Inlägg publicerade under kategorin Åmål förr

Av tommy norum - 24 april 2018 17:45


Här har vi ett bildsvep med 7 foton som speglar omgivningen runt Åmålsån 1918. Fotograf den produktive amatörfotografen Ahlin från Upperud. 


1918

1918

1918

1918

1918

1918

1918





Av tommy norum - 1 april 2018 18:15




En 90 årig epok i Dalsland, Ånimskog och Åmåls industrihistoria .


Redan 1898 togs de första kontakterna för brytning av kvarts och kvartsit vid Annenäset .Det var de rika fyndigheterna som lockade bergsingenjören Ivar Setterberg att starta en stenidustri som kommit att sysselsätta tusentals personer med bergsbrytning och framstäning av eldfasta produkter.  Stenbrytningen som var själva kärnan i den tillverkning och försäljning som ägde rum vid Annenäset i Ånimskog. 3000 ton togs under årens lopp ut ur stenbrottet vid sörknatten. 


        

   

De allra första fabrikslokalerna på Annenäset ser vi bakom fiskarna , Vi ser de runda tegelugnarna samt den lilla transformatorn.

  

   

Tegelugnarna anno 1913,två gamla runda samt en nyare rektangulär. I förgrunden ser vi stenkol. 


 

Från Kilaneviken ligger Viking lastad för avgång och Mina ligger klar att lägga till vid bryggan från Västra schaktet.

I bakgrunden till vänster ser man bryggan vid Ulveschaktet samt skorstenen vid Annenäset. Foto taget den 16 maj 1914.

   


Här har vi Annenäset från olika håll och där man förstår att båtar var en nödvändighet för att få ut produkterna från verksamheten till omvärlden.  


      

foto runt 1920 så som anläggningen såg ut före branden 1955


 

Resultatet av återuppbyggnaden 1955 blev en med dåtidens krav en modern fabrik.   


    .SJÖTRANSPORT


Sjötransport av kvarts från kvartsitbrotten vid sjön Ärr i Dalsland till Vargöns smältverk via Vänersborg. I slutet av denna epok trafikerade dom små lastbåtarna Lindö, Sune, Balder och Monica traden. Sjötransporterna av kvarts har gamla anor. Som mest var det 8 fartyg. Båtarna lastade ca 110 ton och hade i slutet av 1960-talet 2 mans besättning. Annat var det förr, då hade båtarna 5 - 6 mans besättning. 1970 lades sjötransporterna ned. Lastbilarna tog över.


 


Silicittillverkningen var kvar till 1991 då den flyttades till Lidköping. 1992 revs kross och fabriksanläggningen.

De sista kvarvarande fick vara med att demontera fabrikens maskinutrustning och städa upp efter en 90 årig epok i Dalslands, Ånimskogs och Åmåls kommuns industrihistoria.    


          

Av tommy norum - 1 april 2018 17:30

 
Så här såg Åmål ut i början på 1900 talet fotograferad från kyrktornet..  


  


         

Av tommy norum - 1 april 2018 14:45


Efter att ha bott i Åmål i över 35 år, åkt förbi hänvisningsskylten till Årbols skolmuseum åtskilliga gånger och alltid förebrått oss att vi inte besökt skolan  ännu. Nu tog vi oss i kragen och i samband med denna museumhelg där samtliga av dessa var öppna för visning runt om i kommunen så blev en av besöken i Årbol. Detta unika museum som f.d rektor Tage Stare har stor del i att det kommit till.



Årbols skolmuseum

Om muséet


Årbols skolmuseum är ett av de största skolmuseerna i vårt land och har omfattande skolsamlingar från 1800-talet och in i vår egen tid.
Där finns inte bara skolmöbler från olika tidsepoker utan läroböcker, läromedel och hjälpmedel i undervisningen. I bottenplan finns två lärosalar och avklädningsrum och i andra våningen en stor utställningshall och ett forskningscentrum.

Det finns läseböcker från olika tidsepoker
från 1800 talets ABC bok till 1900 talets Sörgården,
Där finns de senare läseböckerna :Vill du läsa…..
Nu ska vi läsa eller Byttners Första boken

Tössbohallen
Den gamla skolvinden ovanpå skolmuseets skolsalar rymmer en stor utställninghall med montrar som visar olika hjälpmedel och läromedel. Här är en monter med olika modeller av radioapparater. Skolradion kom att bli en viktig del av undervisningen med dess program i olika ämnen. Den första engelskundervisningen skedde också genom skolradio Skolmuseet har stor samling av skolradiohäften från olika årtionden.

