”Det kändes som en statskupp.” Så beskrev Marita Ulvskog, tidigare partisekreterare (S), den borgerliga valsegern 1976. Partisekreteraren I S Lena Rådström Baastad följer den socialdemokratiska tradition att ifrågasätta andra partiers demokratiska pålitlighet. Socialdemokraterna börjar inse själva att det finns allt färre sakliga skäl att ge den sittande regeringen förnyat förtroende. Enda chansen är fortsatt splittring. Att med en röst tala om demokratins gemenskap, och med en annan peka ut vilka som inte hör dit. Att varna för polarisering, och samtidigt bygga sin politiska retorik på den. Ingen tvekan att Socialdemokraterna talar med kluven tunga för att slippa stå till svars och ta ansvar för det som varit. Att Moderaterna först nu reagerar när de själva blivit utsatta för för det SD fått stått ut med sedan de kom in i riksdagen från samtliga partier även från Moderaterna är väl ändå som att kasta sten i glashus.

Frågan blir väl om Liberalerna törs göra slag i saken. Jag tror nog att det borgerliga blocket med SD har större förutsättningar att ro hem en seger i nästa val utan både dessa två hoppjerkorna C och L som inte vet vilket ben de skall stå på utan ser som sin främsta uppgift i politiken att isolera partier som inte står för samma grundvärderingar som de själva. Att den taktiken i politiken är på väg att sparka ut Liberalerna från riksdagen får nu ledningen att byta fot i migrationsuppgörelsen där man helt plötsligt börjar ifrågasätta kostnaderna. Sent skall syndarna vakna när nu även Liberalerna plötsligt börjat inse Sveriges begränsade resurser. . Välkommen till verkligheten får man väl säja även om det är minst 15 år försent. Kanske inte så konstigt att medborgarna till slut tröttnar och är på väg att sparka ut partiet från riksdagen. .

Folkbladets politiske redaktör Widar Andersson S konstaterar att invandrare är den grupp som ökar snabbast i befolkningen, och ur ett maktperspektiv så är det knappast en nackdel för S att koppla grepp på det väljarsegmentet. Men frågan är väl vad det får för betydelse för S- politiken i framtiden när mer än hälften av invandrarna röstar på partiet. Widar Andersson- Det inte förvånande att invandrare röstar på ett parti som "låtit dem stanna och ger dem pengar". Socialdemokraterna är beredda att gå långt för sådana framgångar är väl känt. Socialdemokratisk mobilisering i invandrartäta bostadsområden har flera gånger rentav överträtt lagens gränser. Rinkeby 2002 och Vivalla 2010 är två omskrivna exempel, i det senare fallet med omval som följd. Och vem mins inte hur S- i Sigtuna blev avklädda av Uppdrag granskning i hur man gav klanmedlemmar fördelar för att vinna röster från en stor invandrargrupp för att kunna behålla makten i kommunen. Pappan bakom det upplägget blev sedan invald i Socialdemokraternas partistyrelse.

Man behöver inte ha sympatier för Sverigedemokraterna för att gilla Mattias Karlsson. En person som står med bägge fötterna på jorden och som med sin ödmjuka framtoning i alla situationer går hem hos många , inte bara hos sverigedemokrater. Efter en hoper riktigt tuffa och aggressiva frågor och grillningar så får man väl säga att med de svar Mattias levererade så gick han ut ur studion med sin heder i behåll.

.

Mattias själv säger om programmet ”Det var många riktigt tuffa och lite aggressiva frågor och ”grillningar”, men så har det även varit för andra gäster och så ser programidén ut. Man blandar mjukare personliga samtal med ett ganska skarpt borrande i det svåra, kontroversiella och i mitt fall politiska. Utanför kameran blev jag under inspelningsdagen väldigt vänligt och respektfullt bemött av all SVT:s personal, inklusive Anna Hedemo, och trots den bitvis vassa tonen är jag ändå tacksam över att ha fått medverka i ett programformat där man åtminstone får tala till punkt och där man, åtminstone bitvis, tillåts att vara människa vid sidan av politikerrollen. Allt jag sade kom inte med, men jag tycker ändå att klippningen gjorts på ett rättvisande sätt.”

