Jan Guillou vill gärna prata om andras bakgrund men glömmer vad hans egen politiska bakgrund står för. 

Ju mer Sverigedemokraterna vinner terräng i opinionsmätningarna ju mer frustrerade blir media som kommer med påhittade argument producerade av vänsterskribenterna i media. Jan Guillou som väl anses som en medioker författare men som också tillbringar sin tid att skriva krönikor i Aftonbladet. Det var Vänsterpartiet Kommunisterna som använts som namn från 1967, och den kommunistiska ideologin som partiet stod för fram till 1980-talet som var Jan Guillous ideologiska rättesnöre i sin ungdom.

Men att komma på tanken med att särskåda Sverigedemokraterna bakgrund som bildades 6 februari 1988 i Stockholm och inte ta med Vänsterpartiets bakgrund i en jämförelse som är väl som natt och dag.  Och då är det inte till Vänsterpartiets fördel.

Här försöker Jan Guillou överföra enskilda medlemmar i Sverigedemokraternas bakgrund till SD som parti samtidigt som man vet att som parti så klassades kommunistpartiet under många år som en säkerhetsrisk i Sverige där medlemmar ur partiet visade sig ha  täta kontakter med forna Sovjetunionen. Och vad deras politik gick ut på kan vi numera läsa i historieböckerna.

Det är många som var med i toppen på Kommunistpartiet som var  namnet då under denna tid men som lämnade och skapade nya konstellationer där bokstaven R för revolution var det gemensamma i namnet. När ledningen för partiet förstod att namnet kommunist i namnet inte gångbart längre när det avslöjades gång på gång i världshistorien vad de stod för så bytte man namn till vänsterpartiet.

Och inte var det demokrati för folket som var deras syfte i politiken det kan vi utläsa av historien. Så numera med namnet Vänsterpartiet så tror man att man sprungit från sin bakgrundshistoria. Men i vänsterkretsar så vill man inte påminna om den egna politiska bakgrunden utan heller koncentrera och lägger krut på Sverigedemokraternas i hopp att man skall få politiska poäng. Men det visar sig med tanke på opinionsmätningarna att man fortfarande inte hittat akilleshälen hos Sverigedemokraternas utan förtroendet bara stärks vid varje media anfall från vänsterflanken.

Att det sedan visar sig att den forne Vänsterledarna Lars Ohly vägrade i det längsta att avstå att säja att han var kommunist. Kanske ändå säger en del om att ränderna aldrig går ur i sin politiska övertygelse.

Så med ett parti med en bakgrund som går tillbaka till Stalins tid där socialismen till varje pris skulle uppnås med eller utan vapen och där moderpartiet hade miljoner ryssar på sitt samvete när de vägrade ta till sig den kommunistiska läran fullt ut.

Det partiet som hade den utgångspunkten för sin politik går det tydligen att samarbeta med i regeringen och där vänstermedia gärna avstår från att informera om den egna historien .  Tala om att tala med kluven tunga Jan Guillou.         

 tn

Socialdemokraterna med Michael Karlsson, kommunalråd i Åmåls kommun, sätter integrationen i skolan före föräldrarnas farhågor att det kommer att försämra de Svenska barnens skolresultat.       

Nu ser vi att de kommuner som hörsammat regeringen vädjan att ställa upp för den flyktingpolitik som förts med att ta emot flyktingar utan den minsta konsekvensbeskrivning och analys vad det leder till i framtiden.  Här beskriver t.ex vårt eget kommunalråd Michael Karlsson (s) som något positivt att vi äntligen fått kommunen att växa och med de ökade statsbidrag ser det som något positivt för kommunens framtid.

Det är väl bara att konstatera att våra politiker totalt är helt isolerade från den verklighet Åmåls kommun befinner sig i, där ekonomin  på sikt kommer att försämras, på bostadsmarknaden och framförallt med  en arbetsmarknad som inte står i relation till den pågående inflyttningen av nyinkomna invandrare.

Vi har en lång bostadskö som innefattar både de som vill byta bostad, de som vill komma in på bostadsmarknaden och de som vill flytta från ett villaboende till en lägenhet. Vi har många invandrare utifrån som vill flytta närmare sina anhöriga,  och vi har ungdomar som söker sin första boende.

Men vad har vi att erbjuda ? En nyproduktion med den arbetsmarknad som Åmål har att erbjuda där smålägenheter betingar långt över 10 000 kr i månaden i en nyproducerat hyresrätt är varken lösningen för arbetslösa ungdomar eller invandrare som har svårt att försörja sig utan socialbidrag.  Vi har sett till att vi nu sjösatt den bostadspolitik som har saknas säger Michael Karlsson (s). Men hur man skall införliva en bostadspolitik där medborgarna saknar tillgång till ett arbete att gå till och därmed saknar de ekonomiska resurser som fodras att betala hyran med i de nyproducerade lägenheterna. Den väsentliga biten av problemet verkar Michael helt förbisett i sin analys om framtiden.

Vi ser att nu får föräldrar med  sina skolbarn finna sig i att nu gäller integration till varje pris på bekostnad av att man tvingas ryckas upp ut den skolmiljö de är vana i. Där skall man nu integrationens namn förflyttas till andra miljöer med en större blandning av svenskar och invandrarbarn. Hur det påverkar skolarbetet och resultatet i slutändan för de skolelever som tvingas byta miljö det har man som vanligt ingen aning om när man tar sina politiska beslut. 

Så att en del av Åmåls föräldrar opponerar sig för att integrationen är viktigare än att stå upp för deras barns möjligheter till en bra skolgång kanske ändå inte är så förvånande och frågan är väl om det inte kommer att sätta sina politiska spår vid nästa kommunalval.