Välkommen tillbaks till skolbänken!


         

Av tommy norum - 18 februari 2018 13:00



Dalsland hade en otrolig befolkningsökning från 1810 med närmare 40 000 invånare fram till 1860 till över 80 000 som bodde i landskapet. En ökning som till största delen på minskad dödlighet genom bättre näringsförhållande i en omfattande nyodling. Från 1860 så minskade folkökningen där utflyttningen till Norge och Amerika får en allt större omfattning.


Från år 1868 fick vi ett fruktansvärt nödår vilket var början till ett definitivt stopp av befolkningsökningen där stigande dödlighet främst barnadödligheten blev följden vilket satte fart på emigrationen som höll i sig ända fram till 1929. Ca 50 000 tusen personer emigrerade från Dalsland under den här tiden. Befolkningen i Dalsland fortsatte minska med utflyttning till kringliggande tätorter mellan 1930 till 1950 talet med ytligare ca 10 000 personer. En utflyttning med nästan 65 000 innevånare under en 100 års period som fortfarande satt sina spår i Dalslands utveckling.


För Åmåls del så blev stångjärnssmidets Hanefors Forsbackas nedläggning 1885 som en av de sista i skaran av dalsländska järnbruk också en bidragande orsak till den ökade emigrationen i området


1799 den 14 mars bildades "Venerns Seglationsstyrelse" i Kristinehamn på initiativ av Petter Johan Warberg

Den primära orsaken var invigningen år 1800 av Trolhätte kanal  genom vilken  Vänern blev farbar till och från Västerhavet  1799-1812 var Baltzar von Platen ordförande för Seglationsstyrelsen. Centrum för seglationsstyrelsen med lotsbefälhavaren och manskap för utprickning och fyrpersonal över vänern blev redan på 1800 talet Åmål. 

 
Seglationsstyrelsens dåvarande lotsfartyg polstjärnan nr 2 i Åmåls hamn i slutet på 1800 talet. 


Åmåls starke man under 1800 talet var Petter Larsson . Han föddes i Åmål 1823 blev 1863 åmåls första stadsfullmäktige ordförande 1868 en post som han behöll till 1987. Som vågmästare så förestod han järnvägen och bestämde över hamnen och de viktiga transporterna av järn till och från Åmål. På 1870 talet så ägde han 8 fartyg. År 1871 så köpte han den Åberska släktgården som sedan fick namnet vågmästargården . År 1891 gick han i konkurs.  

Vågmästare Petter Larsson och hans hustru Louise Maria född Segerstedt i Åmål. Gårdens namn är fortfarande gångbart efter Petter Larsson som varande den siste vågmästaren i Åmål, 

   

Det som till viss del räddade Åmål var den privatbyggda järnvägslinjen Bergslagsbanan mellan Göteborg och Falun med en avstickare till Norge via Kornsjö som invigdes 1879. Där Åmål fick sig tilldelat huvudverkstaden för lok och vagnar för bolaget vilket också blev startpunkten för  stadens verkstadsindustriutveckling under 1900 talet.


 Öppningen av Bergslagsbanan och Dalslands järnväg 1879 var två viktiga kommunikationsleder som öppnade upp isoleringen av Dalsland. Här illustrerar den kände konstnären Karl Larson den högtidliga invigningsresan med Kung Oskars färd genom Dalsland.  


När Bergslagsbanan invigdes 1879 så bodde i Åmål ca 2000 personer i staden. År 1920 så arbetade 462 personer i verkstaden medan övriga industrier i staden hade 420 anställda. 1948 hade man 916 anställda Det var först långt efter andra världskriget som kommunledningen förstod behovet av andra industrietableringar till staden och började agera därefter.

 

    
Strands snickerier vid nuvarande Nybrogatan  och Calmarks repslageri på Örnäs runt 1900 .


http://t-norum.bloggplatsen.set-norum.bloggplatsen.se/2015/02/15/11019836-strands-snickerier-i-amal-runt-ar-1900/


Strands snickerier där det också fanns en ångkvarn grundades av Petter Larsson 1884, Calmarks repslageri som redan etablerades 1848 blev heller ingen höjdare när kommunen i början på 1900 talet satte stopp för företagets utökning och expansion genom att neka företaget utvidgning av verksamheten på Örnäs. De hade då 40 anställda. Ägarna  kände sig tvingade att flytta verksamheten till Älvängen utanför Göteborg där man efter några år sysselsatte 400 personer i fabriken.


