Här ser man förödelsen efter branden. Kortet taget från kyrktornet 1901 

. Byggnationen av Torgatan har inte kommit igång norr om Kungsgatan.  Söder om Kungsgatan  pågår en utbyggnad där de vita brandmurarna på bilden  blev konsekvensen i försöket att stoppa den röda hanen att sprida sig i bebyggelsen i framtiden. Den gamla Metodistkyrkan fanns redan då , till höger i bild. 

På 1930 talet så såg området ut så här där gamla Metodistkyrkan fortfarande finns kvar.   

.

Den gamla Metodistkyrkan på 1920 talet, revs på 1930 talet och ersättes med den som finns på den högra bilden. 

Åmåls konsumförenings fastighet som kom till på 1920 talet, hörnet Torggatan Västerlånggatan , finns också med på flygfotot. Lokalerna användes ända fram till 1960 talet när den nybyggda Domusfastigheten på Kungsgatan fick ta över. 

.

Här har vi 1918 års brandstyrka framför den brandstation som  byggdes på 1900 talets början i slutet av Torggatan efter den stora branden som lade halva staden i aska.  

.

Wirstöms konditori ser vi på flygfotot från 1955 och 1960 i hörnet Torggatan- Västerlånggatan. 

Wirströms konditori i hörnet Torgtan Västerlånggatan.  Konditoriet drev i Wirströms namn från 1916 fram till 1980 talet då fastigheten revs.

Torggatan söder om Kungsgatan på 1920 talet.

.

Torggatan 1940 tal ....................................   1950tal

Torggatans avslutning mot Vänern 

Bebyggelse efter Åmåls ån  

Bebyggelse på bägge sidor om 'Torggatan . Torget på vänster sida

Här gör vi ett besök i hemmet i en av fastighyeterna utefter ån . 

Ca 2000 norska soldater på väg mot Åmål var det bud som kom fram till Åmålsborna 1788.

Norrmännen har tidigare besökt Staden 1743 och dels uppbränt, dels plundrat så det blev en faslig uppståndelse i vad som komma skall och inte en enda soldat fanns att försvara staden med. Alla vidtog åtgärder att rädda  det som var möjligt av sina ägodelar.

Soldaterna intog staden under ledning av general Mansbach.  Norrmännen bestod av sovande och svultna  soldater den första tiden som inte gjorde några större ansträngningar att försvara sitt revir.

Målning från slutet av 1700 talet Åbergsgården.

General Mansbach bodde hos borgmästare G. Åberg som ej lämnat staden utan stod trofast kvar på sin post. Efter överläggning om anskaffande av mat till de svältande soldaterna för att i någon mån hindra att de med våld skulle förse sig med mat, så i löfte om betalning som betalads med danska silverpengar så fick de fientliga trupperna ett annat utseende.

Vakttjänstgöringen blev strängare och allt fick ett militäriskt skick. Det enda försvar som orten ägde var i 400 man anförda av kapten Bauman förlagd till Säfflebron lite över en mil utanför Åmål.

Sunds herrgård

Vid Sunds herrgård ägd av baron Uggla hölls krigsråd . Efter många om och men så beslutades det att en löjtnant  Liljecrantz vid livgardet till häst skulle med en trumslagare förmå den norske generalen Mansbach att draga sig tillbaka. I planen ingick att vid en eventuellt anfall stadens drängar och unga karar försöka få tag i så många gevär som möjligt vilket inte vore någon större svårighet då norrmännen vårdslöst hade sina gevär i stora staplar uppställda i gångar och trappor där folk hade sin passage.

Efter att blivit stoppade vid Östby av fyra norska jägare som kom framrusande med sina bössor och först när en norsk officer förstod att de var underhandlare från den svenska armén så släpptes de igenom . Men förbundna ögon och en talrik bevakning fördes förhandlaren till general Mansbach.

Löjtnant Liljecrantz en reslig man, lär här med en kraftig stämma uppmanat den norske generalen att utrymma staden annars skulle hans general se till att norrmännen ingenstans borde vara säkra för Svenskarnas anfall.  Skrytet hade sin verkan, ty alla vakter fördubblades .

Efter att bestämt dag beslöt man att med sina 300 värmlänningar via Nygård , ta norrmännen i ryggen , att sen 2000 norrmän skulle ge vika , därpå tvivlade ingen.

Då det mot förmodan saknades mycket vapen helt plötsligt i de norska leden slogs det larm och hela styrkan försvann från staden och uppställde sig på Sandlyckan. Efter en lång fåfäng väntan på fienden,  avtågade hela hopen med svansen mellan benen i ilmarsch mot Norge.

vågmästargården

En historia ledd av folktraditionerna såsom berättas ur folkets mun skriver Pa Edgren med sitt barndomshem i Borgmästargården (Vågmästargården) , vars far var ögonvittne till händelserna som beskrivs och som också har del i att utgången av invasionen slutade lyckligt för Åmålsborna. Pa Edgren som i skrifter skildrar Småstaden Åmål med färre än 1000 invånare i början av 1800 talet.

