Sent skall syndarna vakna får man väl säja när nu Journalisterna äntligen slår upp ögonen och börjar betrakta samhället med utgångspunkt från verkligheten och inte från någon sorts politisk horisont med ett mångkulturellt samhälle i baktankarna som skulle få Sverige att växa på alla områden.  Bedrövligt för en hel yrkeskår som anser sig vara en garant för det fria ordet och något att lita på visat sig ha totalt tappat huvudet i sin nyhetsförmedlings.

Fast vi vet att Sverige gått mot ett segregerat samhälle där integrationen inte lyckats med ett betydligt lägre inflöde av invandrare så har man vägrat att sätta focus på detta som kommer att förändra och har förändrat samhällsbilden i en negativ riktning. Det är väl först när uppdrag granskning i bland tar tag i samhällsproblemen som man med mottot i där i är jag nöd och tvungen förmedla den verklighet som programmen speglar. Annars är det tyst på redaktionerna.  

Finns otaliga rapporter att ta del av som talar sitt tydliga språk var Sverige är på väg och vilka problem vi står inför i integrationen med de risker som det för med sig men som våra journalister sopat under matta för det stämmer inte överens med den bild man vill förmedla och framförallt så har rädslan att gå SD ärenden blockerat all nyhetsförmedling som går i den riktningen.

Man kan ju fråga sig vad i herrans namn sysslar man på redaktionerna när man så totalt blundat för verkligheten utanför redaktionerna.  Det går så lång att när någon talar klarspråk och kallar en spade en spade så kritiserar man budbäraren för att de har mage att störa bilden av ett invandrarvänligt folk utan problem där alla lever i samklang.

Vi får väl hoppas att ägarna till tidningarna nu rensar ut ohyran ur redaktionerna som inte förstått sin roll i nyhetsförmedlingen när man utan att skämmas använder sin position att driva sin egen högst privata syn på vilket samhälle hen vill se. Vi vet ju att det finns ett överskott av vänstern och miljöpartister som journalister och det har ju satt ordentliga spår i den nyhetsförmedling som man nu självkritiskt börjar förstå att de misskött under decennier.

Kanske ägarna borde ta sitt ansvar och rensa ut ohyran från redaktionerna innan de helt förstört förtroendet för media. Om inte annat så talar väl krisen i tidningsvärlden sitt tydliga språk att läsarna lämnar papperstidningarna där vänstermaffian fått fria händer och visat så klart att det inte är nyheten som är det viktiga utan deras fokus har hela tiden varit styra läsarna genom att mörka nyheter som inte gagnar deras sak.

Så nu kan man hoppas att ägarna tar tag i och rensar ut ohyran inom journalistkåren så vi läsare i fortsättningen kan känna oss trygga och förstå att det som står i tidningen det kan vi lita på. Har varit lite si och så med det under decennier kan man förstå. Men som medieutbudet har växt så har vi numera som läsare betydligt större utbud att ta till i vårt läsande och om man tror sig kunna fortsätta att manipulera läsarna så kommer det inte några läsare att skriva för längre. 

tn

Journalister självkritiska till migrationsrapporteringen

I flera år har medier inte låtsats om baksidan av Sveriges generösa migrationspolitik. Det anser flera ledande journalister vid en debatt i Stockholm.

Det räcker nu, nu får man också börja lyssna på medborgarna. Vi har fått nog nu när vi ser i vilken riktning samhället är på väg när våra politiker heller lyssnar på instanser som hela tiden fokuserar sig att invandringspolitiken skall utgå från asylrätten och anpassas efter en individnivå och struntar i vilka följdverkningar som drabbar samhället och de medborgare som bor där.

Bara att konstatera att de flesta medborgare har nu insett att våra politiker står handfallna inför de problem man åstadkommit med sin naiva flyktingpolitik där de nu förväntar sig att det är kommunerna som skall försöka lösa det hela. Man skriker också på hjälp av övriga EU men som det visar sig för döva öron när länderna politiska ledningar heller lyssnar på sina medborgare än en desperat Stefan Löfven som inte klarar av att ta ansvar för det han ställt till med.  

När nu regeringen har insett att man kan inte hur länge som helst kan snylta på våra sociala förmåner så blir det ett ramaskri ute bland de som ser individen som utgångspunkt i all politik.    