 



En vanlig syn i Åmålsån runt sekelskiftet var timmermosorna som försåg Strands sågverk med råmaterial till sin produktion. På den översta bilden syns det då nya badhuset som var tillgängligt för Åmålsborna från 1913 .

 

http://t-norum.bloggplatsen.se/2017/03/11/7780513-vad-skall-det-bli-av-det-gamla-badhuset-sen-borjan-av-1900-talet/

 

 

Kallbadhuset på Södra hamnplan var Åmålsbornas badhus mellan 1884- 1934 


klicka på adressen för att ta del av inlägget.

http://t-norum.bloggplatsen.se/2016/09/27/11368332-amal-forr-kallbadhuset-pa-udden-vid-sodra-hamnplan-runt-1900/

   

 

En annan företagare som var igång i slutet på 1800 talet var  A. G. Rålin som återkom från USA 1892 efter att ha lärt sig orgeltillverkning och startade då A G Rålins Orgel- och Pianofabrik. Efter en brand  så byggdes en en  ny fabrik i tegel uppfördes intill (byggnaden med skorsten bakom Brantenbergska huset på bilden) 1901 och verksamheten flyttades då dit. 1933 flyttades tillverkningen till Arvika och den stora fabriksbyggnaden togs över av bl.a Engers skjortfabrik som var en stor arbetsgivare fram till att tekoindustrin slogs ut på grund av import från låglöneländer. .


BYGGNAD

Åmåls nya Bryggeri byggdes 1897-1898 av disponent Fredrik Tottie.Tillbyggnaden gjordes 1917 och 1913 och 1931.Bryggeriet hade ett tjugotal anställda. Lades ner 1970, av Pripps . Numera företagarhotell. 

Klicka på adressen för att ta del av inlägget om bryggeriet


http://t-norum.bloggplatsen.se/2017/03/06/9540467-amal-forr-amals-bryggeri/
 

En annan man som satt sina spår i industriutvecklingen i Åmål var Gustav Berglöf som levde gott på försvarets beställningar under 30-40 talet med träkärror, gasmasker mm i sitt företag Järn och Trä men där luftfakturorna duggade tätt i slutet på hans karriär som industriman. Sveriges största konkurs blev facit av hans vidlyftiga affärer på 1940 talet där även Åmåls politiker som satt i styrelsen blev dömda för ovarsamhet. Hans företag sysselsatte ca 400 personen och blev efterhand en en viktig pusselbit i Åmåls industrihistoria när konkustboet knoppades av till till andra ägare med andra visioner. Motorcykeltillverkaren Ebeverken blev Bröd Lindkvist . Elektromagneter som blev Seem,,  Håkansson med spisar och sågblad.  Åsa hus var också en avknoppning likaså  Åsiverken som med Wellteck och i ett senare skede början till blomstrande varvsrörelse under många år.

 

Gustav Berglöf var en man med många strängar på sin lyra där också en varvsrörelse Åmåls skeppsvarv på Nordverk ingick i hans imperium i början av 1900 talet. De var med att bygga 3 lastfartyg innan han lämnade rörelsen. Ett företag som DOCK inte hade någon anknytning med Gösta Nordströms etablering av varvet Åsiverken på Örnas på 1940 talet som byggde färjor och bogserbåtar


                 

Ett bildspel av Åmåls centrum i slutet av 1800 talet


http://t-norum.bloggplatsen.se/2015/09/26/11185793-amal-forr-ett-bildspel-av-amals-centrum-fran-slutet-av-1800-talet/

 

Den stora branden i Åmål 1901 gjorde att det blev stora förändringar i kvarteren runt Torggatan 


 

Det här var något som definitivt försvann från stadsmiljön efter branden 1901

 


Ett bildspel av centrum före branden , resterna efter branden och vad som blev resultatet av återuppbyggnaqden. 


