HISTORIEN OM OSTINDIEFARAREN GÖTHEBORG

Ostindiefararen Götheborg är en reblika  av den ostindiefarare med samma namn (Götheborg), som 1745 gick på grund och sjönk vid Hunnebådan i Göteborgs hamninlopp. Ostindiefararen Götheborg är världens största oceanklassade segelskepp byggt i trä. År 1986 startade en marinarkeologisk  utgrävning av originalskeppet.

År 1995 påbörjades bygget och åtta år senare sjösattes Götheborg. Under 20 månader mellan 2005 och 2007 seglade skeppet den historiska rutten till Kina och hem igen. Sedan dess har man varit ute på ett antal mindre expeditioner i Sverige, Norden och Europa och sommaren 2010 deltog man bland annat i festligheterna kring kronprinsessan Viktorias bröllop. År 2013 planeras en ny långresa för ostindiefararen Götheborg, den här gången till USA.

Projektet Ostindiefararen Götheborg drivs av Svenska Ostindiska Companiet, som i sin tur ägs av en icke vinstdrivande stiftelse.

Originalskeppet Götheborg byggdes på varvet Terra Nova i Stockholm och sjösattes år 1738. Enligt författaren Björn Ahlander tog det på 1700-talet endast ett och ett halvt år att bygga ett fartyg i denna storlek.

Att ett fartyg som byggdes i huvudstaden fick namnet Götheborg berodde på att Svenska Ostindiska Companiets hade sitt säte i Göteborg och att alla expeditioner startade och slutade i den västliga hamnstaden. Skeppet var på 340 läster, vilket motsvarar en lastkapacitet av cirka 830 ton.

Vid jungfruresan 1739 var ostindiefararen Götheborg bestyckad med 30 kanoner och mönstrade en 144 man stark besättning.Fartyget kom att göra tre resor till Kina men år 1745 förliste fartyget snöpligt under inseglingen till Göteborg. Efter en resa på 30 månader och med bara 900 meter kvar till ankarplatsen ränner hon den 12 september 1745 upp på det välkända grundet Hunnebådan.

 Hur detta kunde hända är ännu idag ett mysterium, men det finns gott om teorier. Fartyget blev stående på grundet och mycket av lasten som bland annat bestod av te, porslin, kryddor och siden kunde bärgas. Under många år syntes vraket över vattenytan, men så småningom fanns bara rester kvar av båten.

Förlisningen 

Det är fortfarande oklart vad som orsakade grundstötningen, och ett av skälen är bristen på samtida skriftliga källor. Götheborg hade en mycket erfaren lots ombord, den på Brännö uppväxte Caspar Matthisson (1712-1783), som vid olyckstillfället hade 7,5 års erfarenhet som ordinarie lots. Trots detta grundstötte alltså Götheborg plötsligt på undervattensklippan Hunnebådan (på 1700-talet kallad Knipla Börö).

 I den skriftliga förklaring som kapten Eric Moréen och besättningen lämnade gemensamt till Göteborgs Rådhusrätt den 19 september samma år, anges att vädret den 12 september var vackert och klart, vinden "foglig" (gynnsam; mild) samt kommande från sydväst eller västsydväst. Detta måste anses vara idealiska förutsättningar, då vinden kom i stort sett rakt akterifrån. Över Rivöfjorden mötte skeppet strömmen från Göta älv. Navigeringen och segelföringen tycks vara korrekta fram till olyckspunkten, vilket platsen för grundstötningen tyder på. Skeppets fart var cirka tre knop, då Götheborg gör en oplanerad styrbordsgir och träffar grundet.

