När har pensionärerna fått nog av hur våra politiker behandlar dem ? När kommer pensionärsupproret ?  

Medan våra politiker skor sig på skattebetalarnas bekostnad med pensioner, arbetsfria inkomster i åratal utan att behöva stå till arbetsmarknadens förfogande så duckar man samtidigt på larmrapporter om hur många av våra fattigpensionärer lever i det här landet. Att vi har en växande skara fattigpensionärer i Sverige verkar inte bekymra våra valda politiker. Är det för att den senaste pensionsuppgörelsen var block överskridande som man duckar för problemet och inte vill ta initiativ till en ny rättvisare uppgörelse där levnadsförhållandet och inte antal år i arbete skall vara det som avgör pensionen.

Varför inte ha samma utgångspunkt för beräkning av pensionens storlek som våra riksdags och kommunpolitiker har. Där är det inte åren som förtroendevald som är det primära utan mer att man skall upprätthålla en försörjning även efter sitt förtroendeuppdrag. I min hemkommun Åmål så har vi haft 3 kommunalråd 2 socialdemokrater och en centerpartist som fick arbetsfria inkomster i över 10 år efter det de blev utsparkade av väljarna i sitt förtroendeuppdrag. Här myglade man till en uppgörelse långt ifrån de avtal och bestämmelser som skulle reglera avgångarna. Vi ser hur ministrarna i våra regeringar också med fulla ministerpensioner gömmer arbetsinkomster i bolag för att inte mista sina pensioner. Vi ser hur man bjuder in anhöriga till våra flyktingar som får pensioner utan att lagt en enda arbetstimme eller skattekrona till pensionssystemet i Sverige.

Men att få upp nivån på våra fattigpensionärer där många lagt ner hela sitt liv i att bygga upp Sverige det anser man sig inte ha råd med. Man håller dem över vattenytan med olika bidrag för att kompensera boendekostnader men vägra hårdnackat ge dem en pension som de kan disponera fritt över och bestämma själva vad man vill prioritera på ålderns höst. Här har man arbetat hel eller halvtid i ett Sverige utan utbyggd barnomsorg, den fick man stå för själv om man ville arbeta, med låga barnbidrag, ingen föräldrapenning, man har till och med varit med och betala gymnasieutbildningen för sina barn. Man hade 3 karensdagar i sjöförsäkringen vilket också resulterade i en med dagens mått låga sjukskrivningsuttag. inga vabbdagar eller andra sociala förmånersom nu men man är med och betalar via sin skattsedel för det som man aldrig fick ta del av själv.  

Dessa gamla som hankat sig fram utan att gnälla de behandlar man nu som fattighjon som resulterat i att Sverige ligger i topp att ha mest fattigpensionärer i hela Eu området. Att man sedan i hela sitt arbetsliv fått vara med och betala för sociala förmåner utan att själva haft möjlighet att utnyttja förmanarna borde få en och annan politiker att börja tänka till och börja prioritera om så att även våra fattigpensionärer får sin berättigade del av kakan. 

Samtidigt så går nu larmsignaler för 60-talisterna framtida pensioner. Men det ser mörkt ut för generationen – enligt en färsk rapport från Minpension får 60-talisterna mindre i pension än 50-talisterna.Pensionen minskar sedan för varje generation.– Det finns flera skäl till att 60-talisterna får något lägre pension givet samma lön, säger Kristina Kamp, pensionsekonom på Minpension. Medan den manliga 40 och femtitalisterna kom inpå arbetsmarknaden tidigt många i 16 år ålder och med ATP i ryggen så har de heltidsarbetande en bättre förutsättning för en bra pension.

Kvinnorna däremot som blev tvingade att stanna hemma de första åren på grund av en dålig utbyggd barnomsorg blev de stora förlorarna beroende hur länge man stannade hemma och om man föredrog heltid i stället för deltid när man kom ut på arbetsmarknaden. När nu 60 taklisterna närmar sig pensionsåldern med en betydligt kortare tid på arbetsmarknaden och där man också beräknas leva längre så ser det ganska dystert ut för 60 taklisternas framtida pension. När pensionen börjar närma sig 50% av den nuvarande slutlönen så blir det inte så fett för många och där också kvinnorna som inte jobbat heltid också i den här generationen blir de stora förlorarna.

Frågan är väl om man inte skall börja prioritera om hur våra skatter skall användas. År det kultur, idrott eller en ny tåghastighetsbana, eller en massa miljarder för att hålla den fria pressen under armarna som är det viktiga? Eller är det att värna om våra pensionärer  som varit med och byggd det här samhället under många år ?  Det tål att tänka på så här i valtider.  

 tn