Klicka på adressen för att ta del av inlägget.

http://t-norum.bloggplatsen.se/2017/08/03/11465646-amal-forr-33-foton-omkring-den-stora-branden-i-amal-1901/

 

På tomten där Åmåls stadshotell står idag har det brunnit tre gånger. Första gången var när norska trupper besökte den blott 2-åriga staden den 12 januari 1645 och härjade och brände. Andra gången var i april 1809 då kommersrådet Bengt Norströms hus brann ner till grunden. Norström byggde sedan upp huset igen, som år 1848 övertogs av källarmästare Anders Peter Björlin. Björlin ändrade om fastigheten till stadshotell (gästgiveri), med stora entrén vänd mot Södra Ågatan och Plantaget. Det är det vi ser på bilderna här ovan. Tredje gången gillt var onsdagen den 15 januari 1902 där hotellet blev till aska. 1903 invigdes det nya hotellet som står där än i dag. 

 

 

Så här firade vi Åmåls 300 åriga tid som stad 1943. Med kungligt och pompa och ståt

 

 klicka på adressen för att ta del av firandet 1943

  

http://t-norum.bloggplatsen.se/2015/12/10/11230674-amal-forr-300-ars-jubileum-amal-1943-speltid-04-43-foto-bror-isaksson/

 

Åmål var ända fram till 1950 talet en idyllisk trästad på östra sidan av Åmålsån med hus uppförda någon gång på 1800 talets mitt. Det som satte fart på förändringarna var när politikerna fick för sig att bygga ett nytt stadshus i korsningen Hjeltegatan- Kungsgatan på 1940 talet vilket blev början till en total förändring av centrummiljön på 1950-60 talet.            

 

Hörnet Hjeltegatan- Kungsgatan övre bilden fick Åmåls politiker för sig att bygga det nya stadshuset på 1940 talet. Den nedre bilden fastigheter fotograferade från en plats utanför stadshotellet. 

      

     Här har vi byggnader som fick lämna plats för Domushuset på 1960 talet

 

Klöicka på adressen för att ta del av inlägget.l 

http://t-norum.bloggplatsen.se/2018/02/01/9971171-amal-forr-amals-centrum-hur-det-sag-ut-forr/

 

Åmåls befolkning var 1950 ca 8000 .

Av tommy norum - 13 februari 2018 07:00


Åmåls relativa välstånd grundade sig på trähandel, sjöfrakter vid Byälven och i viss mån järnhantering ända fram till 1760 talet. 1777 ödelades de förnämsta bostadskvarteren öster om ån , vilket sammanlagt var ca en tredjedel staden befolkning bodde på den tiden. Det var endast vågmästargården som klarade sig från branden.  En ny stadsplan upprättades av Magnus Beckman redan samma år som utgick från att förminska av en uppkommen vådelds kringspridande som det står . Man förbjöd alltför tät bebyggelse. Tomterna skulle delas av där varje gård skulle avdelas till trädgård eller kålgård, något som kan skönjas än i dag i vissa kvarter.  i samband med den nya planen som medförde att antal tomter minskade så flyttades stadsstaketet bortom Norra Åsen i dag kallas Kyrkberget och ner till Örnäsgatan i söder. 

 

  
Magnus Backmans stadsplan som kom till efter branden 1777.  

           

klicka på bilderna för större format.  
Det här blev resultatet efter återuppbyggnaden runt plantaget efter branden 1777. 



I kopparsticket från 1600 talet ser vi placeringen av det gamla rådhuset i nuvarande plantaget . En byggnad som fanns på platsen bara i 60 år mellan 1758-1812. Före var den placerad i annan del av torget i en annan byggnad som benämns rådstugan vilket kan ge en bild av husets storlek, men den förföll vartefter åren gick .


 

Man beslöt 1685 att flytta det till mitt på torget (nu plantaget )  Det dröjde dock med verkställigheten omkring 70 år. Omsider blev den första rådstugan så förfallen, att rum för sammankomsterna i många år dels fritt uppläts av borgmästaren And. Åbergh, dels efter hans död hyrdes. 1758 var nya rådhuset på torget färdigt med sitt lilla torn på taket. I nedra våningen funnos häkte och andra förvaringsbodar. Men redan 1808 var detta rådhus i så dåligt skick, att det icke kunde begagnas vintertid. Borttogs 1812, då den nya rådstugubyggnaden byggdes vid Kungsbron där biblioteket nu finns. 

