Dag Blomqvist

29 januari 2015 09:55

Avkristnad är den person som vill kalla sig kristen men inte vill veta av bibeln i alla dess delar.

Avislamiserad är den person som vill kalla sig muslim men inte vill veta av koranen i alla dess delar.

Eller med andra ord: den personen är sekulariserad, förvärldsligad.

De enda som är rättrogna muslimer är ju de där ISIS som vill skapa kalifat och införa sharia. Sharia betyder "lagen av Gud" och är ett begrepp inom islam som avser att beskriva den gudomliga välviljan.

Kalifat kallas de muslimska riken som styrs av en kalif, det vill säga en ledare som gjör anspråk på religiös såväl som politisk överhöghet som "ställföreträdare", den titel Abu Bakr tog när han efterträdde Muhammed som muslimernas andliga och världsliga ledare år 632.

Teoretiskt ska kalifaten organiseras som konstitutionella teokratier där statsöverhuvudet, kalifen, ska regera i enlighet med Medinakonstitutionen som utfärdades av Muhammed ca år 622. Enligt traditionell sunnitisk islam skall folkvalda kalifer regera medan man inom shiaislam menar att ättlingar till profeten Muhammed, ärftliga imamer, skall spela den rollen.

I juni 2014 utropade terrorgruppen Isis (Islamiska staten i Irak och Syrien) ett kalifat i de områden som gruppen kontrollerade. Isis ledare, Abu Bakr al-Baghdadi, utnämndes till statens ledare och kalif. Gruppen bytte samtidigt namn till Islamiska staten.

Sharia är en idé om en gudomlig lag, och dess tolkning utgör konkreta lagar och normer. Dessa stöder sig på föreskrifter i 350 verser i Koranen (Muhammeds uppenbarelse), samt på exempel ur Muhammeds sunna, som återfinnes i haditherna. Sharia vänder sig till den enskilde troendes personliga samvete, etik och rättspatos och liknar på så sätt i mångt och mycket talmud, den judiska lagen.

Reglerna omfattar:
plikter inför Gud, som behandlar personliga frågor som till exempel klädsel, hygien, kost, bönen och gudstjänstlivet.
transaktioner mellan människor, som rör samhälleliga föreskrifter om kriminalitet, politik, ägande och giftermål, samt regler för hur icke-muslimer ska behandlas i muslimska områden, vid krig och konflikter.

Införandet av sharia är ett mål för islamistiska rörelser i många samhällen, med argument som att plikter att utöva religion och de stränga straffen förväntas minska kriminalitet, korruption och regimers förtryck, och ge ett rättvist samhällssystem såsom rättvisebegreppet definieras inom Islam. En tydlig majoritet av muslimer i muslimskt dominerade länder är positivt inställda till sharia, men inställningen till hur sharia ska tolkas varierar.

Försök att införa sharia i olika länder har emellertid åtföljts av konflikter med befolkningsgrupper som utövar andra religioner såväl som med sekulära och liberala muslimer, och har förorsakat krig såsom det andra sudanesiska inbördeskriget 1983-2005.

Tillämpning av sharia är mycket olika i olika kulturer, och debatt pågår om hur sharia ska tillämpas i västerländska samhällen. I Storbritannien använder den muslimska skiljedomstolen (Muslim Arbitration Tribunal) sedan 1966 sharia för att lösa civilrättsliga tvister i familjerätt och ägandefrågor. I länder som Iran, Pakistan och Saudiarabien är sharia officiell lag, medan den i många länder som Egypten utgör en källa för lagstiftningen.

I vissa länder gäller sharia inte dem som utövar en annan tro, och i vissa länder har tolkningen påverkats av kolonialmakternas gamla rättssystem eller av regionala traditioner såsom acceptans för hedersmord.

Sekulära muslimer (avislamiserade, otrogna) och icke-muslimer har framfört kritik mot föreskrifter och tolkningar som skiljer sig mycket från moderna sekulära etiska normer om mänskliga rättigheter. Det gäller bestraffningen av homosexualitet, otrohet, konvertering från islam och behandlingen av icke-muslimer.