Man slutar aldrig och förvånas över dessa instanser som hela tiden fokuserar sig på individnivån utan en tanke på hur samhället berörs när man tar ställning i olika frågor som har med vår invandring att göra. ID kontrollerna är väl ett typexempel där både politiker, myndigheter, advokatsamfund, Diskrimineringsombudsman och  Kyrkan mm hela tiden utgår från individnivån utan en tanke hur det påverkar samhället.

Det vi har sett under en lång tid är att våra naiva, fega politiker har böjt sig från sådana argument för att inte uppfattas kommit in i SD fållan. Det tog alldeles för lång tid att etablera ID kontrollen där Centerpartiet och Vänsterpartiet och stora delar av Miljöpartiet vägrade att ta till sig vad som höll på att ske. Det vi nu ser tydliga negativa spår ute i samhället.

Här hänvisade man till asylrätten och att invandringspolitiken skall inrättas efter individens rättigheter inte efter samhällets möjligheter att kunna ta emot och ge en värdig mottagning med en chans att kunna slussas in på ett vettigt sätt.   Nej här var det tuta och kör så får vi se vad som händer politiken som gällde. Vad som har hänt ser vi nu ute i kommunerna, bland myndigheterna som står handfallna inför problemen med resurser som på långa vägar inte täcker behoven.

Men det mest oroväckande är väl att man vägrar ta till sig vad som händer ute i samhället utan fortfarande argumenterar för en fri invandring.  

När nu slopad dagersättning för sådana vuxna som fått avvisningsbeslut är uppe på bordet så upprepas kritiken från dessa krafter som sätter individen i centrum och som på fullt allvar tycker att man fortfarande skall få mat, kläder och logi under den tid de vistas här när de vägrar att lämna landet. Som vanligt får man väl säga, vilka konsekvenser det får för Sverige och dess medborgare det struntar man totalt i. Nog bör det bli en tydlig skillnad mellan ett ja och nej i asylprocessen för att inte locka fler hit att få sin försörjning utan asylskäl.

Tänk att det skall ta så lång tid för många av våra politiker att förstå att de är valda av medborgarna att i första hand tillgodose deras behov i samhället inte vara världens samvete genom att bjuda in hela världens flyktingar att ta del av vår sociala välfärd. Den naiva politiken har medborgarna fått nog av. Om inte annat så visar väl tydligt opinionsmätningarna vilken väg medborgarna förväntar sig att politikerna bör prioritera i fortsättningen.           

tn

SvD  KULTUR 

BERGLINS SÖNDAG

Hur är det med redaktionerna runt om i Sverige, gör man en opartisk bedömning och låter läsarna full ut ta del av nyhetsinnehållet? Man kan ju fråga sig om så är fallet när man läser Sakine Madons kolumn på Expressens ledarsida.

Vi som inte enbart tar in nyheter från kvällstidningarna utan också använder nätet som informationskälla ser ju tydligt att man sovrar fritt bland nyhetsflödet på kvällstidningarna och styr många gånger flödet efter vilken politisk agenda man vill ha fram. De senaste opinionsundersökningarna som kommit fram är väl ett bra exempel på att man försöker styra utbudet i informationen mot en viss riktning.

Metros undersökning där Sverigedemokraterna blev klart största partiet med över 28% fick inga stora rubriker i Kvällspressen 

 
1 522 personer intervjuades under perioden 15-18 januari. 

Den här undersökningen från Metro som visade  SD som största part  ville inte kvälspressen ta så stor notis om 

Men den här med 1948 intervjuer mellan 11-21 januari där SVD/GP/ Sifo blev det stora rubriker av.

Som nyhetsförmedlare och ansvarig utgivare så skulle jag nog se nyheten där Sverigedemokraterna som största parti är mer sprängstoff än att Moderaterna går förbi Socialdemokraterna. 

Det här är ett exempel i mängden där journalisterna anpassar nyheterna för att inte gynna Sverigedemokraterna.Vi som tar in nyheter också från andra källor än kvällspressen ser ju dagligen bevis på detta.  

När nu i stort sett hela media Sverige vet hur det förhåller sig på redaktionerna runt om i Sverige där man låtsas ha någon form av konsekvensneutralitet och där medarbetare som vittnar om fenomenet kräver källskydd när man avslöjar förhållandet. Frågan är väl om inte tidningsredaktioner har missuppfattat det där med den fria pressen som man beklagar sig över inte finns när man rapporterar om missförhållanden i nyhetsförmedlingar utomlands. I Sverige så betyder det tydligen att man kan skriva och utesluta vad som helst bara det gynnar det egna syftet.