 

I planen 1777 så fanns det också ett torg anläggas mellan nuvarande kyrkogatan och söder om Mellanbron. Under slutet av 1700 talet började ordningen i stads och landsbygdsnäringar luckras upp där böndernas skyldighet att i handla i städerna uppmjukades vilket bidrog till att Åmåls handelsområde minskade avsevärt. Sjöfarten hade för Åmål alltid varit en näring som lönat sig men förordningen 1788 som gav bönderna rätt att själva frakta sina varor blev en tuff konkurrens för Åmåls redare . Under 1800 talets första hälft avlöste köpmännen skeppsredarnas roll som stadens ledande samhällsklass. 


 

Det här var en vanlig syn i hamnarna runt Vänern på 1700 talet. Träsnitt  över Vänersborgs hamn .  

 

   

Det var  den här typen av skepp så kallade blockskutor eller Galeaser som här Klippan i Forsbroviken på 1880 talet som många redare använde på Vänern på  17 och 1800  talet som lastfartyg för frakter av järn och trävaror.. Åmål hade i äldre tider ett stort  antal fartyg. 1823 var det 39 men minskade årligen och var 1851 nere vid 6, med blott en fartygsredare.

 

 

Stadsvågen, som från början var uppförd vid norra stranden av ån och dess utlopp i Vänerviken, flyttades 1760 till stadens sydöstra del å udden bakom gamla kyrkan, foto 1890 talet.   

  

 

   

1806 så byggdes en ny kyrka med en planerad kyrkogård  väster om som kom till först 1820 . Den gamla kyrkogården  öster om ån blev park 


1846- 200 år efter att Åmål blev stad med dess privilegium  infördes näringsfrihetsförordningen där städernas monopolställning försvann helt. När sedan Säffle kanal kom till så kunde frakterna passera förbi Åmåls lastplats vid Byälven. Spiken i kistan för Åmål blev när Kungl. Majt hävde Åmåls rätt 1849 att upprätta vågpengar vid Byälven då förvann Åmåls inflytande över handel med Värmland. Under 1800 talet så drabbades Åmål av ytterligare två förödande eldsvådor . 1809 söder om ån och 1846 förstördes den nordöstra stadsdelen vilket blev upprinnelsen till en ny stadsplan. 

 

 

Stadsplan efter branden 1846 där också stadens våghus vid Vänern är markerad.


 


 


 

För att minska brandrisken i fortsättningen så började man uppföra ett antal byggnader längst Kungsgatan i sten. De här fotona här ovan visar resultatet ca 50 år efter branden som ödelade kvarteret 1846.  I övrigt så utgjordes stadsbebyggelsen av rödmålade trähus men genom ett centralt påbud under 1800 talet kom den röda slamfärgen i första hand i gatufasaden ersättas med ljus oljefärg. Det finns fortfarande exempel på hus runt plantaget i hur man målade gårdsfasaderna i rödfärg medan gatufasaden var ljus.  



Etableringar av både snusfabrik och tändsticksfabrik och tobaksfabrik och färgerier under 1800 talets första hälft var början till industriutveckling i Åmål    


Örnäs vid Åmål. Anteckning å kartongen: "Örn-näs. På närmaste landtungan platsen för den rivna tändsticksfabriken som uppfördes i slutet af 1850- eller början av 1860-talet af Åmåls gamla teater."  foto omkring år 1900   




Innevånarna år 1850 i Åmåls kommun var 1329 i 253 hushåll . 

   


Folkmängden i Åmål var obetydlig men ändå så fanns på 1780- och 90-talen  årligen från 15 till 22 bagare, 3 till 9 slaktare, 15 till 18 bryggare och 1786 ej mindre än 23 bränvinskrogar. Från 1730 till 1775 räknades varje år 10 till 24 handlande. Sistnämnde år var staden försedd med 1 källare, 2 kaffehus och 21 krogar, det betyder att vart 7:e hushåll hade ett så kallat  näringsställe. Med det antal krogar i den lilla Åmål  så måste det gått ganska hett till på stadens gator på den tiden.  

 

tn 

Av tommy norum - 9 februari 2018 07:00

 

Åmåls stadssigill från 1643.


Redan på 1200 talet har det visat sig att vid Åmåls åns mynning varit en viktig handelsplats kallad Åmula  backe . Områdets betydelse framgår av den kyrka som uppfördes vid åmynningen troligtvis redan på 1200 talet. Under våren 1639 företog riksrådet Gabriel Gustavsson Oxenstierna en inspektionsresa till Värmland och Dal för att utse platsen för en ny stad.  


 

Åmål kanske ur ett mer  drömperspektiv med sina murar runt staden med sina tullportar i slutet på 1600 talet ur Erik Dahlbergs Sverige i forntid och nutid. Här seglade fartygen upp längs Åmåls ån för att bedriva handel. 


