Medan rubrikerna duggar tätt i media hur kommunerna upplever sin ekonomiska situation så är den rödgröna regeringen kallsinniga över situationen och vägrar fullt ut ta det ekonomiska ansvaret för sin politik.     

Hur tror sig regeringens företrädare att man sig skall komma runt det faktum att när man  ignorerar kommunernas förtvivlade rop på hjälp - också blir en reaktion i  medborgarnas politikersympatier- när de blir tvingad att skära i välfärden och höja kommunalskatterna och får stå för de ekonomiska konsekvenserna för en omöjlig naiv migrationspolitik som man beslutats om i riksdagen. Att inte rektionen av den politiken kommit tidigare runt om i Sverige bland medborgarna är väl den naiva inställningen många kommunpolitiker haft inte minst hos de socialdemokratiska som gått ut och försökt inbilla medborgarna att det blir ett lyft för kommunerna. Att de utan att kunna erbjuda arbetstillfällen eller andra praktiska möjligheter trodde sig kunna ro i land uppdraget att integrera de flyktingar som man blev påtvingade att ta emot säger väl en del om den verklighetsuppfattning man besitter som politiska företrädare för sina medborgare. 

Facit av den påtvingade politiken ser vi nu runt om i landet där kommunerna måste skära ner i välfärden och höja kommunalskatterna för att komma i balans med ekonomin när de ökade sociala kostnaderna för arbetslösa flyktingar, utbyggnad av den sociala servicen anpassad till den ökade folkmängden med skolor, bostäder mm. sätter sina negativa spår i ekonomin när man misslyckats med att sätta in de nyanlända i arbete och att  betala skatt till vår välfärd.  Medan Regeringen intar någon sorts struts beteende där man försöker komma undan sitt ekonomiska ansvar för sin politik man satt i land .

De vägrar fortfarande att ta ett ekonomiskt ansvar för sin politik gentemot kommunerna utan går i stället med på en skattesänkning för höginkomsttagarna på 8 miljarder, ett fri år för ca 4-5 miljarder och en veckas extra semester för barnfamiljer för ca 5 miljarder  samtidigt som man är en av de största givarna till FN på ca 10 miljarder per år. Att sedan Eu avgiften kanske kommer att hamna på ca 50 miljarder får väl en och annan kanske förstå Englands utträde ur unionen . Det är som att spotta på kommunerna och på välfärden och faktiskt också på de socialdemokratiska lokalpolitikerna som nu tvingas administrera nedskärningar i välfärden samtidigt som den rödgröna regeringen med sina medlöpare C, L  prioriterar andra saker i hur våra skatter skall användas. Med den politiken så borde ingen bli förvånad att väljarna till slut tröttnat och vänder sig till andra partiers politiska lösningar.

tn