Känsliga nyheter som ifrågasätter medias  politiska agenda undviker man att publicera . 

Är maktens granskare som de vill kalla sig -  SVT, SR, SvD, DN, Sydsvenskan m.fl som vill framstå som en garant för maktmissbruk i samhället helt gett upp sin roll ?  Man kan ju undra när man utan att reagera låter alternativ media tystas på så lösa grunder som när man tystade SwebbTV sändningar på Joutube utan den minsta motivering mer än att man kan misstänka att deras kritik och ifrågasättandet av det som regeringen står bakom i bland annat klimatfrågan kan vara en del av orsaken.

Kan det vara därför som mediejättarna håller tyst i frågan där man är mer intresserade att bli av med en konkurrent som både ifrågasätter deras journalistik och trovärdighet än att vara en representant för det de kallar maktens granskare.?  En uppgift som i regel sammanfaller med deras egna intressen både politiskt och ekonomiskt när man ser att alternativ media tar allt större plats i nyhetsfloran med infallsvinklar i nyhetsförmedlingen som inte alltid tillfredsställer PK folket i mediabranschen  Kanske inte så konstigt då att man håller tyst i förhoppning om att en stor konkurrent med en helt annan agenda än att tillfredsställa regeringen i deras politik  och kanske med  rädslan i botten att bli berövade på de miljardbelopp i statliga pressbidrag som är en förutsättning för deras fortlevnad är det som sätter käppar i hjulet för en granskningen av makten kan man undra.

Medan den etablerade pressen går på knäna ekonomiskt och där många är helt beroende av statens  ekonomiska goda vilja så växer alternativmedia och allt fler tar in sina nyheter via osubventionerade helt befriade från statligt beroende vilket också fått att nyhetskonsumenterna  fått helt andra perspektiv på nyhetsförmedlingen där man  nu själva kan avgöra och bedöma sanningshalten i det som bjuds på.

De etablerade megajättarna gick länge i  regeringens ledband  i migrationsfrågan där man i det längsta undanhöll de negativa konsekvenserna både med de utbredda utanförskapsområdena runt om i landet, man ville inte gärna rapportera om de ökade våldtäkterna eller den otryggheten som spridits sig i landet, Man blev till slut tvingade att krypa till korset först när utländsk media kom hit och gjord reportage om den verklighet som svensk media sopat under mattan under en lång tid i tron eller rädslan för att sannings rapporteringen skulle få en ökad negativpåverkan på den förda flyktingpolitiken.

Man undanhöll i det längsta det som förekom i deras ena led men där metoo rörelsen satte avslöjandet att de som skrek högst och mest så fanns de största syndarna inom det egna ledet och inom den omhuldade kulturen och teatervärlden som i alla andra sammanhang ville vara en förespråkare för moral och de rätta värderingarna i samhället men som visade sig att där fanns de största svarta fåren inlindade i en total tystnad från mediabranschen.

Kanske skulle man vis av sina avsklöjade misstag ta sig i kragen och leva upp till det man vill stå för i sin roll som maktens granskare. Det har varit lite si och så med den saken i hur hur man skött den uppgiften hitills när man har facit i hand.  Man kan inte både vara granskare och makthavare samtidigt.