Nog finns det fog för att ifrågasätta islamism om inte annat för att få upp ögonen för befolkningen i länder med muslimsk majoritet. Det visar sig att där är en majoritet generellt fattigare än andra, i synnerhet i jämförelse med OECD-länder. De släpar efter i livslängd och läskunnighet. På regional nivå, som på Balkan, ses samma mönster. Även inom stater, som i Indien, har muslimer hamnat efter. Den vetenskapliga utvecklingen hade sin höjdpunkt på 1100-talet, varefter fokus i stället har satts på religiösa studier något som har satt sina spår i utvecklingen i dag. Tilliten, smörjmedlet i ekonomin och i den demokratiska utvecklingen, är lägre i muslimskt dominerade länder. I protestantiska länder svarar 46 procent att man kan lita på de flesta medmänniskor, i muslimska 28 procent.  

Vad sann Islam går det inte att säga när den närmast kan uppfattas som en  decentraliserad religion, med en variation av tolkningar och traditioner. En religion är vad dess utövare gör av den.. Grovt förenklat ser problematiken ut så här: islamism är den politiska strävan efter att införa sharia som lag. Men sharia anses också som det legitima rättesnöret av mannen på gatan i muslimska länder. 

När man 2013 gjorde en opinionsmätning där 38 000 intervjuades i 39 muslimska länder så var en överväldigande majoritet av muslimerna se sharia som nationell lagstiftning. I en rad länder är dock uppslutningen kring sharia monumental. Afghanistans muslimer vill till 99 procent ha sharia som lag (vilket man också har). Irak 91 procent, Palestina 89. Så nog finns det en befogad varning att det vi i vårat land ser som irrläror skall få fäste med de tusentals muslimska som kommit till Sverige som flyktingar. Att inte låtsas om de många problem som islam står för är inte bara aningslöst och dumt utan kan vara direkt farligt för vårt land. Således kanske det inte är så dumt att som Sverigedemokraten Richard Jomshof  komma med svepande fördömanden om vad  Islamism och islam kan ställa till med i ett samhälle om man intar en lika naiv inställning som till den migrationspolitik man fört. När man frågar muslimer själva vad de tycker, antyder svaren att det vore mycket svårt att skilja på islamism och islam. Men som vanligt så har det Svenska PK-etablissemanget en annan uppfattning. Något som visat sig blivit en kostsam och social katastrof för de Svenska medborgarna de senaste åren. .     

 . .   

 Efterlyses: ett vuxet samtal om islam - Bulletin