Direktlänk till inlägg 1 juni 2017
teckning Jan Sagle
Fisket var en viktig del i 1800 talets försörjning , för vilket sysselsättning jag sedermera i hela min livstid bibehöll en förkärlek, som aldrig riktigt svalnat skriver PA Edgren i sina skrifter om hur livet gestaltade sig på 1800 talets början i Åmål. Jag metade i älven utanför vår ladugård ( på Vågmästargården) och därifrån nedfallit i ån, men likväl simmande kunde nå land utan att förlora varken metspö eller en nyss fångad braxenpanka.
Åmåls ån utanför Vågmästargården i slutet på 1800 talet
Fortsättningsvis blev detta fiskesätt förbjudet av min far,, vilket i stället tillät mig och mina bröder att åtfölja sig utåt Vänern på fiskefångst.
Vanligtvis begav vi oss i en god båt , försedd med en eller tvenne säkra roddare, vilket jag eller någon av mina bröder var den ene, utåt på den ändlösa sjön 1 á 2 mil från staden.
Här utlades kring skär och uddar en långrev med 700 till 800 krokar, samt daggmask som bete.. Sedan detta var klart lades 6-8 stycken nät i något sund , där fiskstim om natten troddes simma fram.
Som ännu god tid av kvällen var kvar uppsöktes någon bank eller stengrund för abborrmete, vanligtvis ned stor framgång. Tills skymningen inträtt.
Då var det dags att ordna nattens sömn på någon holme , nedhögg buskar och placerade dessa till skydd för vinden, upptände en ståtlig brasa av torrved som hopsamlades. Spisade afton ur den medhavda kantinen lade sedan att sova på en kappa med ett risknippe som huvudgärd.
Sedan den korta vackra sommarnatten var förliden stod man upp vid första dagsrimman för att vittja sina fiskeredskap. Ofta hemkom vi med båten lastad med fisk. Icke alltid var dessa färder lyckliga. Stundom inträffade oväder under natten och mången gång har jag med mina roddare tillbragt kolmörka nätter på ett ensligt skär utan tak över huvudet i åskväder och storm. Svårt var att i sådant väder bärga de utlagda fiskeredskapen, vilka ofta gick förlorade.
Ibland fiskades med levande agn av Vimmor. På en sådan resa erhölls endast lax. Halva Åmåls befolkning idkade fiske största delen för nöje, de andra för behov.
Det fanns ett ordspråk om staden ; I Åmål är alla fiskare utom borgmästaren , som blott står på bron och metar.
Ofta sammanträffade fiskarna ute på öarna och tillbringade nätterna tillsammans. Alla i denna del av Vänern belägna öar är kronans, varför ingen lade hinder i vägen för eller kunde framvisa bättre fiskerätt än stadsborna , som därför ostörda fick njuta sitt älsklingsnöje.
Fiskefärderna ställdes dels förbi Örnäs till Storön och Hansgrund, dels förbi Torkeln och Jungfrun till Busarna och Persgrund.
Ett kärt nöje hade jag likaledes under sommaren att bada i den kalla rena sjön. Härvid iakttogs försiktigtvis innan man gick i vattnet att binda näcken, som skedde så att en uppspänd kniv nedsattes i vattnet, varvid uttalades besvärjelseformen; Näck ! Näck ! stål i vattnet mor din var en nåltjuv, far din var ståltjuv ! ; varpå alla pojkarna skrek med full hals; Ho! Heja !” och rusade i sjön.
not: Denna utgåva av Resan genom livet koncentrerar sig i tiden 1802- 1824
not: Inlägget i bloggen är en förkortning av den ursprungliga texten .
<br" alt="" />OoM5AAAAgAElEQVR4nOy917NlyXXm98vMbY693lR1uUZ3A90NNMAZzNCM
zMyTQhH6N/UuRSj0pCBnNKPRiARIgiBMW3R1dZevW9cdt11m6iHNzn3qNofUDEkFiF1x49
Y9JnfuzJW5vvUtk+J//pP/3RpjsNZirSVe2mCMQUqJEAJhQQgBgLUWYd1vlYn4lfA+gDUCay1SSteu7j8j
hEDKDCEE1uqt12X8f9pm+...
Insändardebatten i PD där Åmålsborna träter om var centrum ligger och hur våra politiker i Åmål skall gå vidare i vad som i fortsättningen skall bli det nya handelscentrumet i staden.. I bland undrar man var det sunda förnuftet finns int...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 |
8 | 9 | 10 | 11 |
|||
12 |
13 | 14 |
15 | 16 |
17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 |
22 |
23 | 24 | 25 |
|||
26 | 27 |
28 | 29 |
30 | |||||
|