Det kritiska läget som Corona har ställt till med kommer att ställa till med en lågkonjunktur som vi inte har sett maken av sedan 1930 talet när det förmodas att krisen kommer att vara minst året ut innan man kan skönja någon förändring i smittspridningen världen över. Ett totalstopp i ekonomin året ut kommer att skörda offer i företagsvärlden som vi inte varit i närheten av tidigare. Tusentals anställda kommer inte ha någon arbetsplats att återvända till när Corona krisen är över. Här gäller inte längre någon penningpolitik med låga räntor eller skattelättnader utan här- hur det nu skall gå till-  gäller det med alla till buds stående medel försöka behålla den produktionsapparat som finns så att de inte slukas upp i konkurser när det egna kapitalet i företagen förvunnit- om man nu har något sådant. Sverige hade redan innan denna Coronahysteri svårt att finansiera akutsjukvård, polis och andra viktiga samhällsfunktioner, däribland psykiatri vad händer när de sista akutmottagningarna på landsbygden försvinner? Bland mycket annat!

I det läget satsar regeringen med C och L en miljard till kultur och idrott, miljarder på att SAS skall överleva medan satsningen till småföretagen inskränker sig till att få låna till 6% ränta att uppskjuta skatter som arbetsgivarkostnaderna och momsen till längre fram när läget har stabiliserat sig. Hur man skall lösa hyreskostnaderna - energikostnaderna med på flera tiotusentals kronor i månaden utan några intäkter - betala inarbetade semesterförmåner, eller alla banklån där många gånger ägarna själva står som garant för. Det blir att ta på sig tagelskjortan inte minst för de som kommer att friställas i spåren efter Corona .

Många timanställda utan sociala skyddsnät som tex arbetslöshetskassan. Nog kan väl tycka att regeringen har tappat fokus på de samhällsproblem som kommer att uppstå när man i första hand böjer sig för påtryckningar i kultur och sportvärlden för att mildra deras ekonomiska påfrestningar. Frågan är väl om inte medborgarna överlag har andra funderingar vad man skall prioritera i dessa tider. Jag tror nog att det finns viktigare saker att lägga krut på än att rädda kulturarbetare och idrottsstjärnor från att bli arbetslösa. Ungdomssatsningar inom idrotten med alla obetalda ledare försvinner inte på grund av Corona om man nu trodde det.

Konstig filosofi i prioriteringarna att men satsar miljarder på branscher som tex kultur och idrott som i många stycken redan hålls under armarna med skattepengar för att överleva - men man lämnar företagen som via sina skatterna både från de anställda och företagsvinsterna bidrar till deras överlevnad - de får klara sig själva. Nog kan man tycka att det är en konstig prioritering  hur våra gemensamma samhällsresurser fördelas.        

tn