 Svaret på varför, kan vara ett numera bortglömt hydografisk fenomen kallat dödvatten. Dödvatten innebär att ett fartyg rör sig i ett lager av sötvatten som vilar ovanpå tyngre saltvatten, och åstadkommer inte endast synliga svallvågor i sötvattnet, utan även osynliga vågor i gränsen mellan sött och salt vatten. Man antar att den kraft som krävs för att åstadkomma de osynliga svallvågorna i gränssnittet skapar ett motstånd, som minskar eller hindrar fartygets framfart helt och hålllet

TEORIER  OM FÖRLISNINGEN

http://www.youtube.com/embed/avK36CHZ0Fc" 

Nybygget 

Det första steget i byggprojektet togs den 11 juni 1995, då fartyget kölsträcktes. Det skedde på det nedlagda varvet ERIKSBERG på Göta älvstranden i Göteborg. Under ledning av ceremonimästaren Anders Wästfelt placerades två silvermynt från 1995 i laskarna på den 33 meter långa kölen. Cirka 3 000 åskådare fanns på plats vid sammanfogningen. Volvos koncernchef Sören Gyll, professor Jörgen Weibull och kyrkoherde Alf Österström välsignade projektet.

Runt en kvarlämnad stapelbädd bredde snart ett nytt varvsområde ut sig. Där anlades skeppshall, smedja, timmer-, rigg- och mastverkstad. Det nya varvet på Eriksbergsområdet kom även detta att kallas Terra Nova.På det nya Terra Nova växte under nio år den nuvarande ostindiefararen fram. Fartyget skulle i allt väsentligt likna det skepp som 1745 gick i kvav vid hemkomsten från sin tredje resa till Kina.

Styv kuling:   http://www.youtube.com/embed/FngebaP12WA

 Rekonstruktionen av fartyget kom att byggas dels på de marinarkeologiska utforskningar som gjordes på vraket och dels på historiska källor från 1700-talet.

Ansträngningar gjordes under konstruktionen och byggnadstiden för att anpassa fartyget till moderna klassnings- och säkerhetskrav. Att bygga i samklang med dessa moderna krav utan att de ursprungliga tankarna från initiativtagarna förlorades, visade sig bli en av projektets tuffaste utmaningar. Det nya fartyget uppfyller dagens höga krav på säkerhet, stabilitet och styrka. Fartyget har bland annat vattentät sektionering, brandsektionering och nödutrymningsvägar.

Moderna maskinsystem ger fartyget möjlighet till framdrivning vid svag vind, nödsituationer eller vid hamnmanöver. Dieselmotorer genererar el till fläktsystem, dricksvattenproduktion och matlagning. Många av fartygets navigations- och nödsystem drivs också av dessa generatorer, såsom läns- och brandpumpar.

Företagare hade möjlighet att köpa in sig i olika större och mindre delar av skeppet, såsom exempelvis: 8 kölsvin för 105 000 kr per styck, 16 spegeltimmer för 30 000 kronor styck, 72 bottenstockar för 12 000 kr. styck, 80 meter pollare för 5 000 kr. per meter, 5 500 meter bordläggning för 2 000 kr. per meter och 55 000 spik för 200 kr. per styck.

Sjösättningen     

http://www.youtube.com/embed/O9dPjJ96Rz4

Sjösättningen ägde rum den 6 juni 2003 i närvaro av kung Carl XVI Gustav , skeppets högste beskyddare, drottning Silvia och prins Carl Philip samt ett stort pressuppbåd och tusentals åskådare. Den 3 september 2004 döptes skeppet av drottning Silvia, skeppets gudmor, vid en högtidlig  utanför göteborgsoperan. Den första provseglingen ägde rum den 22 mars 2005. Skeppet besökte 56 städer åren 2005-2010.

Http://www.youtube.com/embed/W-D14L9UQY8            

Kinaresan

Här på ostkompaniets hemsida på you tube kan få tillgång till ett antal vidior om Göteborg.  

http://www.youtube.com/user/SwedishShipGotheborg/

   Historien om Åsiverken 

                                                 Bild i Veckans affärer 1969

                Erik och Hans Nordström bröderna i Åsiverken, tillverkare av isbrytare och väskor.

En av de mest kända profilerna i Åmål, Hans Nordström delägare i Åsiverken på sin tid, har gett ut en bok som heter Historien om Åsiverken som jag minns . Blogg inlägget har hämtat information från boken. 

Här får man följa utvecklingen från farfar Karl Nordström från Gyltungebyn  skutägare med eget bryggeri, sågverk mm.