Tydligt är väl att många journalister har övergått till att bli aktivister med pennan och suddgummit som vapen när man inte släpper igenom nyheter som inte passar in i bilden för sin egen politiska övertygelse. Bedrövligt när man tar del av Sakine Madons inlägg på ledarsidan i Expressen där etablerade journalister försöker misskreditera henne och påstå att hon ljuger, de kallar henne troll de påstår att källorna inte är sanna för att de är anonyma när hon avslöjar förhållandet på många redaktioner runt om i Sverige.

Kanske dags att få journalisterna smaka på sin egen medicin och starta ett drev på osund journalistik när  man både struntar i moral och etik. Tydligt är väl att journalisterna vill sitta på sin piedestal där man anser sig ha rätten att kränka andras åsikter och händelser genom tystnad.  Frågan är väl om inte vissa journalister har fått lite för stort spelrum i sitt skrivande och där man ser liknelser i samma beteende som hos politiker och fackpampar som suttit för länge.

Man skaffar sig gräddfiler där man förmedlar sina egna åsikter utan att bry sig om den konsekvensneutralitet som borde spegla all journalistik. Kanske det värsta av allt de tror sig göra samhället en tjänst i sitt agerande när de inte låter läsarna ta ställning med utgångspunkt från allt källmaterial som finns om nyheterna.

Sakine Madon slutar sin kolumn med att citera Lotta Engzell-Larsson i Dagens industri  

 Ideologi och ängslighet är dåliga följeslagare till god Journalistik mer komplicerat än så är det inte.   

tn

Vi får väl gratulera KD som nu till slut lyckats kravlat sig upp över 4% spärren. Moderaterna ta ledningen medan rövarpartiet Socialdemokraterna tappar. Men med en meritlista på vad deras invandringspolitik ställt till med och avslöjandet att man skapar sina egna gräddfiler på bostadsmarknaden eller när det sitter fackliga företrädare i deras högsta politiska organ som totalt tappat fotfästet i de moraliska labyrinterna när man skor sig på medlemmarnas fackavgifter. Med de fadäserna i ryggsäcken så har det Socialdemokratiska partiet kommit lindrigt undan i opinionsmätningen.    

Kan det bli något annat än kaos i en politik som man inte vill ta ansvar för och klart visar vägen vad den för med sig för medborgarna. Inte bara i vallöftena som Socialdemokraterna visar sig inte är att lita på.   

Vad har Stefan Löfven för alternativ i dagsläget än att utlysa nyval  när nu Svenska folket i opinionsmätningar säger så klart ifrån att de har tappat förtroendet för den rödgröna regeringen. 

Man kan ju inte hur länge som helst luta sig tillbaka till det senaste valresultatet utan man måste också kunna känna att man  tappat förtroendet av medborgarna om inte annat genom resultatet av de opinionsmätningar som duggar tätt.

Ett stående argument innan man ändrade invandrarpolitiken genom att närma sig Sverigedemokraterna så hänvisade man till valresultatet att  82 % var för den invandringspolitik som skapat det kaos som vi nu ser tydliga spår ute i samhället och där det saknas resurser till i stort sett allt i kommunsektorn. Omöjligt att rekrytera lärare , Socialkontoren går på knäna och anmäler sig själva för att de inte kan leva upp till socialtjänstlagen, det saknas boende i stort sett i alla kommuner som tagit emot asylsökande och ensamkommande barn. Kommuntjänstemän och politiker står handfallna inför uppgiften att integrera de nyinkomna.

Så nu står vi där och kan konstatera att det är över 66 % som tappat förtroendet för regeringen och dess politik, där väl den förda invandrarpolitiken under lång tid är en av orsakerna till det stora tappet.

Man kan inte låtsas som man tar sitt ansvar över situationen genom överlåter den till kommunerna att lösa utan varken kompetens, ekonomiska resurser eller bostäder och arbetstillfällen att erbjuda. Kommer att bli en dyr erfarenhet för kommuninnevånarna när man tvingas höja kommunalskatterna  framöver för den invandringspolitiken som förts. .  

