Myntets baksida

De flesta verksamheter bygger på lönsamhet.
När den nya sexköpslagen kom blev det olönsamt att gå på gatan eftersom ingen längre fick köpa det man kunde erbjuda.
Idag kan det verka ”lönsamt” att sitta på gatan när man ser alla tiggare.
 De sitter från morgon till kväll och utgör numera ett mer eller mindre normalt inslag i gatubilden. I min barndom gick tiggarna på landsvägen och kallades luffare. 
Tiggeri är inget nytt fenomen, men det är ett fattigdomsbevis ovärdigt vårt välbärgade samhälle . Vi blir illa berörda när fattigdomen plötsligt dyker upp framför våra ögon och det känns besvärande och stör våra sinnen.

Gör vi oss själva och dessa människor en otjänst, när vi skänker en slant och uppmuntrar till fortsatt verksamhet eller ska vi sluta att skänka pengar och därmed göra tiggeri olönsamt?
Skall vi förbjuda tiggeri och istället skänka pengar via hjälporganisationer med förhoppning att pengarna kommer till de mest behövande?
Det är klart att vi har råd att skänka av vårt överflöd men skall det ske via en pappersmugg utanför Systembolaget?
 Själv har jag svårt att passera utan att skänka en slant, vilket just då känns rätt.
Men blir det fel, om jag därmed medverkar och stödjer en förnedrande verksamhet.
Vi har resurser att hjälpa men det kanske vore bättre att lämna bistånd till självhjälp i deras hemland så slipper de sitta på gatan och förlita sig på våra allmosor.

Sven-Åke Runelid

Det här var Åmålsån i början på 1900 från stenbron

1940 talet ?

Så här ser det ut i dag 2015