Klasskampen har gått före lärandet i Svensk skolpolitik.

Vet inte om man skall skratta eller gråta när man hör debatten om hur man skall få ordning på skolan och få våra elever att leverera studieresultat som visar sig bara sjunker år efter år som en sten och där vi kommer längre och längre bort från toppen i rankningen. Men att tro att betygen eller högre lärarlöner skulle få betygen att rusa i höjden är nog i naivaste slaget. Frågan är väl om det inte var Socialdemokraternas skolreform där man i sin väg att försöka få bort klassamhället där skolan då var en viktig början på den resan är roten till den utveckling vi nu ser.

Här skulle alla känna sig välkomna in i ett skolsystem där all skulle kunna gå i gymnasiet och där man i och med det också lämnade den pluggskola där man fick kämpa med bra betyg för att få en plats på läroverket och sedan med samma urgallring även komma in på Gymnasiet och ta studenten.

Det var en ordning som man inom  Socialdemokratin och Vänstern inte såg med blida ögon och sågs som en orättvisa att inte alla skulle få chansen till vidareutbildning. Om man sedan hade studiemotivation eller överhuvudtaget hade förmågan att ta emot information var i klasskampen totalt likgiltigt. Sedan blev det en sakta men säkert anpassning till elevernas kapacitet i att ta emot kunskap med en läroplan som mer blev inriktad på att alla skulle gå i mål med betyg från gymnasiet som ett politiskt mål som man väl nu är på god väg att lyckas. 

Men vad de politiska målet gav för resultat ser vi nu i PISA undersökningar, vi ser det på kvalitén på de studenter som kommer in på universiteten där man ser en klar försämring i de sökandes förkunskaper. Skolan som enligt alla experter är navet i en lands utveckling där lärarna har en central plats i organisationen för att få bra resultat. Men tyvärr så har det visat sig att lärarutbildningen har varit en av de högskoleplatser som det har varit lättast att komma in i där betygen kvalifikationen för en intagning i praktiken gjorde att i stort sett vem som helst togs emot med öppna armar.

Vilket har resulterat i att det finns lärare som har sämre kunskaper i de ämnen de lär ut i än många av de elever de har. Pluggskolan  där disciplin var ett honnörsord både i pluggandet och ordningen på skolan har bytts ut mot en flumskola där det i bland råder rena hierarkin både i uppträdande och hur man beter sig där  lärarna får finna sig i både mobilsamtal och andra störningsmoment på lektionerna där lärarna många gånger saknar pondus för ett ingripande  . 

Nu finns det politiska krafter som vill  dra ut den sista spiken i kistan när man på allvar vill slopa läxor för att inte föräldrar och elever skall känna ångest inför sin uppgift att inte hänga med i skolarbetet. Så nu vill man föra över hela ansvaret på skolan och tar bort föräldraansvaret som i alla tider varit en viktig del i inlärandet där stöttning och kraven på disciplin i hemarbeten varit en viktig faktor för ett bra studieresultat.

Om man med så enkla medel tror att man löser skolans inlärningsproblem med högre lärarlöner eller ändrade betygsskalor då har man nog inte förstått problemens vidd.  De länder som producerar bäst studieresultat är där man fortfarande anammar disciplin både i läxläsning och ordning och reda i skolan.

Tron att det finns genvägar i skapandet av en bra skola som producerar högpresterande elever med bra skolresultat borde man vid det här laget blivit varse om när vi ser åt vilket håll utvecklingskurvan gått de senaste åren. En bra skola är en förutsättning för en positiv utveckling av Sverige i fortsättningen men det verkar våra politiker ta med en klackspark när vi ser hur man hittills klarar av den uppgiften.              

tn