Åke Olsson

18 januari 2013 13:12

Oavsett skrämseln kommer från höger eller vänster,så beror rädslan på vilket samhälle man vill leva och bo i.Att Tage Träff råkar kalla vår nuvarande regering för högerspöke istället för moderatspöke är högst ovidkommande,då den drivna politiken drivs i samma anda,med tre lydiga partier vid sin allians.Fel och brister finns även där,likaväl som hos socialdemokratin och dess alliansbröder.Vill man ett samhälle med sänkt skatt,där höginkomstagaren gynnas mest.Förmågan och kunskapen att helt stå på egna ben utan samhällets stöd,när det krisar.Jobbskatteavdrag,om du har lyckan att inneha ett arbete.Ditt jobbskatteavdrag finansieras av arbetslösa,sjukskrivna av legitimerade läkare och avdragsrätten för omkostnadsersättningen för gode man,förvaltare,lekmannaövervakare inom kriminalvården.Vill du ha detta samhälle så röstar du åt höger.Vill du ha ett samhälle med privat och statlig inblandning i ditt liv,så röstar du åt vänster.Gärna med skattehöjningar,givetvis rätt prioriterade till lagbundna verksamheter.Jag tror att Åke Olsson,Tommy Norum och många andra skulle överleva detta.Personligen så är mitt högavlönade yrkesliv,gräddat med jobbskatteavdrag till stor hjälp i denna process.Vaken väljare?

tommy norum

18 januari 2013 17:22

Jobbskatteavdraget , rutavdrag , sjukskrivna och andrar behovs behövande i samhället finansieras enbart av de som har ett arbete . Ibland verkar det som man i retoriken blandar ihop päron och äpplen för att det skall framgå att det är något annat än det är. Det finns de som ger och dom som får i samhället och att det är de som till 100% lever på bidrag skulle vara de som finansierar skattelättnader eller andra förmåner är väl lite att skjuta över målet i debatten. Att det finns behovsluckor att fylla igen i den sociala välfärden råder det inget tvivel men där det alltid är någon annan som man vill skall betala.
Att du som pensionär går ut och är beredd att betala mer skatt, när du vet att en majoritet av pensionärerna tycker sig orättvis behandlade när de inte får ta del av jobbskatteavdraget. Att sen sjukskrivningarna kraftigt gått ner de sista åren med den nya regeringen kanske ändå skall få någon att fundera vad vi har hållit på med i årtionden av överkonsumtion i social välfärd där inget brytt sig och där den enda kontakten med arbetsgivare och myndigheterna varit utbetalningskortet som dimper ner i brevlådan varje månad. Kommer vi också tillrätta med detta otroliga slöseri inom den kommunala sektorn där politikerna är med och styr och som i exempel att i privata vårdbolag med lika bra service men med betydligt mindre folk beroende på att sjukfrånvaron ligger ca 30% under vad de offentligdrivna har. Kanske är det mer sådan faktorer som är utgångspunkten hur man röstar, inte höger eller vänster på den politiska skalan
Men i vänsterns värld där är fokuseringen på den fula vinsten det primära inte resultatet att privata vårdbolag med samma pengar och samma resultat också genererar en vinst och nöjda anställda.
Det kanske sådana inslag i Vänsterpolitiken som gör att medborgarna börjat tröttna på den. Kanske är det när socialdemokratiska kommunalråd med hjälp av sina partikamrater tillskansar sig pensioner så långt från sunt förnuft man kan komma. Vi har två exempel i den här kommunen som pratat med kluven tunga vad som innebär i ordet solidaritet inför sina väljare. För att leva som man lär har framförallt våra vänsterpolitiker väldigt svårt med har vi märkt under åren.