På 1640 talet beslöt man att förlägga en köpstad vid Åmålsåns utflöde i Vänern. -en lämplig plats mellan Karlstad i norr och den nyanlagda Brätte ( Vänersborg) i söder. Men Åmål fick ett utsatt läge i kriget mellan Sverige och Danmark-Norge och ödelades flera gånger av fienden från väster. 1 april 1643 fick Åmål sina stadsprivilegier vilket sedan statsfästes den 18 januari 1946 av drottning Kristina. Vänersborgs borgerskap försökte förhindra förslaget om en stad vid Åmålsåns mynning rädda för konkurrensen och en risk för stadens utveckling men det tog inte statsmakterna någon notis om

   


På den tiden så förekom det en livlig timmerexport till Norge och en livlig handel på landsbygden väster om Vänern. För att stävja detta utanför kronans kontroll kom bildandet av städer till där all handel och hantverk skulle ske och där de så kallade landköp blev förbjudna. En 1600 tals ekonomiska åskådning där all handel skall ske i speciella marknadsplatser och  man omringade städerna med höga staket försedda med tullportar där all införsel med varor belades med tull som kronan sedan tog till sig för att bland annat hålla igång krigsmakten. Man slutar aldrig att förundras över politikernas uppfinnerikedom att skinna medborgarna på skatter ett förhållande som håller på än i dessa dagar. 

    

 

Den nygrundade staden omgavs med ett stadsstaket med en stadsport i norr och en i söder vid vilka " lilla tullen" upptogs. Krona försökte med olika medel uppmuntra borgare att bosätta sig i staden där man tex lockade med skattebefrielse för den lilla tullen i sex år. Subventioner var redan på den tiden ett sätt för politikerna att nå sina politiska mål.  Åmåls icke officiella handelsområde sträckte sig mellan Byälven och Upperudsälvens vattenområde vilket mynnade i ständiga tvister med grannstäderna. 


 

Åmål blev under sina första 36 år plundrat och bränt 3 gånger vilket gjorde att nyinflyttningen till staden avstannade där endast en tredjedel av stadens 111 tomter var bebyggda.

 

 

 

Den medeltida kyrkan revs 1666 och ersattes med en stenkyrka.

 

 

Stenbron och gamla kyrkan är de enda byggnaderna som fortfarande finns kvar sedan 1600 talet 

 

 

 1714 uppfördes vågmästargården av borgmästare Anders Åberg . Gårdsnamnet har tillkommit efter en senare ägare vågmästare Petter Larsson. På den öppna tomten där nu plantage  ligger låg under 1600 och 1700 talet rådhuset och andra officiella byggnader. På den tiden var flygelbyggnaderna på vågmästargården stall och ladugård för husdjuren. 

 


De första 100 åren så var städernas Borgare i Sverige en priviligierad grupp som hade monopol på lagerhållning och transporter vilka gjorde dem till både köpmän, redare för handeln som enligt staten bara fick ske inom stadsgränsen som begränsades av staket eller murar. En hamn var förutsättningen för en stads tillkommande på den här tiden då de flesta transporter skedde sjövägen även så i Åmål.

 

 


 Det var troligtvis den här typen av skepp så kallade blockskutor som många Borgare använde på Vänern på 1600 och 1700 talet som last fartyg.  

 

. 

Åmåls historia och utveckling som stad under århundranden är inte så mycket att skryta över.  Det började redan i slutet 1600 talet när borgarna vi ett flertal tillfällen bad om tillstånd att flytta staden till Byälvens mynning med motivering Åmåls olämpliga läge och där man såg Byälvens större vattendrag inköpsorten till en livligare handel med Värmland. Åmål hade också helt misslyckats med att konkurrera ut Norges timmerhandel på Dal. När sedan Bohuslän blev svenskt 1658 så blev man utkonkurrerade av Uddevalla och Åmål blev snart avskurna från handel i väst.

 

Byälvens mynning fick all större betydelse under 1600 talet där omlastningen av stångjärn som då var Sveriges största exportartikel blev en viktig inkomstkälla. På 1730 talet fick borgarna i Åmål tillstånd att upprätta en våg vid älvmynningen vilket bidrog att Åmål fick en dominerande ställning vid Byälven , dessutom erhöll man monopol på all utskeppning av järn under hela nordvästra Vänern något som brukspatronerna satte stopp på snart genom att frakta järnet på egna kölar. Men vågen fick man fortsätta med ända fram till 1849 när brukspatronernas vädjan om att slippa lägga vågavgifter till slut fick gehör hos staten.. 

