För Stefan Löfvens och Socialdemokraternas del kan 2019 sammanfattas med ett ord: katastrof. Hans parti har sjunkit till rekordlåga nivåer samtidigt som Sverigedemokraterna har blivit landets största parti samt största parti inom LO. Inte så konstigt när allt fler känner sig grundlurade. Det stora väljarkollektivet våra pensionärer känner sig totalt lurade av det parti som i debatten säger sig vilja stå för de svaga i samhället. Inga-Lisa Sangregorio har skrivit en bok om det svenska pensionssystemet för att hon är arg. Arg på att så många gamla är fattiga, arg på att vi lurats tro att många års arbete skulle leda till en hygglig pension.

Arg för att Socialdemokraterna som varit det bärande partiet under många år totalt struntat i pensionärernas nuvarande situation. Hur vore det om partiet lade ner lite mer energi på politiken i stället för att ägna tiden att försöka få stopp på Sverigedemokraternas framfart i tid och otid helt obekymrade hur det står till ute i samhället med de ökade klasskillnader - ett folk som dignar under en skattebörda som är på väg att ta död på både småkommunerna och landsbygden för att regeringen med ett Miljöparti som sätter agendan på hur migrationen- miljö och klimatpolitiken skall bedrivas där varenda krona i nya miljö och klimatskatter går för att hålla en omöjlig migrationspolitik flytande.

Där Annie Lööfs Centern och Liberalerna med Vänsterpartiet står och applåderar vid sidan om utan en tanke på konsekvenserna i samhället. På ett år har statsministern fallit från plats 5 till 21. totalt får bara fyra av hans 23 statsråd ens godkänt.

tn