Våra myndigheter har det inte lätt att försöka leva upp till våra politikers ambitioner att försöka tillfredställa alla önskemål från olika håll.

När det gäller definitionen om vilka sjukdomar som skall anses vara av sådan art att man kan gå tillbaka till arbetet och där igenom förlora sin sjukersättning  har det under åren i massmedia kommit fram fall där den enskilde anser sig orätt behandlad av Myndigheterna. Enskilda fall som ger stora rubriker i massmedia som gav kalla fötter för våra politiker när de allt för ofta blev kallade känslokalla och inte brydde sig.

Så nu har våra myndigheter fått besked genom ett riksdagsbeslut , att nu är det inte sjukdomen i sig själv som skall vara grund för en bedömning, utan hur den sjuke uppfattar sin sjukdom som skall gälla.

Samtidigt har man genom stora undersökningar visat att den bästa medicinen både för individens väg till att bli frisk  och för att komma tillbaka till arbetslivet är att så fort som möjligt komma tillbaka för att inte förlora fotfästet på arbetsmarknaden.

Det gäller både cancer, stroke , sjukdomar som inte för så längesen var det samma som en avslutning på både arbetet och livet men som nu har sådan procentuell friskskrivningschans att det anses viktigt att så fort som möjligt komma tillbaka till sitt arbete än att gå i långa onödiga sjukskrivningsperioder som både för individen och samhället får långvariga negativa konsekvenser.

Ingen lätt uppgift för våra domstolar när de skall bena ut de dubbla budskapen vid tvister som politikerna gett som alternativ i bedömningen. Är det läkaren eller den sjukes uppfattning om sjukdomen som skall gälla för att få fortsatt ersättning av vårt sjukförsäkringssystem ?