjden .Tendensen i att skoltrötta elever väljer linjer som i slutändan blir att de hamnar långt ifrån en utbildningsnivå som leder till något arbete som efterfrågas är kanske det största slöseriet med våra skatter när elever sedan via vuxenutbildningen blir tvingade till ytligare några år på skolbänken för att ha en chans att komma in på arbetsmarknaden.

Själv har jag utbildats i ett lärlingssystem som var vanligt före 1960 men som socialdemokraterna i sin politiska iver drömde om ett samhälle, där alla i princip skulle få behörighet till att utbilda sig vidare på en högskola, vilket de ville eller inte.

Resultatet ser vi, alla går inte på högskolan efter gymnasiet, och tur är väl det, hur skulle samhället se ut med bara högskoleutbildade som vägrar ta arbeten som inte motsvarar den kompetens man anser sig besitta .

Om nu näringslivet anammar det lärlingssystem som de borgliga satte i sjön och om de menar alvar när de ondgör sig över hur svårt det är att få kompetent folk från yrkesinriktade gymnasielinjer som ingen vill gå i så får man väl som industrin och hantverkarna i alla tider gjort förut, utbilda i företagen.

Det dukade bordet är en företeelse som de flesta vill sätta sig vid , kanske är det dags att man tar tag i sin egen situation för att få utbildad arbetskraft, som man gjorde förr, och som fått Sverige att bli en ledande industrination ute i världen .

Centerpartiet framhäver genom Sven Callenberg att ett samarbete är nödvändigt utanför kommungränserna, det skall han ha all heder av, men då får man också  lämna revirtänkandet bakom sig och inte stirra sig blinda på förlorade skatteintäkter när lärare blir friställda eller bli skärrade när företagarna ryter till när man inte lyckas att rekrytera elever till utbildningar som skall säkerhetskälla deras behov av arbetskraft i framtiden. Är det någon som måste trolla fram intresset för att arbete i industrin eller hanverk är väl företagarna själva , eller ?

Ett stort ansvar för att eleverna inte väljer utbildningar som leder till arbete är väl ändå föräldrarna, som i sin vuxenroll borde vara mer uppmärksamma på var deras barns val leder till i framtidens arbetsmarknad.