Alla inlägg den 23 juli 2016
Här är ett av de högfjällshotell som i begynnelsen är upprinnelsen till skidsportens popularitet och som under Ingemar Stenmarks framfart under 80-talet blev början till en storindustri med hotell och backar med liftsystem som binder ihop hela Sälenfjällen till en enda stor skidanläggning.
Marknadsföringen av skidåkning förr och nu har väl bara ett gemensamt. Aktiviteten bedrivs på samma underlag, snö.
Det finns olika inriktningar på skidåkningen man säljer och där är väl Hundfjället mer för avancerad
utförsåkning med branta backar.
Lindvallen har inriktat sig på barnfamiljer med ett utbud av aktiviteter, utöver skidåkning, såsom Bowling, äventyrsbad, biograf mm.
-12 grader ute , + 40 i vattnet , utomhusbad i Lindvallen.
Här kan man sitta i raststugan och hålla koll på barnen i backen om man själv inte känner sig åksugen.
Man kan ju undra hur pigorna på fäbon som vaktade och mjölkade korna på fjället för 100 år sen skulle reagera över dagens utveckling.
Själv var jag ute och körde hundspann på fjället.
Med de här vinterbilderna från Sälen vill jag önska mina bloggläsare en God Jul.
Det var på den gamla goda tiden när bröderna Lindqvist med sitt företag var väletablerade i MC världen
Frågan är väl om inte det nya Domshuset på 60-talet gav Åmål mer skjuts i utvecklingen än om man behållit den
gamla bebyggelsen i Centrum som på sin höjd har givit en nostalgitripp för romantiska besökare .
Nostalgi är det viktiga sa Bill , nostalgi var ordet sa Bull. När man ser på det återkommande reprisprogrammet i TV av Anders Wahlström som visas nästan varje år där våra fula Domushus hamnat i fokus i programmet och där han anklagar de styrande politikerna i kommunerna , mest socialdemokrater, att de gick i kooperativa rörelsens ledband där man tillät denna rivningshysteri av gammal bebyggelse för att ge plats av Domusvaruhusen på sin tid.
Hur vore det om man också på ett mer nyanserat sätt tog tillvara den då nya tidens drömmar och hur man uppfattade dessa gamla byggnader. Där fanns många gånger inte ens toaletter utan man fick finna sig att göra sina behov på ett utedass på gården. Centralvärme, badrum, varmvatten existerade inte. Där råttor och möss lämnade spår efter sig i butikerna på nätterna även i matbutikerna. Där fastighetsuppvärmningen var lokaleldstäder med ständiga upphov till bränder både i handhavandet och soteldar. Dragiga, kalla , lyhörda , jag vet , jag har själv bott så och många med mig och jag tror att de flesta upplevde det som en befrielse när man fick flytta in i dessa nybyggda 60-tals hus med varmvatten, toalett, badrum , sopnedkast, köksfläkt, kyl och sval mm.
Dessa hus som nu en del romantiker ondgör sig över att någon skall behöva bo i nu.
För att inte tala om dessa arbetsplatser där både handels som hantverks och övriga småföretagare var inhysta i , där det saknades allt i fråga om godtagbar arbetsmiljö, utvecklingsmöjligheter för en mer rationell verksamhet.
Nej nu visas det romantiska bilder på dessa gamla kvarter i journalfilmer de som fått lämna plats för våra kontor och varuhus och nya bostäder. Men man glömmer bort svårigheten för våra politiker på den tiden att få en anpassningen till både trafikmiljön med ständigt mer motorfordon , boende och arbetsmiljö i de gamla kåkstäderna. Då byggde man för att få behålla en levande handel i centrum men där folk klagar på rivningen av de gamla husen. Nu har man flyttat ut köpcentra till ytterkanten och nu klagar folk på utarmningen av Centrum.
