Nog är det ett vettigt ställningstagande av  Sverigedemokraterna när migrationspolitiken utformas och regleras på statlig nivå bör dess effekter ses som ett statligt åtagande. I förlängningen bör staten vara huvudman för såväl boendesituation som kostnader som kan härledas till invandring. Det är därför orimligt att kostnader – såväl sociala som ekonomiska – ska dumpas i knäet på svenska kommuner. 

Ju mer invandringen ökat under 2000-talet, desto tyngre har det blivit för kommunerna att hantera konsekvenserna. Till sist blev pressen så stor att regeringen i höstas tvingades göra inskränkningar i ebo. Kommuner med särskilt utsatta områden skulle nu kunna undanta dessa, så att asylsökande som valde att bosätta sig där skulle gå miste om bidrag från Migrationsverket. 

Under våren har dessa utvalda kommuner fått anmäla till Migrationsverket vilka kommundelar som är särskilt utsatta. Föga överraskande visade det sig att en tredjedel av kommunerna – bland andra Malmö och Göteborg – valde att anmäla hela kommunen. Man kan undra hur länge det skall ta för regeringen att vakna till och börja öppna ögonen vad som försiggår där ute utanför regeringskansliet. Kommunerna skriker efter ekonomisk hjälp för att klara av konsekvenserna av en omöjlig naiv migrationspolitik i spåren av en arbetsmarknad som inte är anpassad till de oskolade flyktingar som invaderat vårt land. Ändå fortsätter regeringen fylla på med nya flyktingar från Afrika vars medborgare visat sig  har svårast att anpassa sig och svårast att få arbete. Signalen är tydlig: får kommunerna chansen till självbestämmande utifrån egna förutsättningar, säger många helt nej till fler asylsökande. Märk väl att besluten fattats av politiska styren av olika färg, och i olika delar av landet. Men på det örat vill inte regeringen och dess stödpartier lyssna på. Man kan undra hur länge en klick politiker som uppfattar att Sveriges humanitära insatts för jorden befolkning skall prioriteras även  om konsekvenserna får negativa effekter på det svenska samhället där allt fler medborgare  känner sig satta på undantag i den svenska välfärden .

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/4q9azV/invandringen-dumpas-i-knaet-pa-kommunerna

Hur länge Socialdemokraterna kan hålla på och balansera på en politisk slak lina för att kunna behålla makten där stödpartierna runt Stefan Löfven har dikterat villkoren i flyktingfrågan. Det  kommer att visa sig när Corona krisen lagt sig och vi återgår till mer normala förhållanden där skjutningar, bränder, arbetslöshet, brottslighet, utanförskapsområden, rån och våldtäkter, kommunernas ekonomi kommer på tapeten igen i nyheterna. Socialdemokraterna var i stort sett utslagna opinionsmässigt före Corona då konsekvenserna av den naiva flyktingpolitiken var en daglig nyhetsfråga men det som räddade Socialdemokraternas hur konstigt det än låter var ansvaret för en Corona pandemi med ett resultat som hittills utmynnat i fler döda per capita än i många andra länder. Så det där med att det viktigaste - att skydda de äldre - blev ord utan innehåll när det visade sig när man skrapade på ytan att hela äldrevården var rena katastrofen för både de anställda och vårdtagarna - och så har varit i decennier utan att ansvariga politiker reagerat. Men ansvaret den stannar i regel med att politikerna erkänner att man varit naiv , att man inte såg det komma som blir en allt återkommande uttrycksfras när verkligheten blir för påtaglig .