Dag Blomqvist

11 december 2012 18:18

När något gått fel i en process (i ett informationsflöde) så är det svårt att leda in det på rätt spår igen. Om man låter det löpa fritt så utvecklas hela historien till oigenkännlighet och blir till slut så bisarr att man inte alls begriper hur det ena blev det andra och vise versa. Och inblandade får oskyldigt löpa gatlopp under de desinformerades spott och spe.

Som jag har uppfattat saken så finns det tjänstemän inom kommunen som inte alls sätter vindkraftverken i första rummet, om än de heller inte förkastar dem helt. Men deras yrkesetik och det regelverk de arbetar efter möjliggör inte vilka svängar som helst utan stipulerar en viss ordning. Denna ordning är avgörande för hela det demokratiska samhällets trovärdighet och legitimering. Störs den ordningen så upplöser man det kitt som håller ihop själva idén om ett sam-hälle, att samhålla, att hålla ihop, osv. Dessa tjänstemän kan sina ämnesområden och har blivit tillsatta efter sina meriter. Meriter som de under flera års studier i respktive ämne gjort sig förtjänta av. Hade de inte företagit dessa enträgna och idoga studier och bevisligen avlagt sina examina med åtföljande betyd, så hade de aldrig fått de anställningar de nu har i kommunen.

Således har vi tjänstemän och tjänstekvinnor inom kommunen som kan sina ämnesområden mycket väl.

Dessa meriterade tjänstemän har utifrån sina kunskaper påvisat vissa alvarliga konsekvenser som, om de inte skulle tas hänsyn till, skulle komma att bli förödande för människor, djur och natur. Detta framkom tydligt under deras arbete med översiktsplanen Vindbruk Dalsland. I det arbetet påtalade dessa tjänstemän och tjänstekvinnor olämpligheten med vindkraft inom vissa områden och att dessa därför inte skulle läggas till i planförslaget varande såsom lämpliga för vindbruk. Därför avvisade de dem också, som direkt olämpliga, i sitt planförslag de lade fram för politikerna.

Sen har vi de andra inom kommunen. De så kallade politikerna. Alltså de som tillsätts på sina poster, inte på grund av sina kunskaper inom ett visst ämnesområde, utan för att de har kunnat påvisa en alltför bredbrättad hatt med vigt munläder. Det vill säga: ju mera de kan ljuga och lura i folk sina fantasier och lösryckta löften om kommande bravader, ju mera trovärdiga tycks de bli. Därmed slår det tillskansade numeräret ut de faktiska enskilda kunskaperna. Jag menar: att ju fler som röstar på dem ju trovärdigare tycks deras ihopfantiserade teorier vara. Allt medan den enträgne tjänstemannens idogt inhämtade kunskaper stundtals ringaktas och inte alls värdesätts överhuvudtaget.

Detta visade sig tydligt i deras arbete med översiktsplanen Vindbruk Dalsland. För när de på sin välgrundade kunskap sa ifrån om vissa områden, varande som olämpliga, lade politikerna helt sonika bara till dem till planen som om de var lämpliga. Och det med inga som helst vettiga moteveringar alls.

Vad som framkom i våra efterforskningar däremot var att, åtminstone en av de politiker som ivrade mest för dessa, av tjänstemännen förkastade områden, själv hade skrivit kontrakt med vindkraftsbolaget. Och det hölls också minst ett hemligt möte där toppar inom Centern gaddade ihop sig för en motattack för att få igenom dessa olämpliga områden som lämpliga. Ja centerns dåvarande ordförande hånskarattade till och med åt Länsstyrelsen och deras påpekande att dessa områden faktiskt var olämpliga för vindkraft. Och menade att kommunen (läs: kommunpolitikerna) visst kunde ha en egen åsikt.

Vad jag alltså vill komma fram till är att man kanske måste skilja på vilka som säger vad inom kommunen. Vi har alltså politiker som ingenting vet och så tjänstemän som sitter på de faktiska kunskaperna. Eller vem styr vem?

I fallet Kingebol, som nu är på tapeten, så var det miljöchefen, som, så som det verkar vid första påseendet, initialt skrev en tjänsteskrtivelse till kommunstyrelsen. Varför han gjorde det kan man ju alltid spekulera i. Men av texten att döma kan man se att det som ligger bakom texten i skrivelsen är mer kunskap än ett politiskt tyckande.

Det intressantaste, som jag ser det, är att det brevet skrevs överhuvudtaget - egentligen. Kanske var det ändå politikerna som initierade tanken på ett brev i alla fall? Men den som läser brevet och är insatt i händelserna gång på kommunen förstår nog åt vilket håll det hela lutar...

Att Liza Johansson nu förfasar sig över att man tycks vara mera mån om djur än om människor kan bli förståeligt först om man sätter sig in i vem som säger vad. Eller har hon rätt när hon buntar ihop alla på kommunen, politiker med tjänstemän, som varande en enda röst?