Hududstraffen är kanske de som oftast uppmärksammas men även ("blodshämnd" som föreskrivs i Koranen). Hudud betyder ungefär begränsning och syftar på fem olika typer av brott som man menar att det redan finns bestämda straffsatser för och som går att finna i uppenbarelsen: äktenskapsbrott/sexuella relationer utanför äktenskapet, stöld, rån, falsk anklagelse för äktenskapsbrott, berusning.

Offentliga avrättningar, stening, stympning och piskstraff istället för fängelsestraff uppfattas som obarmhärtigt av icke-muslimer och sekulära muslimer (avislamiserade), och har också ett varierande stöd bland den muslimska befolkningen i olika länder. Sharias rättvisebegrepp skiljer sig avsevärt från sekulär lag, exempelvis i synen på könsroller, och i vissa länder som praktiserar sharia, exempelvis Saudiarabien, behandlas inte muslimska gästarbetare likvärdigt med landets medborgare.

Även om Islams införande på 600-talet i allmänhet avsevärt förbättrade kvinnans svaga ställning i flertalet arabiska stamkulturer, så kritiseras sharia idag för att konservera patriarkala strukturer och leda till diskriminering och förtyck av kvinnor eftersom döttrar ärver hälften så mycket som söner, och kvinnors rörelsefrihet och möjligheter att utbilda sig är begränsad i länder som praktiserar Sharia.

Religiösa ledare har utfärdat fatwor som uppmanat till mord på islamkritiker, varför sharia kritiseras för att leda till förtryck av oliktänkande och hindrande av åsiktsfrihet, så som vi nyligen såg hända i Frankrike där muslimer sköt ner ett antal journalister.

Så den rätte muslimen utgör därför egentligen ett grymt hot mot västvärlden och vårt sätt att leva. Så ju fler inkommande personer som är muslimer skapar större och större spänningar i vårt fria samhället som hellre ser till de mänskliga rättigheterna än koranens begränsningar.

Detta hot måste tas på allvar. Vi ser ju hur rättrogna muslimer (ISIS) beter sig och hur mullorna i olika moskéer uttalar sig. En mulla är en skriftlärd islamisk ledare, teolog och jurist i en person som har studerat Koranen, hadith-traditionerna och den islamiska rättsvetenskapen och som anses vara expert i religiösa angelägenheter.

Är det så att vissa muslimer avsäger sig sharia och vissa delar i koranen så är de förvärldsligade och inte längre muslimer. De är avislamiserade. De vill kanske ha ett sken av att vara muslim men vill inte veta av dess kraft. Att exempelvis klä sig (svepa in sig i en massa tyg), som en rättrogen muslim, räcker ju inte.

I många länder i Europa är det olagligt att göra Hitlerhälsning offentligt. I Tyskland, Österrike, Nederländerna och Tjeckien är det brottsligt. I Sverige är det inte det. Bärande av till exempel en nazistisk symbol eller utförande av så kallade Hitlerhälsning räcker inte ensamt för att någon skall kunna dömas för hets mot folkgrupp. Det måste för straffbarhet krävas att en sådan gärning, genom en bedömning av det sammanhang i vilket den förekommer, kan sägas ge uttryck för nedvärdering av andra befolkningsgruppers människovärde. Om så inte är fallet kan således inte dömas för hets mot folkgrupp. Däremot kan gärningar av detta slag ofta vara att bedöma som grovt förargelseväckande beteende.

Och det kan man ju förstå när man tänker på vad nazisterna stod för och hur de obarmhärtigt och grymt praktiserade sin uppfattning om olika människor.

Lika självklart borde det vara förbjudet att bära förargelseväckande muslimska symboler. Vi vet ju redan vad islam står för och hur det praktiseras i de områden där man vill vara en rättrogen muslim.

Eller finns det olika grader av nazism och olika grader av muslimskt beteende vilket vi ska åthutas att acceptera? Men vem ska då dra gränsen mellan dessa olika grader av förtryck?


.

Dag Blomqvist

3 februari 2015 20:20

Detta är islam:

http://shoebat.com/2015/02/03/watch-horrific-video-isis-burning-pow-jordanian-pilot/


.