”Socialdemokraterna säljer lotter på kredit till skuldsatta och driver tusentals till Kronofogden.” Det är ingen rubrik att stoltsera med. Särskilt inte för det parti som med kraft ondgör sig över spelmarknaden, och bekymrar sig över att människor riskerar att fara illa. Socialdemokraterna ser allvarligt på att folk spelar bort sina pengar – om det inte är partiets egna lotter, förstås. För hur ska partiets agerande annars tolkas?

I veckan meddelade socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) att regeringen förlänger de skärpta regler för spelbolag som gällt under pandemin. Exempelvis får användare av onlinecasinon och värdeautomater spela för max 5 000 kronor per vecka, och även användarnas speltid begränsas. Det är inget nytt.

Gång på gång har Socialdemokraterna infört nya skatter, begränsningar och regler för aktörerna på spelmarknaden. För alla – utom partiets eget lotteri. Det är olagligt att sälja lotter på kredit, men inte när Socialdemokraterna gör det. Det är bara ett av många exempel på hur S gett sig själva fritt spelrum.

Det är dessutom svårt att ignorera Socialdemokraternas långtgående paternalism. Först lägger staten via skatten beslag på majoriteten av medborgarnas pengar, för att sedan i detalj diktera hur resterande pengar får användas.

Det påvisar en syn på medborgarna som närmast omyndiga och i behov av politisk styrning.

Det kanske också behöver påminnas om: när en marknad regleras in absurdum, skrattar den svarta marknaden sist. Överreglerade marknader göder oreglerade marknader. Om S anser att folk råkar illa ut av de spel som noga inspekteras av staten, vad tror de då händer bakom stängda dörrar?

350 miljoner kronor. Så mycket drog Socialdemokraterna och ungdomsförbundet SSU in på att sälja lotter det senaste året. Det är mer än vad alla de andra riksdagspartierna kan uppvisa i intäkter – tillsammans. S har därför goda skäl att hålla hårt i sin egenvispade gräddfil. Solidariteten tycks sluta där den egna makten och pengarna tar vid.