S-eliten är en snobbig adel är rubriken i Sakine Madfons krönika i expressen.

Folkpartiet har tagit röster från arbetarföräldrar som tröttnat på flumskolan.

Småföretagare och städare oroliga för att bli av med rut-jobben, lyssnar hellre på Centerpartiet. Sverigedemokraterna lockar till sig arbetarkillar. Om inte fler skall fly gäller det att framtida s-ledningen inte beter sig som en snobbig politisk adel. 

Ord och inga visor om Socialdemokraternas sätt att försöka nå 

de stora väljargrupperna i nästa riksdagsval.  Socialdemokaterna har glömt bort 80 % av väljargrupperna när de fokuserar sig på sjukskrivna och arbetslösa och där de framstår som ett parti som tror sig ha rätt till arbetarnas och svenska folkets inkomster genom att ta ut skatter långt ifrån vad medborgarna anser skäligt för att uppnå Socialdemokarternas politiska mål. 

Ett faktum som nu utspeglar sig i medias rubriker där framstående Socialdemokrater har åsikter om hur framtidens politik skall utformas för att få tillbaka förtroendet. 

I Åmål har Socialdemokraternas jordskredsseger i kommunalpolitiken nu kommit på pränt genom en ny organisation där både gammalt och nytt representerar den nya politiska organisationen.

Det som slår mig är sammansättningen,  fack och kommunalanställda har en dominerande roll i beslutsfattandet.

 Man kan ju hoppas att de utvalda skiljer på sin roll som företrädare för kommunanställda och arbetskamrater och det de är valda på, rollen som representant för kommuninnevånarna där deras bästa är det som gäller i alla beslut.

Ser man en tendens till att försöka tillgodose sina civila intressen före kommuninnevånarnas så kommer det garanterat att ge utslag i nästa val.

En svår balansgång som  väntar Socialdemokraternas talesman Michael Karlsson

när han får stå till svars för alla obekväma beslut som erfordras i den ekonomiska verklighet och som på ett eller annat sätt kommer drabba en del av sina forna arbetskamrater. En faktum som han i sin roll som oppositionsråd inte på samma sätt behövt ta ansvar för tidigare. Välkommen till verkligheten får man väl säga efter alla klavertramp med olika förslag som kommit från Socialdemokaraterna under åren, långt ifrån den verklighet som existerar utanför Stadshuset.