Det vi kan konstatera är att Norrmännen har kommit tillbaka och ockuperar vårt land men med helt andra medel tar för sig och där Svenskarna inte har den minsta anledning att jaga tillbaka norrbaggarna över kölen.     

Kallkällan vid Örnäs varifrån vattnet hämtades till hushållen i Åmål ända fram till 1904.

Här fortsätter en ynglings nerskrivna skrifter, PA Edgren , om livet i Åmål i 1800 talets början.

Bearbetat av Bruno Svedäng  och utgiven i bokform med titeln - Resan genom livet.   

Vinterresa till Fredrikshald i  Norge 1818

Slädföret var präktigt och vi tågade av Västerut förbi Forsbacka bruk, Käppenäs och  Hesselskogs prästgård till Skåpafors sågverk samt sedan till Gustavsfors järnbruk. Där tillbringade vi natten hos inspektor Bergman vars hustru tjänat som piga i Åmål.

Ett besök av främlingar i en byggd utan sommarvägar och kommunikationer än belägna fjällsjöar .

Då brukspatronen Ander Åberg, som bor i Åmål ej mer än högst 2 gånger om året besöker sitt bruk så är främmande så mycket mer välkomnare.

Haldens fästning 1890

Över  Lelången  och längst Stora Lee kom vi fram till gränsen  vid  Solhems tull . På eftermiddagen ankom vi till Böns Gästgiverigård i Norge och var nu på en väg anlagd och befaren väg som i jämn sluttning gick ner till  Fredrikshald. Den vackra staden med den väldiga fästningen med sina stora och vitt utsträckta höga vallar , varest överallt framlyste de röda posterna med sina i solljuset glittrande gevär.

Ännu rådde djupt hat hos norska folket mot allt svenskt.

..

Halden i slutet på 1700 talet

Efter några dagars uppehåll återvände vi hem samma väg som vi kommit, och jag var ej lite stolt bland de andra  åmålsgossarna  att redan ha fått göra en utländsk resa.

Vi medförde hem i våra två slädar en hel hop kontrabandsvaror av socker, kaffe, och specerier, som i Fredrikhald köptes för två tredjedelar av vad de kostade i Sverige. Några vänliga ord och en liten dusör till tullaren lämnade oss genast fri passage vid tullstationen.

Ett sådant litet obetydligt lurendrejeri var ytterst vanligt under vintertiden, och medförde sällan någon risk och en stor del av Åmålsborna tog sina behov av specerier denna väg.

Emellertid säges det att brukspatron E.G Ekerman på Forsbacka , som var särdeles högmodig. Önskade bli omnämnde i tidningarna när det var så att alla som  passerade tullen måste uppge namn och titel som då de betydligare personerna sen kom in i tidningarna vilka gränsen passerat.

Brukspatron  Ekerman på Forsbacka bruk som nattetid passerade gränsen  ville inte frångå chansen  att bli omnämnd i tidningen, bultade utifrån på fönstret  till vaktstugan under yttrande “ Jag vill blott ge tillkänna att brukspatron Ekerman passerar här förbi “  Tulltjänstemannen , förargad över att bli störd i sin ljuva sömn, kom ut, gjorde en sträng visitation vilket utmynnade i att varor beslagstogs för mer än 100 riksdalers värde. Ekermans betjänt fick emellertid ikläda ansvaret och brukspatron själv slapp att bli på annat sätt än att han önskat utpekat i tidningen.,

Pehr Adolf Edgren 1802-1891

Vad åt man på i början på 1800 talet ?

PA Edgrens skrifter som i bokform sammanställts av Bruno Svedäng  berättar vika matvanor som var vanligt i början på 1800 talet i det Edgrenska huset som var Borgmästargården ( vågmästargården).

PA Edgrens fader Gustav Edgrens  ( 1757-1840)  yrke  var bonde men som komplement posttjänsteman ( 1796-1817) med 4 postturer i veckan, två uppgående och 2 nedgående.

Utom köksgårdar och fruktträd i staden med kordlotter på Arvidslycka, Myrbacka, Kohagen, Långlotterna, Kotten, norra och södra Rösen samt Ilern, alla lagda i ordentliga cirkulationsbruk och mycket bördiga. Denna tämligen betydande jordareal gav tillfälle att föda 3 hästar, 9 kor och 12 får samt 4-5 svin och mycket höns, ankor och kalkoner.

