Som mycket riktigt som Håkan Sandberg påpekar i sin insändare i PD så fick kommunen ta över och köpa arbetarföreningens fastighet när ekonomin kärvade. En dålig underhållen fastighet redan då som sen ingen brytt sig om att förvalta på ett anständigt sätt som så många av våra fastigheter som kommunstyrelsen och den gamla Samhällsbyggnadsnämnden med folkpartisten Thomas Olson somr ansvarig i sin roll  som ordförande i nämnden.

Thomas Ohlsons ( f) tid som ordförande och ansvarig för underhållet av våra fastigheter i samhällsbyggnadsnämnden har blivit en dyr affär för skattebetalarna i kommunen .

Kanske har vi ändå nu fått en ny generation Socialdemokrater som numera förstår sitt förtroendeuppdrag bättre än att dela ut allmosor till avdankade kommunalråd med orättfärdiga pensioner och hålla rörelsen under armarna med att ställa upp och köpa gamla fastigheter som rörelsen äger.

Michael Karlsson (s) har ju i sin början av kommunalrådstjänst visat en mer moderat hållning i pensionsfrågan till sig själv. De forna politikerkollegerna hade en helt annan uppfattning där man ordnade gräddfiler med pensioner som betalades med våra kommunalskatter och som en vanlig löntagare - som de anser sig företräda i politiken - bara kunde drömma om. Skamligt att utnyttja sitt  politiska uppdrag på det sättet.  

Kanske är det en del av förklaringen att Socialdemokraterna har svårt att komma tillbaka i rikspolitiken när vi ser att företrädarna som f.d ministrar inte riktigt lever upp till det den bild de försökt skapa om sig själva och partiet, att vara det enda partiet som har en gemensamhet med Sveriges arbetare.