Åke Olsson

19 januari 2013 12:12

Tommy,jag önskar du kan upplysa mig var information kan sökas om att alla jobbskatteavdrag enbart finansieras av de som innehar ett arbete.

tommy norum

19 januari 2013 13:56

Jobbskatteavdraget är en skattesänkning för de som arbetar för att det skall vara mer lönsamt att arbeta än gå på bidrag och därigenom locka fler ut i arbetslivet. Det var tanken. Sen kan man ha olika uppfattningar om detta. Finansiering av alla reformer om det sen är lägre skatt eller högre barnbidrag,högre sjukpenning eller sjukbidrag eller andra sociala förmåner så är det givetvis genom en gemensam skattebas som var och en mer eller mindre bidrar med som är grunden till att få ihop det hela. Att då påstå genom att man inte får ta del av högre ersättningar i den sociala välfärden är det samma som man finansierar hela kalaset är väl lite makstarkt i debatten när sanningen är att det att det hela finansieras av det som i samhället ger skatteintäkter av något slag. Och som en naturlig del i det förhållandet är ju att var och en bidrar till den delen om man har förmågan och kan i dessa arbetslöshetens tidevarv. En bra politik där man sätter solidariteten i högsätet och där var och en garanteras en dräglig tillvaro som i mångas ögon kunde vara bättre om man kommer utanför den gemenskapen.
Men sanningen är väl ändå att det är de som arbetar och betalar skatt också det är de som i grunden finansierar våra sociala förmåner inte tvärt om. Att sen våra bidragstagare också betalar skatt , moms och andra skatter som tillhör ett samhälle men där också den delen oftas ingår i bidragspaketet. Så med lite sunt förnuft så är det nog så att det är inte bidragstagare som finansierar vårt välfärdssamhälle utan hårt arbetande medborgare som fått lyckan att inte vara sjuka och har ett arbete att gå till på dagarna.
Så att påstå att de som får också är de som ger är nog att se på verkligheten med skygglappar.

Dag Blomqvist

19 januari 2013 20:06

Hmm - vad var det där då?

Ja, det var ju en lång utläggning förståss, men vad är det för ton du vill anslå?

Rent krasst så har du rätt: att det är de som arbetar och sliter som också betalar hela kalaset - men det bara rent ekonomiskt.

Den som inget arbete får, hur blir det med honom/henne? Den får ju också betala, fast då på ett annat sätt till välfärden. Det kostar på för den arbetslöse att inte ha ett arbete att gå till. Också det att få höra att den som inte arbetar lever på andra.

Det måste du väl också hålla med om att vi kan inte heller ha alla i arbete. Skulle alla ha ett arbete så klappar ju det ekonomiska systemet ihop totalt. Så länge vi har arbetslösa i ett samhälle så blir det balans eftersom lönerna inte stiger lika mycket som när vi har alla i arbete. Dom arbetslösa håller nere lönerna på två sätt; dels genom att då fler frågar efter arbete kan arbetsgivaren lättare sätta lönerna lägre, dels genom att de arbetslösa äter mera ur de arbetandes löner. Kakbiten blir liksom mindre till var och en ju färre som har arbete.

Så det där med att det är de som arbetar som betalar HELA kalaset stämmer inte. För det finns de som inte får arbeta. Och det "pris" de arbetslösa får betala smäller oftast högre än det som de som har arbete får betala, (läs: slipper undan).

Så låt oss inte skriva så stora ord om vem som betalar vad utan snällt och tyst inse allvaret i situationen och försöka göra det bästa av den. Personligen anser jag att var och en skall betala efter förmåga och var och en få vård och omsorg efter behov. För lika lite som vi gnäller över för mycke omsorg när vi behöver den, lika lite ska vi gnälla över om vi betalar mera när vi har råd med det.

Personligen tycker jag vidare inte om att det ska vara möjligt att få dra av på skatten (s.k. RUT-avdrag) för någon som kommer hem och putsar ens matsilverbestick. Men det är min privata åsikt ... Skattepengarna bör gå till vård, skola och omsorg istället.

Ordet samhälle betyder: att sammanhålla. Slutar vi ta hand om varandra så faller samhället sönder i egoism, hat och förakt. Vi måste för vårt eget bästa fösöka hålla sams och då se till så att ingen blir efter på vägen. Kedjan som ska hålla ihop det hela är inte starkare än den svagaste länken.

Vänligen
Dag

tommy norum

19 januari 2013 21:37

Nu kanske det var just det ekonomiska som var på tapeten i det här fallet där påståendet att det är de sjuka och arbetslösa som finnansierar en skattesänkningen som jag reagerade på och som ofta används av vänstern i debatten när politiken i deras tycke går åt fel håll.

ingo

21 januari 2013 20:17

jag vet inte hur gammal du är dag har du arbetat länge vi måste nog betala skatt alla en del är dåliga en del vill inte arbeta själv vill jag inte skryta att jag jobbat jag har varit anstäld i 48 år