Nästa år räknar Migrationsverket med 95 000 asylsökande och vi ser inte att flyktingströmmarna kommer att mattas av de nästföljande åren. Och detta skapar och kommer att skapa enorma problem för Sverige som tar emot i särklass mest asylsökande i hela Europa, både sett i absoluta tal och i förhållande till vår storlek. Inte heller ser vi några tecken på att vår egendomligt generösa inställning kommer att ändras, särskilt inte med Miljöpartiet i regeringen.

De stora kostnaderna och de praktiska problemen kommer inte att försvinna och måste vi förhålla oss till dem. Nu fungerar mottagandet knappt alls och det gör också att integrationen misslyckas. Små och medelstora kommuner med knappa resurser tvingas att ta emot fler asylsökande än större kommuner eftersom Migrationsverket anser att det inte går att styra var nya asylboenden skall placeras utan att man bryter mot lagen om offentlig upphandling (LOU).

I Filipstad har det till exempel gått så långt att de nyanlända barnen på grund av platsbrist inte kommer att få gå i skolan om ingenting görs.

På Strandvägsskolan är 80 av de drygt 200 eleverna nyanlända, berättar Jan Ulvforsen, som är samordnare i kommunen, till SVT. Lagen säger att Migrationsverket måste välja det alternativ som är billigast och har bäst boende. Det är oftast ett tomt hus som uthyrs av en privat fastighetsägare på en liten ort, där kommunen ofta inte har någonting att säga till om. Ett exempel är Porjus i Norrbotten med 350 invånare som fått ta emot 100 flyktingar.

Migrationsverket har dock äntligen insett problemet och har sagt sig villigt att bryta mot LOU. Konkurrensverket menar dock att detta inte behövs. Migrationsverket behöver skaffa en bättre bild av vad som krävs. Därefter kan man ställa upp fler villkor i själva upphandlingen än enbart boende. Som att bostäderna till exempel finns i ett fungerande samhälle med tillgång på allmän service som exempelvis skola, dagis eller vårdcentral. Något som bör vara centralt i en integrationsprocess.

Nyanlända bör ges verktyg som möjliggör deltagande i att långsiktigt bygga landet tillsammans med dem som redan är medborgare. Men det är inte enkelt att komma till ett främmande land, med ett svårt språk och en ny kultur. Att skaffa och behålla en meningsfull sysselsättning på en plats där det finns många människor som talar språket är ofta det bästa sättet att integreras i det svenska samhället. De orter i Sverige som människor flyttar ifrån på grund av brist på arbete är knappast det bästa alternativet.

Mediantiden för en flykting att komma i arbete är i dag nästan åtta år, och efter hela 15 år är alltjämt fyra av tio inte i arbete. Det säger en hel del om de utmaningar vi står inför då detta är siffror för flyktingar som redan finns här. Nu kommer det att tillkomma ett antal hundra tusen till kommande år och har vi haft svårt att integrera de vi har så kommer det att bli än svårare framöver. Detta är dessvärre något som diskuteras alldeles för lite. Har vi verkligen möjlighet att ta emot så många som vi gör och som vi kommer att göra?

Den rödgröna regeringen kan inte smita från ansvar, men redan i och med att man valt att inte ens ha särskilda statsråd för migration och integration kan man befara det värsta. Och gissa vilket parti det är som kommer att gynnas av det här!