 

Det som satte stopp på Åmåls utveckling var brukshanteringen under 1600 talet sena hälft med grundandet av flera stångjärnsbruk som också var helt oberoende av städerna när de med statsmakternas goda minne kunde kringgå bestämmelserna om landköp vilket gjorde att borgarna gick miste om en omfattande varuhantering .  

Forsbacka  

 När sedan Forsbacka järnbruk anlades 1740 där man med egen hamnplats fraktade sitt järn på egna skutor från bergslagen över Vänern där man också försökte kringgå åliggandet att väga sitt järn som utskeppades på stadens våg blev också upprinnelsen till att Åmål som handelsstad blev mindre betydande .

 

Åmål var under de första ett hundra åren en obetydlig ort.  År 1720 så fanns det bara 188 personer mantalsskrivna i staden.    


tn

Av tommy norum - 1 februari 2018 19:45


Texten är hämtad från resan genom livet av Pa Edgren , bearbetad av Bruno Svedäng . Texten är förkortad och till en del omarbetad av undertecknad. Teckning Jan Sagle



 


 


Pa Edgren stadsläkare i Åmål 1828-1829.



En svår nervsjukdom ( tyfus ) rasade i Åmål, som redan skördat flera offer däribland stadens enda läkare.

I ett brev från fadern där han utrycker sig både på sina egna vägnar att han och andras att han skall söka permission och komma hem några månader, tills en ny stadsläkare finns på plats.


Åmåls befolkning bestod vid 1828 en bit över 1000 personer samt kringliggande orter starkt befolkade. Pa Edgren, då regementsläkare vid Skaraborgs regemente beviljades ledighet i tre månader. Väl kommen till Åmål så låg det överallt i husen nervfebersjuka, och bland barnen hade dessutom mässling och scharlakansfeber brutit ut. Edgren hann knappast ur åkdonet förrän sjukbud från höger och vänster inställde sig, och han kom genast i full verksamhet.


Den nu 26 årige ynglingen inkasserade rätt bra med honorarier vilket gjorde att han kunde göra avbetalning på sina skulder i Uppsala. Snart var dock permissionstiden utlupen och ännu var ingen stadsläkare antagen. Ett sammanträde ägde rum på rådhuset och en deputation kom till Edgren och erbjöd honom nära 3000 riksdaler om han kunde stanna en tid till.


Edgren beslöt sig att göra en kurirresa till sitt regemente, en äventyrlig, synnerligen i slutet på November, nämligen utefter Värmlandsnäs och med båt över till Lurö till Läckö samt vidare till Skålltorp och Skövde. Han beviljades vidare permission. Sedan fortsatte hans verksamhet i Åmål till årets slut.

När återvändandet till Skövde stod för dörren så bragdes allvarligt på tal att utnämna Edgren till Stadsläkare. Efter att en Bågenholm i Karlskrona tackat nej till tjänsten, och då fanns det ingen annan på förslag.


Men ingen är profet i sitt eget land, säger ordspråket , och här besannades det. Den 14 mars var utsatt till voteringsdag på Rådhuset och en väldig strid uppstod , där hans ungdom och ännu ej stadgade erfarenhet blev hans fall i bedömningen . Stagnell från Arvika fick platsen men blev utledes på allt trassel och intriger och snabbt sökte sig därifrån.


Kanske var det åsynen av att sett PA Edgren som barn springande ibland andra stadspojkar och denna obetydlige ungdom kunde ej bli delaktig av alla husliga ställningar, varuti läkaren ovillkorligt inrycks.

Kl 5 på morgonen den 25 mars tågade hans åkdon ut genom stadens norra tull, blickande på denna vackra kyrka, vid vars murar han som barn lekt och där den gränslösa Vänern framför blickarna icke anande att bakom den i horisontens rand framskymtande Kinnekulle, P A Edgrens bopålar skulle fästas..


 

Not: texten är hämtad från resan genom livet av Pa Edgren , bearbetad av Bruno Svedäng . Texten är förkortad och till en del omarbetad av undertecknad. Teckning Jan Sagle

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2023
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Frågerutan

37 besvarade frågor

Skapa flashcards