Karl Nordströms, farfar till Hans och Erik, skuta  Bele blev den första båt som togs upp på Åsiverkens slip byggd

vid Gyltungebyn 1923. Vigeor Viktorson i hatt då delägare i varvet med på  bilden. 

Gösta Nordström far till Hans och Erik var en entreprenör uti fingerspetsarna med med sågverk, trähusfabrik , järnaffär . 1944 såldes järnhandels och epoken med åsiverken togs sin början.

Gösta Nordström Född 1903 med hustrun Gunhild. 

Gösta Nordström,Vigeor Viktorsson, Yngve Enger och  Sture Levin, kända profiler i stadsbilden  på den tiden. De träffades ofta på stadshotellet där de diskuterade och drog upp riktlinjer för affärer av de mest skilda slag . Vigeor hade tydligen de flesta idéerna och det gjordes affärer i allt mellan himmel och jord. Det finns många historier runt affärerna som Hans förmedlar i sin bok.

Yngve Enger, Vigeor och Gösta  köpte ut svensk gummiindustri ur konkursboet efter Järn o Trä som var den största industrin i Åmål på den tiden med ca 600 anställda. Här började epoken AB Åmåls Sportindustri där Gösta Nordström blev VD. En bra investering med ett 40 tal anställda där krigets slut- 45 också var början till slutet för verksamheten när beställningarna från krigsmakten successivt avtog.

Nya tag togs där väskor blev en del av sortimentet med god lönsamhet. I mitten på 1960 talet startade Åsiverken med ingenjör Olov Lindahl ett förtag " Welltäc AB " där båthus , presenningar, lagertält mm tillverkades .  1977 lades väsktillverkningen ner Welltec såldes till Skandinaviska Grammofon AB I Åmål .

1946: Fiskebåten  Anna som låg i Åmåls hamn  blev upprinnelsen till varvsrörelsen när grabbarna Gösta,Vigeor och Yngve i Stadshotellet smidde planer för nya affärer. Vi köper båten föreslog Vigeor och startar passagerartrafik på Vänern.

Efter besiktning av dåvarande lotsbefälhavaren Olle Fagerlund så inköptes båten. Båten läckte som ett såll visade det sig och när man i Karlstad fått offert för att få båten godkänd för passagerartrafik som vida översteg köpeskillingen så bestämde  man sig under en lunch på stadshotellet i Karlstad  att börja varvsverksamhet i Åmål.

Varvsområdet inköptes,Anna togs aldrig upp. Planerna på passagerartrafik hade svalnat. Efter ny slip så började man ta upp och reparera vänertonnage  av alla slag. Samtidigt som man drev varvet och reseffektfabriken gjordes de tre kompanjonerna affärer i allt möjligt.

1952 lyckades man få en order på en färja till Vägverket. Ingen bra affär men mycket lärdom kom ur den affären.

1954 löstes Vigeor ut ur Åsiverken , Yngve Enger hade lösts ut långt tidigare.

1956 blev ett katastrofår med felkalkylerade material och timmar på beställda båtar.

1959 blev en vändning efter flera års balansering på slag lina för att få ihop pengar för överlevnad av företaget.

Här har vi Hans och Gösta Nordström i samspråk med verkstadschef Karl Rundcrantz och fartygsinspektör Paulo Bruno från Brasiliens stora statliga  Petrobras .

Efter två beställningar från  Brasilien  med mycket nöjda kunder och för första gången få rejält betalt för fartygsproduktionen med 90 man i arbete, byggdes båtar på löpande band med god förtjänst. 140 fartyg byggdes fram till 1986. .

Poseidon under byggnation på örnäsvarvet  
 

http://www.tugboatlars.se/Poseidon3.htm   

                                  http://www.youtube.com/embed/9ENa2eBTrk0"

Byggd: 1963 av Åsiverken

Hugo levererat till Röda Bolaget 1977

 Hans och Margareta Nordström där Margareta var gudmor till bogserbåten  Hugo  Röda Bolaget 1977.  

 Det blev tätt mellan farygsdopen  fram till 1984.

