SVT:s serie " Vår tid är nu" skildrar på ett fördömligt sätt kommunisternas rörelse på 1960 talet , den rörelse som Socialdemokraterna fann sig tvingade till att starta en hemlig svensk underrättelsetjänst för att hålla koll på kommunist dräggen som såg Sovjetunionen med dess ideologi som världens frälsare, Här försökte man infiltrerade sig in i det svenska samhället på olika positioner bland annat i fackföreningsrörelsen med celler som skulle ta över när sovjetarmén kom för att befria Sverige från kapitalisternas bojor. Man infiltrerade sig också in i mediabranschen som journalister för att försöka påverka i skrift de kommunistiska lärorna. Förövrigt en bransch som fortfarande är överfull av vänstersympatisörer både i tv och tidningsvärlden.

Revolutionen som var inskrivet i det kommunistiska partiprogrammet långt fram på 2000 talet. Författaren och journalisten Jan Guillou - vänstersympatisör  på den tiden -  är kritisk till skildringen av den kommunistiska rörelsen i slutet av 1960-talet, som den framställs i SVT:s serie. Kanske inte så konstigt för han var väl en av flera på den tiden som såg kommunismen som räddningen för folket tydligen helt förblindad vad som skedde på andra sidan Östersjön. Han gillade heller inte den socialdemokratiskt styrda hemliga underrättelsetjänsten med uppgift att hålla ett öga på sådana figurer som Jan Guillou som helst ville arbeta ostörda för sin sak. Socialdemokraterna har ju numera ett tätt samarbete med kommunisterna helt obekymrade över deras värdegrund - det parti som kände sig tvingade att byta namn till vänsterpartiet efter Berlinmurens fall 1989- med risk att annars bli helt eliminerade när det i efterhand avslöjades hur kommunisterna styrde i länderna - långt i från den demokrati och frihet som västländernas medborgare fick ta del av. 

Att man fick bygga murar med skjutglada vakter för att inte länderna med kommuniststyre skulle avfolkas var inget som bekymrade Sveriges kommunister på den tiden när man  titt som tätt åkte till Östtyskland för att få inspiration. Att man sedan i parti och minut kände sig tvingade att göra avbön för sina synder i efterhand men där den förre partiledaren lars Ohly vägrade in i det sista sluta kalla sig kommunist där han hade en helt annan tolkning av ordet än vad facit förmedlade vad den sovjetstyrda kommunismen stod för i verkligheten. Jonas Sjöstedt var också en partiledare som började sin poliska bana som kommunist något som han numer har svårt att vilja ta till sig.

tn