Vilket som - så verkar det som om även politikerna börjar vekna inför de fakta som tillställts dem om vilka konsekvenser som vindkraftsetableringarna i kommunen kan komma att få framöver. För det var ju politikerna som i slutänden släppte igenom detta brev, beslutade om, att det skulle få skickas till länsstyrelsen. Men dessa eventuella konsekvenser skulle de ha böjt sig för redan för länge sen.

Om man ser till den vinkling händelserna i och med detta brev börjar ta tycker jag man ska vara glad. Men ack så sent. Det troliga är att tiden har gått dem ur händerna och Länsstyrelsen redan formulerat sitt ställningstagande Åmåls kommuns nu senpåkomna tyckande förutan.

Så vad gäller vindkraftsfrågan för kommunens del kanske vi bör se på den med tillförsikt. Alla aspekter som kommer fram och som de tar hänsyn till är bra och ska ha sin ros.

Men att människan inte kommer i första hand utan hänsynen till djuren är beklämmande, det måste jag hålla med om ...

För det har de senaste åren varit en frenetisk konversation, muntligen och brevledes, och med pesronliga besök och uppvaktningar med kommunens olika representanter från fler än de oskyldigt drabbade grannarna som tappert förfäktat bevarandet av sitt nuvarande livsrum, sin hälsa och fastighetsvärden i Kingebol men som vid varje steg som kommunen tagit i beslutsprocessen helt ignorerats.

Vänligen
Dag Blomqvist
_____________________________________________
Ansvarig utgivare för www.vindbrukdalsland.se


.

Dag Blomqvist

16 september 2013 11:52

Nu beviljas den ena vindkraftsparken efter den andra, likt det ena ovädret efter det andra, lägger det beslag på Dalsland för sin egen del. Vindkraftsparkerna hade gått att stoppa om vi haft ärliga tjänstemän som värnat om lag och rätt medan ovädren däremot drar in utan att vi kan göra så mycket åt det.

Det kanske låter som om jag har havererat i mitt rättsmedvetande när jag underkänner Länsstyrelsen, Mark- och miljödomstolen och Svea hovrätt. Men för de som satt sig in i hur de olika vindkraftsärendena behandlats i de olika instanserna kommer att ge mig rätt; det är det svenska rättsväsendet som har havererat i fråga om vindkraftsutbyggnaden.

Nu räcker det, t.ex enligt Länsstyrelsens rättsenhet, länsjurist Linda Darestam, att en verksamhetsutövare, vindkraftsbolag, räknar kråkorna en iskall vinterdag första veckan i januari, och redovisar vilka ornitologer man har i sin vänskapskrets, för att fågelinventeringen skall bedömas som tillräckligt underlag för att åtgärdens (byggandet av vindkraftsparkens) lämplighet ska kunna bedömas. Som om man kan besluta om vindkraftverk utifrån vederbörandes meritlistor.

Inte heller bryr man sig om övrig lagstiftning som värnar om människornas rätt till miljöinformation och rätt att ta del i beslutsprocessen. Man avslutar beslutsprocessen, ger tillstånd, och menar att verksamhetsutövaren kan inkomma senare med en fågelinventering. Men för att länsstyrelsen ska kunna säga ja eller nej till eländet räcker det om den vet hur många kråkor som man sett där en kall vinterdag i Januari. Annars är det ju så att flyttande fåglar återvänder efter vintern. Även om de är rödlistade eller inte, men inget rättsenheten på länsstyrelsen bryr sig om.

Så den s.k moral som denna rättsenhet rallar sina beslut i parti och minut utifrån har ingen förankring vare sig i lagen eller i gemene mans rättsmedvetande. Allt medan respektive kommuns politiker tiger still och rör inte ett finger för att varken skydda fåglar eller de människor som bor i området där vansinnet ska få fritt spelrum.

Och då liknande ärenden överklagas ända upp i Svea Hovrätt dansar även den med då det är "rätt" melodi som spelas på lutan. Att lutan är ostämd bryr man sig inte om. Att vissa ljud skär i öronen på kringboende bryr man sig inte om. Att några av dem kanske måste flytta från gård och grund för att överhuvudtaget kunna få sova om nätterna bryr man sig inte om.

Sverige saknar ett rättssystem som tar hänsyn till lagen. Allt medan politikerna inte bryr sig det minsta. Och Michael Karlsson, kommunalrådet i Åmål, är inget undantag. Han går dessutom ett steg längre, han går upp i talarstolen i Päronsalen och lägger fram egna förslag om att utbyggnaden av vindkraftseländet i kommunen ska fortsätta.

Nä, det finns ingen, och ingen instans, att vända sig till för den svensk som utsätts för detta vansinne. Sverige är ett u-land när det gäller rättssäkerheten. Och Michael Karlsson går i täten i detta korståg mot människors rätt till sin egendom och rätt att få leva i en god livsmiljö.

Och, som sagt, rätten att som medborgare skyddas av lagen, kan vi bara glömma. Det ser också Michael Karlsson (S) nogsamt till om. Att vindkraften dessutom släpper ut mera koldioxid än både vattenkraften och kärnkraften gör tillsammans tycks Michael Karlsson gilla allra mest.