Sjöfartsverkets Baltica o Scandica 1982 0ch 1983 blev början till slutet men också kronan på verket i skeppsbyggarteknik för  Åsiverken.

http://www.tugboatlars.se/Hjalpisbrytare.htm      Bilder på Baltica                 http://www.tugboatlars.se/Scandica.htm              Bilder på Scandica

Kungabesök under Carl den XVI :s eriksgata 1975 där Hans Nordström är sakkunnig ciceron på varvet..

1983 beslöt man för att avsluta båtbyggandet efter  fruktlösa försök att konkurrera med länder som gav statliga krediter med låg ränta. Efter förhandlingar om ägarbyte så kom Wermia in i bilden. Efter hårda förhandlingar där det bland annat var att garanterade 30 jobb på varvsområdet. Wemia höll sitt löfte och köpte Elastoteknik i Halmstad och flyttade detta till Åmål. Ett företag som utvecklas och är en viktig del i Åmåls industriutveckling .    

Elastos investeringar på gamla varvsområdet är exempel på en omstrukturering som lyckas i varvskrisens spår. Mycket tack vara en framsynt  ledning där omtanke av fortsatta arbetstillfällen var en central del i uppgörelsen vid försäljningen.

    
Verkstadsdelen i varvet har nu tagits över av Sjöfartsverket där Polstjärnan efter en tid på Östkusten under namnet Faros byggd 1978 återkommit till platsen den är byggd på.

Här finns det lite smått och gott om olika båtar som är byggda på Åsiverken

http://www.tugboatlars.se/Lars.htm 

http://www.tugboatlars.se/Herbert.htm

http://www.tugboatlars.se/Atlas.htm 

http://www.tugboatlars.se/Dynan.htm

http://www.tugboatlars.se/Degeer.htm

http://www.tugboatlars.se/Bull.htm 

http://www.amal.se/page/1289/foretag.htm

http://www.tugboatlars.se/Arctich.htm  

http://www.vallensbaekmodelskibsklub.dk/fotos/skibe/grane.htm 

 www.tugboatlars.se/Jupiterbrasil.htm

http://www.yourboatphotos.com/picture/number3346.asp

http://www.landgangen.se/forumsmf10/index.php?topic=17171.15

http://www.tugboatlars.se/Ajaxfi.htm

http://www.landgangen.se/forumsmf10/index.php?topic=17171.msg124142#msg124142

http://www.yourboatphotos.com/manufacturers.asp?

John Brynteson, född 13 augusti 1871 i Ärtemark i Dalsland som den yngste av sju barn i en mycket fattig familj, död 17 december 1959 i Svanskog. Blev genom guldgrävning i Alaska en av Europas rikaste män, kallad Guldkungen. Han gifte sig med Emma (Emilia) Forsberg 1900 i San Francisco och fick fem barn. Han begravdes på Svanskogs kyrkogård. En minnessten för Brynteson finns vid Ärtemarks kyrka . 

Här föddes John Brynteson

Brynteson reste vid 16 års ålder till USA, där han främst arbetade med järnvägar, gruvor och skogen under ett tiotal år. Han åkte 1898 med båt från San Francisco till Alaska för att vaska guld.

Brynteson reste vid 16 års ålder till USA, där han främst arbetade med järnvägar, gruvor och skogen under ett tiotal år. Han åkte 1898 med båt från San Francisco till Alaska för att vaska guld.

Där blev han så bekant med en annan svensk och en norrman. Gruppen kom sedan att kallas "The Three Lucky Swedes". I en lånad båt åkte de vidare till Anvil Creek, där staden Nome senare anlades. Ett berg i närheten heter fortfarande Mount Brynteson.

Den 12 augusti 1898 gjorde Brynteson ett stort guldfynd. Man tror att han under sina år i Alaska fick ihop runt 600 miljoner dollar.

Här sitter John Brynteson med sitt guld som inte blev till sand.

Guldet transporterades i denna väska första tiden .

.

Det Det fanns många från Dalsland som jobbade i Nome

Hamnen i Nove taget i början av 1900 talet.

Tillsammans med de två kamraterna från Sverige startade han "Pioneer Mining Company"

John Brynteson sitter i mitten.

