Är det inte självklarheter att partier i den svenska riksdagen älskar sitt land och att lova att arbeta för medborgarnas intressen? Nej, i stället så tolkas den växande nationalismen som ett hot mot Europa, mot samarbete och enhet och fred, mot minoriteter, mot demokratin, ja, mot humanism och anständighet Om inte politikerna har som mål att framförallt försöka göra tillvaron bättre för medborgarna i landet, något slags idé om att människorna som bott där länge hör ihop och något slags politik för att främja gemenskapen då är man nog ute på djupt vatten och är på väg att splittra folket något som många nu uppfattar håller på att hända i Sverige.

 

Och om befolkningen tycker att det egna landet är lite bättre än alla andra länder att leva i , är det kanske rentav ett gott betyg åt demokratin: folk är nöjda och anser att de fått vad de röstat på och inte som nu när många upplever att våra politiker värnar mer om andra än sin egen homogena befolkning. I den mediala beskrivningen dras en skarp gräns mellan anständiga och oanständiga partier, mellan seriösa politiker och förföriska, främlingsfientliga populister. Väldigt många människor går till vallokalen och lägger sin röst på vad de uppfattar som det minst dåliga alternativet och där verkar de konservativa rörelser som nu växer fram i Europa, rörelser som framhåller tradition, ansvar, lojalitet, småskalighet och protektionism växa fram i ett nytt politiskt landskap. 

tn