Skolkatalogbråket  fortsätter bland våra valda politiker läser man i PD i dag.

 Kan man inte släppa detta grönköpingsbeteende och ägna sig åt det det ni är valda för , nämligen att ta tag i det övergripande där politiska mål mot en bestämd riktning med utgångspunkt för sina politiska värderingar försöka att få ordning i vår ekonomi och våga ta sådan politiska beslut så att inte våra barn och barn-barn blir tvingade att städa upp efter oss.

Politiker skall inte hålla på med detaljstyrning i våra kommunala verksamheter det har vi duktiga verksamhetschefer som i de flesta fall har både har utbildning och kunskap för sina uppgifter. Vi får väl de politiker vi förtjänar  eftersom det är tunt med folk som är beredda att gå in i politiken.

Sedan finns det folk i politiken som med näbbar och klor försöker hålla sig kvar men där förnuftet  inte riktigt räcker till för att göra bra ifrån och förstå att det är medborgarnas intresse de i första hand skall tillvarata.

Vi har ett bra exempel på detta, folkpartisten Thomas Olsson som i egenskap av ordförande i den gamla samhällsbyggnadsnämnden ställde till det ordentligt för oss medborgare genom att totalt strunta i både regler och kommunlag som är till för att skydda oss.. Tyst som i graven från folkpartisten Thomas Ohlsson när än det ena än det andra kom upp på bordet i hans sätt att styra förvaltningen.

 Men nu vaknar han till när skolkatalogen är på tapeten en sak som många tycker han som politiker inte har ett dyft med att göra utan kan låta våra tjänstemän sköta den saken. Men det är väl ungefär där många av våra valda politiker känner sig manade att gå in och ha en åsikt. När det blir lite tyngre saker att ha politiska åsikter om då verkar inte kompetensen riktigt räcka till ..

Har man inget att ge i politiken då skall man ha sådan själkänsla när man ser på resultatet man åstadkommit under sitt politiska liv  förstå att det är dags att dra sig ur. Tyvärr finns det alldeles för många som saknar den självkänslan  och fortsätter utan att kunna ge någonting till oss medborgare har det visat sig med facit i hand.  

Det verkar som det är inkomsten som är det viktiga för en del fritidspolitiker, inte vad man åstakommer i sitt uppdrag.