 Brynteson startade en fruktplantage i Campbell, söder om San Francisco. En hästranch startades i Turlock i Kalifornien. Många donationer gjordes både i USA och i Sverige. Den svenska sjömanskyrkan i San Francisco byggdes upp..

Här har vi arbetare på farmen.

Brynteson startade en fruktplantage i Campbell, söder om San Francisco. En hästranch startades i Turlock i Kalifornien. Många donationer gjordes både i USA och i Sverige. Den svenska sjömanskyrkan i San Francisco byggdes upp.

När han kom tillbaka till Sverige köpte han 1907 Svaneholms bruk och herrgård.  

. Fabriken expanderade med nya produktionslinjer och som mest fanns 537 anställda i fabriken och skogen (1958). Han köpte också pappersbruket i Lilla Edet, byggde en kraftstation och ett sågverk och köpte många skogsfastigheter runt Svanskog. Han lät bygga missionskyrkan .

   Han var också med och byggde upp en järnväg 

 Fabriken expanderade med nya produktionslinjer och som mest fanns 537 anställda i fabriken och skogen (1958). Han köpte också pappersbruket i Lilla Edet, byggde en kraftstation och ett sågverk och köpte många skogsfastigheter runt Svanskog. Han lät bygga missionskyrkan . 

John Bryntesons “ guldkungen kallad “ avtryck i företagsvärlden måste gå till historien som den störste slösare på 1900 talet. Att få en förmögenhet på 3.5 miljarder svenska kronor att försvinna på 2 generationer eller 50 år är ett svårslaget rekord. Han lyckades med bedriften att slösa bort 70 miljoner om året. John Brynteson en gudfruktig man utan ordentlig utbildning skänkte bort en stor del av sin förmögenheten till projekt runt om i världen där både kyrkor, missionshus fick ta del av förmögenheten. Hans industrisatsningar blev väl ingen succé i slutändan där det nog rann ut mer kapital än det som kom in. Synd för en man det kapitalet bakom sig inte kunde utveckla Svaneholm mer än att bli en parantes i tidens utveckling.

.

SANDHAMN , KUNGSHOLM 1930 
 

Stockholms södra skärgård, Saltsjöbaden 1945

Saltsjöbaden 1937

Saltsjöbaden 1925

 På väg i land från MARIBELL. Gösta Åhlén 2:a fr. h. Maribell för ankar." 1944

Saltsjöbaden

   

   

   --------------------             Cutty Sark        ----------------------

                                                 Det sista klipperskeppet i världen  

http://bcove.me/oaqi5sry

http://www.youtube.com/embed/uzLksyGLenQ

 Det hårda livet på ett segelfartyg.

Cutty Sark  var ett av de mest berömda klipperskeppen som seglade under Brittiska Ostindiska Kompaniet.

Cutty Sark är ett så kallat kompositfartyg, ett träfartyg byggt på en stomme av järn istället för den traditionella förtimringen . Cutty Sark blev byggt med en köl av alm och bordläggningen består av tek.

Från det att det sjösattes 1869 och fram till 1877 seglade det på te-traden mellan Storbritanien och Kina. 

http://bcove.me/ong0iun0        Te-traden med segelskepp

Snart vingades Cutty Sark ändra uppdrag på grund av konkurrens från  ångfartygen , som kunde ta den snabbare rutten mot Orienten genom Sueskanalen , vilken började användas 1867, och sattes istället in för att frakta ull från Australien fram till 1895. Därefter började dock vinsterna minska vilket resulterade i att skeppet såldes till en portugisisk redare.

http://bcove.me/ukdcihsx         Resan runt Kap Horn

Hon fungerade sedan som fraktfartyg mellan Portugal och dess kolonier, bland annat Sydamerika , i nästan 25 år. I dåligt väder 1916 skadades riggen, och då lämpligt virke inte fanns tillgängligt på grund av Kriget riggades hon om till  skornetskepp. En engelsk kapten fick 1922 upp ögonen för fartyget som då mer eller mindre hade förfallit. Kaptenen hade i sina ungdomsdagar som sjögosse sett det mäktiga skeppet gå för fulla segel  och drömde om att restaurera det till sin forna prakt. Hon hann byta ägare men han betalade den nya portugisiske redaren för skeppet, som därefter seglades hem till England och började renoveras.

