Efter andra världskrigets utbrott blev det angeläget att snabbt och effektivt förstärka det svenska torpedbåtsvapnet. Eftersom det var uteslutet att inköpa fler båtar från utlandet, återstod endast att starta tillverkning inom landet. Den uppgiften anförtroddes Kockums  Mekaniska Verkstads AB i Malmö i samverkan med marinförvaltningen.

Motortorpedbåtarnas utveckling var starkt kopplad till dito för stora bensinmotorer. I USA och England användes främst motorer av fabrikat Packard ,  I Sverige användes huvudsakligen motorer av den Italienska typen Isotta Fraschini. . Dessa var av W-typ, dvs. de hade tre rader cylindrar. Motorerna var inte omkastbara eller hade backslag, man kunde alltså inte backa med dem. I stället hade motortorpedbåtarna ett par mindre motorer av bilstorlek, s.k marschmotorer som användes vid manövrer i hamn. Dessa kunde även användas som smygmotorer då man ville ta sig fram tyst.

Att använda bensinmotorer på krigsfartyg var problematiskt ur brandsäkerhetssynpunkt. På båtarna och på omgivande kajer gällde rökförbud. Båtarnas bensintankar bestod av ett gummimaterial som gjorde att dessa kunde sjunka ihop allteftersom bensinen förbrukades och expandera igen när de fylldes på. Därigenom kunde man undvika att tankarna innehöll luft, vilket kunde innebära explosionsrisk.

Tuffa båtar som i reklamen användes av politikerna och Marinen som ett bevis för den goda beredskapen som Sverige befanns sig i inder krigsåren på 1940 talet..  

Två fartygschefer på sina Torpedbåtar på 1940 talet 

I Sverige finns fyra motortorpedbåtar bevarade, nämligen:

• T26
• T38
• T46
• T56

De är ordnade under paraplyorganisationen   Föreningen Mtb-veteraner. 

Motortorpedbåt T38 - Sveriges häftigaste

https://www.youtube.com/watch?v=rk3mKTcbAmM

https://www.youtube.com/watch?v=xDNFADP9aoc