Tjänstefolket bestod av torpare Magnus, en drängpojke, en ladugårdspiga, en köks och innerpiga.

Ett normal kost utgjorde sädesfödan Havre huvudbeståndsdelen.

Teckning Jan Sagle  

Dagen började kl 5 på morgonen med en sup och en fjärding blandbröd, bakat av hälften råg och hälften havre . Om vintern drängarna skulle ut i ottan och tröska vid lykta, fick de istället för brännvin ett kvarter varm dricka till brödet.

Kl 8 serverades ett stort fat havremjölsvälling, kokt med tämligen litet mjölk, och halvtjockt torrt havrebröd.  

Om Helgdagar ficks ingen frukost och dagermålet bestod av en halv sill och en spilkum mjölk med havrebröd.

Middagar bestod av i vardagslag av havremjölsgröt och sur mjölk om sommaren, och under den kalla årstiden av välling med saltsoppa som eftermat, en bit salt kött eller fläsk, samt ärtsoppa.

  Teckning Jan Sagle

Söndagsmiddagen bestod av Kål med eftermat eller köttsoppa med soppköttet.

Till aftonvard om sommaren en fjärding blandbröd med dricka och till kväll åter välling samt om Söndagarna potatis med sill och dricka. 

Av denna synes magra diet var våra karlar starka, högväxta och kraftiga skriver Edgren.

1812 blev det missväxt och det blev brist av mat i hela orten, då vinter kom tidigare än väntat  och då havren skulle inköras störarna på åken var insnöade så de måste skottas fram. Härefter inträffade brödbrist i hela landet och på kommisarieatet order om att kronomagasinet,, som var stadens gamla kasserade kyrka, till folket avyttra en mängd gamla knallar bland proviantförrådet. 

Teckning Jan Sagle 

Not. Edgren redovisade den vardagliga mathållningen där familjen ägnade sig mycket med  fiske  liksom slakt till helgmat som gav en viss variation i kosten.

Lunnegatan

  Bild nr 6

 Lunnegatan 1 byggt troligtvis under 1700 talet nedanför det så kallade Säfflehuset, numera parkering och hyreshus i kvarteret Viken sen 1970 talet. Huset finns också på bild nr 4 det högra på bilden.

.  

Lunnegatan 1 från gården .                                      Lunnegatan 1 till vänster och nr 4 till höger i fotot.

Här nedan kan vi se Lunnegatan 2-4  1910 där nu B.R.F Draken finns, fotograferad från nuvarnade hamnplan.

Bild 1.                                     Bild 2.                  

 .

Bild 3.

Lunnegatan 6, huset kom till på 1700 talet, fotograferad från gården runt 1904 

Bild 4

På Lunnegatans vänstra sida kan man se de fotograferade fastigheterna, Lunnegatan 4 - 8 . Till höger Lunnegatan 1 .Öppningen mot Vänern är nuvarande hamnplan.  Kortet taget från korsningen Lunnegatan-Kyrkogatan.

Här har vi det tredje huset på vänster sida,  Lunnegatan  8-( i bild nr 4) -. fotografiet taget runt 1900

1905

  Här har vi samma område fotograferat från kyktornet. 

Bild 1 är det det gavelhus som finns längst till vänster i fotot.( Lunnegatan 2 )

Bild 2 är det vita huset längst ner på Lunnegatan.( lunnegatan 4 )

Bild 3 är det vita huset och det huset närmast, från gården. ( Lunnegatan 4-6 )

Bild 4 är längst ner på bildens vänstra sida samma hus. fotografiet tagen , hörnet Kyrkogatan-Lunnegatan. 

Här ser man slutet på Lunnegatan från andra sidan hamnen ,Lunnegatan 1 , 2, 4.  

Charlotte Löwensköld (1979) där 1700 tals bebyggelsen runt plantaget i Åmål och von Echstedtska Gården i Säffle var inspelningsplatser för filmen.

Den unge magistern Karl-Artur Ekenstedt kommer omkring 1830 som hjälppräst till Korskyrka i Värmland. Han blir förälskad i Charlotte Löwensköld som är husmamsell i prostgården. De förlovar sig. Charlotte är full av liv, handlingskraftig och praktisk. Karl-Artur kämpar med sin tro och gudsfruktan som fjärmar honom alltmer från den värld han upplever som ytlig och ogudaktig. Efter en serie missförstånd kommer det till en brytning mellan dem. Charlotte säger ja till den rike brukspatronen.

Här är några scener från filmen

Här har vi huvudrollsinnehavarna i filmen Ingrid Janbell som Charlotte och Lars Green  som den unge magistern Karl-Artur Ekenstedt framför von Echstedtska Gården i Säffle.