1938 såldes hon igen för att fungera som skolfartyg åt unga pojkar som skulle bli officerare , fram till 1953 då hon skänktes till Cutty Sark-fonden . Skeppet blev efter det museifartyg och förklarades öppet för allmänheten 1957 genom en ceremoni där drottning Elisabeth medverkade.

Cutty Sark  blev under sin tid känd som ett av de snabbaste fartygen på haven och kunde vid bra vind hålla en hastighet på 17 knop. Klipperskeppen var de sista segelfartygen som med fart kunde konkurrera med ångfartygen, som utvecklades och hela tiden blev effektivare. Cutty Sark är idag ett av de sista kvarvarande klipperskeppen i världen och det enda i någorlunda gott skick.

Snabbaste rutten under te-traden (shanghai till London) var 1871, då det tog fartyget 107 dagar att segla hem med telasten till England. Snabbaste resan på ull-traden (från Sydney till London) var på 72 dagar, resan gick då runt Sydamerikas Kap horn.

http://bcove.me/lsztcatf       Renoveringen före branden

Den 21maj 2007 började skeppet, som då stod i en torrdocka i grenwich och genomgick renovering, att brinna och fick omfattande skador. Branden misstänktes vara anlagd, men branden berodde på att en påslagen industridammsugare glömts kvar över helgen. Tur i oturen var dock att fartygets master samt vissa räkonstruktioner var nedmonterade.

http://www.youtube.com/embed/t6brknVez14             Branden

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Själv mönstrade jag på i början av 90 talet som styrman under kapten Nordström känd skeppsbyggare i Åmål

,

----------------------------------------------------------------------------------------------------  http://youtu.be/eYVA5bhZHOM            Sången om Cutty Sark 

Följ renoveringen på Catty Sarks hemsida

http://www.cuttysark.org.uk/index.cfm?fa=contentGeneric.aaylxfktecqlgvwb&pageId=2404308  

--------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det är många som nu pustar ut och utbrister äntligen så har Sverigedemokraterna uppgång brutits. Moderaterna Batra knäckte koden skriver SvD och hänvisar till dagens Sifo mätning. Det var närmandet till Sverigedemokraternas lösning på invandringspolitiken som lockade tillbaka moderata väljare från SD till M säger analytikerna. Däremot så behåller SD de väljare som kommit från Socialdemokraterna.

Det vi kan säga är väl att man skall nog inte sälja skinnet förrän björnen är skjuten (ett klassiker citat från bondeförbundets ledare Hedlund på sin tid). För en vecka sedan så var Sverigedemokraterna största parti i en annan opinionsundersökning, större än både S och M. Så man skall nog inte andas ut ännu.

Med dagens resultat så fastställer ändå Sverigedemokraterna sin ställning som vågmästare om det vore val nu. Så när nu DÖ är begravd så blir det ingen lätt uppgift i det parlamentariska läget som skulle uppstå att regera utan att ha samtal med Sverigedemokraterna i fortsättningen. Så om Alliansen vill ta över och föra en borglig politik värt namnet så lär man nog vilken man vill eller inte börja samtala med Sverigedemokraterna.

För jag tror nog inte att någon av blocken kan räkna med majoritet i Riksdagen när vi ser hur strömningarna går i opinionsmätningarna.. Vi får väl se om man föredrar skyttegravskrig som ställt till sånt kaos i samhället där Sunt förnuft har ersätts med rädslan att inte närma sig SD:s invandrarpolitik i det längsta där det som var främlingsfientligt helt plötsligt blev okay bara det kom från rätt partier. Frågan om det inte är rena rama lekstugan man håller på med i riksdagshuset.

Många av väljarna har nog tröttnat på när politikerna mer beter sig som barnungar i en sandlåda än de stadsmän som medborgarna förväntar sig de skall uppträda som för att lösa Sveriges problem i framtiden där alla får en chans att påverka riktningen på politiken..        

tn

SvD  KULTUR

BERGLINS SÖNDAG