Man blir mer än förvånad när vi ser hur många pensionärer biter sig fast och ger Socialdemokraterna chans på chans att förbättra deras villkor i val efter val utan att det ger något mer i plånboken. Man blir förundrad när Socialdemokraterna anser sig som garant och vara det enda partiet som värnar om de sämst ställda och för en stabil förbättring i den sociala välfärden. Ändå så upplever stora grupper i samhället att det blivit precis tvärt om. Att ett parti som har haft makten större delen av de senaste 70 åren ändå misslyckats så kapitalt i sitt samhällsbyggande i ett land med en av världens högsta skatter, ett land med den högsta sysselsättningsgraden i världen, ett land som i många år definieras som en av det rikaste. Ändå upplever stora grupper i samhället en ökad otrygghet, ökade klasskillnader, ett segregerat samhälle med bostadsbrist, med svårigheter för många att få ett arbete och där det ständigt saknas resurser i kärnverksamheterna runt om i landet som skola vård och omsorg det som så tydligt kommer fram i allt sämre skolresultat ökade sjukhusköer och nu i dessa Corona tider avslöjandet om hur illa man skött omsorgen av våra gamla. Frågan är väl hur länge bortförklaringarna att det är alltid borgarnas fel att det blivit som det blivit utan att själv rannsaka sig i sina politiska prioriteringar där vi kan stoltsera att vara en av världens största bidragsgivare, en av Europas största flyktingmottagare, med en av den dyraste klimatomställningen där miljarder rinner ut till el drivna cyklar och bilar för att politikerna skall kunna slå sig för bröstet och inhämta beröm från sina politikerbröder runt om i världen. Att stora grupper pensionärer fortfarande går och väntar på det lovade lönelyftet eller att sjukhusköerna växer eller att kriminaliteten växer oss över huvudet på grund av stora brister av resurser inom polisväsendet verkar inte bekymra våra beslutfattare utan man kör på som vanligt i sin prioriteringslistan som om ingenting har hänt.

tn