Det är nog inte romantiken som skall styra samhällsutvecklingen utan den bistra verkligheten där nya idéer är en grundbult i samhällsutvecklingen. Idéer som politikerna med den tidens ideal försöker få till det så gått det går i att förbättra livskvaliten för oss medborgare. Att sen i efterhand försöka få till det till maktfullkomlighet när man inte lyssnar till folket i sin strävan mot ett samhälle som fungerar för alla, inte bara för romantiska nostalgier som tror att allt var bättre förr, är nog lite att skjuta över målet.
Städer är inte friluftsmuséer säger Malin Siwa i sin ledarspalt i Expressen i går, jag är beredd att hålla med henne. Att man sen i efterhand med dagens ögon och erfarenhet ser annorlunda på vissa beslut den kan man förstå när man har facit i hand.
Det är ett faktum som våra politiker ständigt kommer att få uppleva i deras strävan att tillgodose folkets väl och ve.
Rottneros Park i Sunne Kommun anlades 1932–59 av dåvarande ägaren av Rottneros herrgård Svante Påhlson med Edvard Jacobson och Sven Hermelin Carl som trädgårdsarkiteketer.
Rottneros Park innehåller ett hundratal skulpturer från 1900-talets första hälft av ett trettital, huvudsakligen svenska konstnärer, trädgårdsanläggningar och en lekpark. Störst är skulptursamlingen av Carl Eldh med 17 verk. Gunnar Nilsson,Erik Grate, Per Hasselberg och Christian Eriksson är representerade av fyra-sju verk vardera.
Parken ägs idag av Stiftelsen Greta och Svante Påhlsons minne och drivs av det kommunala bolaget Rottneros Park Trädgård AB. Parken är öppen för visning sommartid. Rottneros är också känt som "Ekeby" i Selma Lagerlöfs berättelse Gösta Berlings Saga.
Herrgården med spegeldammen.
Här har vi väl det som var kavaljerbostäderna i Gösta Berlings Saga.
Av de över hundratals statyerna så är nakenheten en vanlig förekommande pose.
Här är det rosor som dominerar synintrycket.
Selma Lagerlöf och Gustav Fröding 2 värmländska författare som är kännda ute i vida världen.
Ravinens gröna matta som kringgärdar bäckfåran genom parken.
Slingrande vägar runt dammen.
Lekparkens vattenäventyr är uppskattat av barnen.
Rottneros innefattar också berättarladan som har också har en utställning på alla cenkläder som förekommit i teatern under åren.
Rottneros Park värt ett besök både för barn och vuxna.
Publicerades: 8 sep 2005 - Längd: 1 min 14 sek
I Göteborg möter Ingemar "Ingo" Johansson (88 kg) Hein ten Hoff (101 kg) från Västtyskland. En högerkrok får tysken på fall, han räknas ut och Ingo står som segrare.
Kanske blir det mer drag nu på Krogstads Herrgård efter konkursen ,när nu Länsmansgårdens ägare i Sunne tagit över ruljansen på gården. Herrgården sen 1700 talet men med från platsen aktiviteter ända sen 1200 talet är verkligen värt ett bättre öde än de tidigare ägarnas förtvivlade försök efter en helrenovering få fart på hotell och konferensanläggningen, men som slutade i en konkurs.
Herrgården omgärdas av en stenmur som visar på tidigare generationers rikedom och med den pampiga ek allén som styr besökarna fram till gården så kan man förstå att gårdens betydelse på sin tid.
Bebyggelsen som inramar herrgården åt olika håll är i samma tidsepok , runt 1700 tal.
Parken ner mot byälven avslutas med en brygga som båtfarare kan utnyttja, kanske för ett besök i vagnslidret där det finns ett café eller i huvudbyggnadens restaurang , eller bara insupa atmosfären på herrgården
Här ser vi vagnslidret mellan träden som caféet är inhyst i
Alla Herrgårdar skall ju ha ett galleri nu för tiden så också på Krogstad
Här har vi Åmålsbor fått ett nygammalt utflyktsställe både för båt och bilburna som är värt ett besök.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | |||||||
4 | 5 |
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 | |||
18 |
19 | 20 |
21 |
22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
31 | |||
|