Har vi fått en demokratur i Sverige den som Vilhelm Moberg så väl beskriver? Där råder det allmänna fria val, åsiktsfrihet råder det formellt men politiker och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlar en objektiv bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt den fria debatten stryps.

Man ser enskilda medlemmars bakgrund i ett parti som grogrund för att inte släppa in SD  i den politiska gemenskapen . Men man blundar för politikernas egna partier har agerat när de regerat eller varit med och rört om i grytan i sin politiska övertygelse. Och då duger det inte med att parta över huvudet på det parti som kanske blir störst.

Man blir lite fundersam över denna dubbelmoral  i de politiska kretsarna, allt för att få behålla makten tar man till vilka skamgrepp som helst i politiken. Här försöker man med näbbar och klor göra Sverigedemokraterna som en symbol för nazisterna för att några som var med och startade partiet för trettio år sedan (1988), men som är utrensade sedan många år, hade vissa kopplingar till nynazismen.  Samtidigt vet vi att de som skriker högst i kören var de som tillhörde partier i den samlingsregeringen under Hanson mellan 1939-45.

Det går inte och komma i från att de som satt i den regeringen Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Moderaterna under hela krisperioden var med och exporterade råmaterial till nazisternas krigsindustri som kullager, järnmalm och verkstadsprodukter man godkände också transiteringstrafiken med tyska militärtransporter av personal och materiel på de svenska järnvägarna till Norge och mellan Norge och Finland. Så länge kriget gick bra för tyskarna så behöll den svenska regeringen vänskapen med Nazisterna. Att representanter från dessa partier nu dömer ut Sverigedemokraterna för att någon medlem har haft nazistsympatier i sin ungdom när deras företrädare fört en politik som både förlängt kriget och all dess lidande som deras export till den tyska vapensmedjan bidrog till vill man helst inte låtsas om.

Här hemman så hyllade både kungahuset, många företagare, många höga militärer som gick och väntade på att tyskarna skulle komma och inta vårt land, många poliser, och representanter för domstolsväsendet var positiva till tyskarnas frammarsch i Europa liksom många politiker i alla partier.  

Under 1940-43 så beslagtogs regeringen för att hålla vänskapliga förhållandentill Hitler 315 svenska tidningar varav 215 var kritiska till Nazisttyskland. Censur infördes av regeringen som bidrog till att 16 ansvariga utgivare blev dömda till fängelsestraff.

Tiderna förändras då var den svenska regeringens representanter på hugget för att de goda förhållandena med nazisterna skulle fortgå utan störningar, det som bidrog till Sveriges välstånd både under och efter kriget. Då spirade den nationalistiska känslan i Centern, Liberalerna, Moderaterna och bland de Socialdemokraternas regeringsmedlemmar allt för Sverige och svenskarna var parollen. Nationalism något som numera ses som ett skällsord i samma kretsar.

Kommunisterna fick inte vara med i samlingsregeringen för de gick och väntade på att Sovjet skulle komma och befria landet Sverige från kapitalisterna som de ansåg styrde landet

De gick och väntade på revolutionen som var inskrivet i deras partiprogram lång fram på 2000 talet men som aldrig kom.  Sovjetunionens fall där lydstaterna under sovjettiden bröt sig loss från den ryska björnens klor i slutet på 1980 talet var väl anledningen till att det blev inte riktigt som man tänkt sig. En episod som fick Kommunisterna att byta namn till Vänsterpartiet (men utan att byta politik) när bevisen kom på bordet vad som hände i de länder som kommunisterna styrde. Men deras förehavande höll på  lång fram på 1980 talet där man fortfarande väntade på revolutionen som skulle komma.

Men det har inte dlett den nuvarande regeringen till några betänkligheter utan partiet utnyttjas numera fullt ut i regeringsarbetet trots att Socialdemokraterna såg kommunisterna som ett rejält hot mot den svenska demokratin under hela efterkrigstiden med sina revolutions tankar och förberedelser för att ta över Sverige när ryssen kom och befriade landet. Men det enda de befriade länderna ifrån har det visat sig var demokratin och välståndet där man i stället för att fördela rikedomarna rättvist blev en fördelning av fattigdomen i de länder som kommunisterna styrde.

Moral och etik och rättvisa och demokrati det utgår tydligen inte från någon värdslig verklighetsbild utan från ett perspektiv där behållandet av makten styr kriterierna för hur det skall uppfattas. Det bevisar väl om inte annat den publika uppvisning från Centern och Liberalerna att de inte förmår att stå för budskap som är lite svårsmälta för några hundra aktivister i respektive parti som anser att SD skall hållas utanför att få något inflytande i det politiska systemet i bland annat ordförandeposter i riksdagens utskott.  

tn