Det finns många sätt att försöka få till det för att andra skall tycka synd om en. Som tex  21-åriga Hedda Ljunggren som i Aftonbladet förundrar sig över att samhället fördömer hennes generation med undran: ”Har de ingen respekt för andras liv? Kan de inte missa en enda fest för andras hälsa?” Men i Hedda Ljunggrens värld så är det ungdomarna det är synd om i att de får finna sig i att leva i en värld där klimatet är så förstört av ”vuxna makthavare” att hon inte kan förvänta sig ett långt och friskt liv. De tvingas fråga sig själva om det är etiskt att skaffa barn. De är veganer och åker kommunalt, faktiskt – och ändå har vuxenvärlden mage att hävda att ”vår livsstil hotar riskgrupper vars pensionsfonder är investerade i kol och olja.

” Take that, era köttätande fossildyrkare på intensiven! som Ann-Charlotte så ironiskt uttrycker som en kommentar på sin ledarsida i Expressen . De yngre förväntas nu leva efter samma tuffa råd som äldre har lytt sedan i mars. De har inte varit på krogen efter 22.00 sedan i våras. Inte varit på gym. Knappt träffat några människor. Handlat en gång i veckan. ”Vi har inte åkt kollektivt sen i mars. Vi går, cyklar, åker bil och sitter hemma.”   

Ungdomarna partar på som om ingenting har hänt och då förväntas vi äldre att vi skall tycka synd om dem för att den äldre generationens politiker inte nog hörsamt ha lyssnat på dem i klimat och Miljö frågan- minst sagt en  pinsamma reaktionen hos en giftasvuxen ungdom om vem som skall känna skuld i vad.  

Så vilka är det mest synd om, de unga som får onda ögat om de festar - eller de äldre som har påbjudits isolering sedan vårvintern?  Kanske är det mest synd om SvD krönikören Erica Treijs som  efter Stefan Löfvens besked om strängare regler blir citerad av Ann-Charlotte i sin ledare  , det är för jävligt rent ut sagt ”där rök definitivt min mans 50-årsfirande på lokal.”  Teaterbiljetterna frös ännu en gång inne och till och med julskinkan är hotad. I vilket fall om den hade tänkts att inmundigas tillsammans med ett gäng andra.

Bara att konstatera att generationerna lever i skilda världar i vad som uppfattas viktigt i dessa Coronatider. En del vill ha fortsatt festande - en del kämpar på för att få en chans att överleva - en del ser med bävan att tvinga anpassa sig till att ens hela sociala värld krymper samman till ett minimum.   

TN