Nu får man verkligen kvitto på vad den erkända naiva inställningen till den politiken ställt till med  och som nu sätter sina tydliga spår i opinionsmätningarna. Att Socialdemokraterna sedan avslöjats i fackliga kretsar totalt tappat omdömet och där både ministrar och höjdare i partiet snyltar och ger sig själva gräddfiler som rimmar dåligt med den profil man försöker ge sken av i politiken, där solidaritet och allas lika värde verkar innefatta alla andra men inte sig själva. .

Har man sedan en Stadsminister som har så dålig kontakt med verkligheten och den Svenska mannen när han inför utlandspressen påstår i att det inte var migranter som låg bakom de massiva, aldrig tidigare skådade organiserade sexuella övergreppen på svenska kvinnor, utan att sexuella trakasserier varit ett problem under en längre tid i Sverige så kan man undra om det inte är dags dra sig tillbaka Stefan Löfven innan du ställer till med mer elände för medborgarna.. Att han sedan också inför utlandspressen säger att invandrarstoppet är bara temporärt och Socialdemokraterna och Miljöpartiet kommer att återgå till den politik som fanns före man införde identitetskontroller. 

Socialdemokraterna har ett stort problem att brottas med innan man kan återfå förtroendet inför väljarna och det är Stefan Löfven.

tn

Sigvards livs 1958 Mellanbrogatan.

Domus öppnas 1963   

Sjösättning med dop 1977 Åsiverken

Jan Guillou vill gärna prata om andras bakgrund men glömmer vad hans egen politiska bakgrund står för. 

Ju mer Sverigedemokraterna vinner terräng i opinionsmätningarna ju mer frustrerade blir media som kommer med påhittade argument producerade av vänsterskribenterna i media. Jan Guillou som väl anses som en medioker författare men som också tillbringar sin tid att skriva krönikor i Aftonbladet. Det var Vänsterpartiet Kommunisterna som använts som namn från 1967, och den kommunistiska ideologin som partiet stod för fram till 1980-talet som var Jan Guillous ideologiska rättesnöre i sin ungdom.

Men att komma på tanken med att särskåda Sverigedemokraterna bakgrund som bildades 6 februari 1988 i Stockholm och inte ta med Vänsterpartiets bakgrund i en jämförelse som är väl som natt och dag.  Och då är det inte till Vänsterpartiets fördel.

Här försöker Jan Guillou överföra enskilda medlemmar i Sverigedemokraternas bakgrund till SD som parti samtidigt som man vet att som parti så klassades kommunistpartiet under många år som en säkerhetsrisk i Sverige där medlemmar ur partiet visade sig ha  täta kontakter med forna Sovjetunionen. Och vad deras politik gick ut på kan vi numera läsa i historieböckerna.

Det är många som var med i toppen på Kommunistpartiet som var  namnet då under denna tid men som lämnade och skapade nya konstellationer där bokstaven R för revolution var det gemensamma i namnet. När ledningen för partiet förstod att namnet kommunist i namnet inte gångbart längre när det avslöjades gång på gång i världshistorien vad de stod för så bytte man namn till vänsterpartiet.

Och inte var det demokrati för folket som var deras syfte i politiken det kan vi utläsa av historien. Så numera med namnet Vänsterpartiet så tror man att man sprungit från sin bakgrundshistoria. Men i vänsterkretsar så vill man inte påminna om den egna politiska bakgrunden utan heller koncentrera och lägger krut på Sverigedemokraternas i hopp att man skall få politiska poäng. Men det visar sig med tanke på opinionsmätningarna att man fortfarande inte hittat akilleshälen hos Sverigedemokraternas utan förtroendet bara stärks vid varje media anfall från vänsterflanken.

Att det sedan visar sig att den forne Vänsterledarna Lars Ohly vägrade i det längsta att avstå att säja att han var kommunist. Kanske ändå säger en del om att ränderna aldrig går ur i sin politiska övertygelse.

Så med ett parti med en bakgrund som går tillbaka till Stalins tid där socialismen till varje pris skulle uppnås med eller utan vapen och där moderpartiet hade miljoner ryssar på sitt samvete när de vägrade ta till sig den kommunistiska läran fullt ut.

Det partiet som hade den utgångspunkten för sin politik går det tydligen att samarbeta med i regeringen och där vänstermedia gärna avstår från att informera om den egna historien .  Tala om att tala med kluven tunga Jan Guillou.         

 tn