Det verkar vara ett problem för de politiker som är ansvariga för vår migrationspolitik försöka fatta att ogynnsamma förutsättningar, både psykologiskt, ekonomiskt och socialt kan bidra till att utlösa de destruktiva beteendemönster i samhället vi nu får ta del av i allt större utsträckning. När man nu bestämt sig att för att Sveriges skall ha ambitionen att vara en “humanitär stormakt” då borde man också vara medvetna om att bjuder man in ett stort antal unga män från krigshärjade, auktoritära och patriarkala kulturer till ett djupt individualistiskt tjänstesamhälle med höga krav på specialisering och utbildning – för att sedan lämna dem vind för våg med förhoppningen att de spontant ska bli produktiva skattebetalande medborgare – det är inte bara naivt- det är fruktansvärt hänsynslöst. Att sedan låtsas som de negativa konsekvenserna det fått för samhället  inte har kopplingar till den den naiva migrtionspolitiken man har ansvaret för utan i stället hela tiden försöker att mörka och neka att följderna har en koppling till deras politik. Det är både ohederligt och ett bevis på att man vill inte stå för det man åstadkommit utan drar sig undan med svansen mellan benen och försöker i stället andra focus för att få de som hela tiden varnat för konsekvenserna att uppfattas som  ohederliga farliga rasister som är främlingsfientliga och bedöms som en fara för demokratin.  

Och medan partipolitiska intressen slåss om vilka problem våldsdådet egentligen representerar, så rivs stora sår upp i det verkliga svenska samhället. För oavsett vad man anser att dådet representerar, så har den humanitära stormaktens övermod framdrivit en verklig konfliktsituation genom att det passivt etablerat ett konfliktfyllt, etnifierat skuggsamhälle. Men den utvecklingen har våra ansvariga politiker svårt att ta till sig beror på en oansvarig migrationspolitik under många år. Och tyvärr så verkar som det fortfarande inte gått in hos en del politiker förstår man när man följer turerna i migrationsdebatten. .