”Vi måste sluta finansiera terror med skattepengar”

 En person evakueras från Bataclan efter terrorattacken 13 november 2015. Nu kan Uppdrag granskning avslöja att en av dem som var med och planerade dådet har kopplingar till en känd svensk rekryterare. Foto: Thibault Camus

Onsdagens Uppdrag Granskning ger en intressant inblick i hur spåren gått från ett islamistiskt nätverk i Sverige till IS i Syrien och vidare till den senaste tidens brutala terrordåd i Europa.

Detta genom att Mohamed Belkaid förefaller ha radikaliserats i Sverige, därefter anslutit till IS i Syrien och senarekommit att både dirigeraattentateti Paris samt ingått i planeringen för attentatet i Bryssel. Programmet visar hur en välkänd extremist i Stockholmsområdet ska ha varit drivande Belkaids radikalisering, han ska bland annat ha jobbat i en av hans butiker. Tyvärr så är väl sättet att se på islamistiska nätverk i Sverige lika naivt som man sett på invandrarpolitiken de senaste åren. 

 Att detta framkommer nu förvånar inte då man länge varnat för de islamistiska nätverken, men allt för få utanför säkerhetstjänsterna har velat ta detta på allvar. 

De som försökt få upp frågan har i stället kallat påståenden för Islamofobi som är en  kritik av islam som religion och kultur, eller kritk av islamism som politisk ideologi och normsystem, även om kritiker av termen menar att ilamkrkritik  ofta stämplas som islamofobi istället för att bemötas sakligt.

Tongångarna känns igen när man med samma jargong för de som på ett tidigt stadium förstod att den naiva flyktingpolitiken skulle leda till fördärv kallades invandrarfientliga , rädda för förändringar och ansågs  osolidariska och inte stå upp för allas lika värde mm. Något som man sent om sider fick äta upp när verkligheten hann i kapp.  

Inte så lätt när de naiva media debattörer heller ser till sin ideologiska övertygelse där man tror gott om alla och alla som opponerar sig om deras godtrogna ideologi skall med alla till buds medel svärtas ner med allehanda tillmälen. 

Vi har alltför länge inte tagit denna utveckling på tillräckligt stort allvar i Sverige.

Självmordsbombaren i Stockholm var ingen engångsföreteelse utan det senaste årets händelser i Paris och Bryssel har visat att det finns kopplingar till både Stockholm och Malmö som man länge varnat för utan att någon reagerar. Nederländernas antiterrorkoordinator flaggade häromveckan för att 60-80 IS-operatörer finns utplacerade i Europa reda att utföra attentat.

För svensk del räcker det inte att bara tackla personer som ”Abu Omar”. Man måste även jobba på fler plan mot de som sprider ideologin och bidrar till finansieringen etc.

Man måste jobba som lag på flera plan, de radikala miljöerna kan inte få verka ostört utan behöver möta samhällets samlade motkrafter. Något som många har svårt att ta till sig i sin lilla drömbubbla som består av ett mångkulturellt samhälle utan alla kontroverser mellan religion, politik och traditioner som skiljer grupper från varanda och där ledare bland politiker och religion ytnyttjar skillnaderna i ett politiskt spel för att komma åt makten. 

Det minsta man då kan begära är att radikala miljöer inte finaniseras med skattemedel, vilket dessvärre fortfarande sker i Sverige.

Inte så lätt när de naiva media debattörer heller ser till sin ideologiska övertygelse där man tror gott om alla och alla som opponerar sig om deras godtrogna ideologi skall med alla till buds medel svärtas ner med allehanda tillmälen. 

tn.

SvD KULTUR

BERGLINS SÖNDAG