Man blir mer än förvånad när vi ser hur många pensionärer biter sig fast och ger Socialdemokraterna chans på chans att förbättra deras villkor i val efter val utan att det ger något mer i plånboken. Man blir förundrad när Socialdemokraterna anser sig som garant och vara det enda partiet som värnar om de sämst ställda och för en stabil förbättring i den sociala välfärden. Ändå så upplever stora grupper i samhället att det blivit precis tvärt om. Att ett parti som har haft makten större delen av de senaste 70 åren ändå misslyckats så kapitalt i sitt samhällsbyggande i ett land med en av världens högsta skatter, ett land med den högsta sysselsättningsgraden i världen, ett land som i många år definieras som en av det rikaste. Ändå upplever stora grupper i samhället en ökad otrygghet, ökade klasskillnader, ett segregerat samhälle med bostadsbrist, med svårigheter för många att få ett arbete och där det ständigt saknas resurser i kärnverksamheterna runt om i landet som skola vård och omsorg det som så tydligt kommer fram i allt sämre skolresultat ökade sjukhusköer och nu i dessa Corona tider avslöjandet om hur illa man skött omsorgen av våra gamla. Frågan är väl hur länge bortförklaringarna att det är alltid borgarnas fel att det blivit som det blivit utan att själv rannsaka sig i sina politiska prioriteringar där vi kan stoltsera att vara en av världens största bidragsgivare, en av Europas största flyktingmottagare, med en av den dyraste klimatomställningen där miljarder rinner ut till el drivna cyklar och bilar för att politikerna skall kunna slå sig för bröstet och inhämta beröm från sina politikerbröder runt om i världen. Att stora grupper pensionärer fortfarande går och väntar på det lovade lönelyftet eller att sjukhusköerna växer eller att kriminaliteten växer oss över huvudet på grund av stora brister av resurser inom polisväsendet verkar inte bekymra våra beslutfattare utan man kör på som vanligt i sin prioriteringslistan som om ingenting har hänt.

tn

Löfven (S) är inte särskilt intresserad av att vårda och skydda äldre visar det sig när han 2014 efter valet inte tog notis om den äldre utredning som föreslog åtgärder för att främja äldres hälsa, trygghet och självbestämmande, de fann en lång rad problem som behövde åtgärdas, skriver tre utredare på DN Debatt. Den då nya regeringen med Stefan Löfven var inte intresserad att ta till sig utredningsförslagen som i stora delar kom fram till samma slutsats som det Coronakommissionen nyss la fram till regeringen . Stefan Löfven struntade i slutbetänkandet la ner äldre utredningen utan ange något skäl. Så nog kan man säga att Stefan Löfven ändå har ett visst ansvar för att inte äldreomsorgen är bättre än den är med tanke på att den Socialdemokratiska regeringen la Äldreutredningens förslag till förbättringar i skrivbordslådan -  utan åtgärd för 6 år sedan.

 De  som arbetade med utredningen fann mycket snabbt en lång rad problem som behövde åtgärdas. Bland annat drog vi följande preliminära slutsatser:

● Det finns systemfel i vård och omsorg där de mest sjuka äldre med stora behov av sammansatta insatser av vård och omsorg inte uppmärksammas tillräckligt av vård- och omsorgsgivarna. Det saknas helhetsperspektiv vilket leder till punktvisa insatser utan sammanhang – något som i sin tur leder till onödigt höga kostnader och onödiga kvalitetsbrister. Och framför allt att vård och omsorg alltför ofta inte ges på ett adekvat sätt.

● Primärvårdens organisation och struktur passar inte för sköra äldre. Det leder till avsaknad av kontinuitet och problem med tillgänglighet. Hembesök av läkare förekommer inte i den omfattning som krävs. Ofta kommer svaga och sjuka äldre till sjukhusens akutmottagningar och möts där av långa väntetider och stressad personal.

● Felaktig läkemedelsbehandling är fortfarande inte ovanligt och vård­planer för multisjuka äldre är ofta brist­fälliga eller inaktuella. Den lagstiftade rätten till en fast vårdkontakt (6 § Patientlagen) fungerar i praktiken inte. Inte heller skyldigheten att vid behov upprätta en samordnad individuell plan (SIP), där olika huvudmäns och utförares insatser och ansvar anges. Det finns inga praktiska system för att dela information mellan olika vårdgivare och utövare av omsorg. I praktiken behöver en svag och sjuk åldring förlita sig på anhöriga eller en ”eldsjäl” inom någon personalkategori för att koordinera olika insatser.

● Samverkan mellan regionernas och kommunernas verksamheter brister. Det saknas ofta kontinuitet, överblick och samverkan. Ur ett individperspektiv är bristerna tydliga. En stor grupp äldre har av naturliga skäl ett särskilt stort behov av en individanpassad, samordnad och kontinuerlig vård och omsorg som ställer stora krav på helhetssyn, kontinuitet och samverkan över specialitets-, professions- och organisationsgränser.

 

Nuvarande system leder till att både kommuner och regioner försöker sänka sina kostnader genom att bokstavligt talat köra över den äldre till den andre huvudmannens ansvar.

”Kritik av äldreomsorgen begravdes i ett bergrum” - DN.SE