Det är bara att konstatera att kreativiteten hos våra kommunpolitiker ökar runt om i landet för att sätta kommunerna på kartan.

Rondeller är inte bara en investering i denna kommun som man tror skall skapa en positiv bild av kommunen . Karlskrona slår väl ändå rekordet i rondellfrågan där man investerade en dimmaskin a´200000 kr för att skapa ett trolskt intryck när man kommer fram till staden Att investeringen blev rena floppen när trafiksäkerheten blev lidande när sikten försämrades och det uppstod halkproblem i rondellen. Det tänkte vi inte på blev reaktionen hos våra politiker.

Karlstad kommun satsade 150 000 kr på en såpa som skulle locka nya invånare till kommunen. Den förväntade positiva bilden av Karlstad visade sig vid utvärderingen bli precis tvärtom. Det tänkte vi inte på .

Borlänge har lagt ut 65 miljoner på ett projekt , en Webbaserad plattform som man gratis kan presentera sin video. Att det redan fanns en sådan möjlighet som heter You tube . Det tänkte vi inte på.

Leksand är väl ett slående exempel på när politikerna lämnar sitt förtroendeuppdrag åt sidan och i stället satsar på Leksand IF med 33 miljoner, men anser sig inte ha råd att behålla en skola för att spara 2,5 miljoner i skolbudgeten. Det tänkte vi inte på.

Söndagens Berlings slår väl huvudet på spiken

.

Dessa exempel är bara en bråkdel av det slöseri som förekommer med våra skatter runt om i Sverige när kommunalpamparna tror sig komma på idéer som skall sätta kommunerna på kartan med en förväntad positiv utveckling som resultat. Tyvärr så visar sig att dessa satsningar inte får det förväntade resultatet i de allra flesta glesbyggdskommuner utan blir i verkligheten ett undanträngande av resurserna i våra kärnverksamheter. Det tänkte vi inte på .

Här i Åmål så har man slösat rejält med våra skatter i fritidssektorn med både campingar, ridhus, ishockey hall, slalombacke , fotbollsplaner runt hela kommunen, industrihus, bollhallar, konstsnö i skidspår, man byggde en stor hall för att inhysa både blues och en egenföretagare i båtbranschen med subventionerade hyror på omkring en halv miljon om året, samtidigt som man lät infrastrukturen både över och under markytan försämras, man struntade i att göra inbetalningar till den ökande pensionsskulden , man struntade i att underhålla våra fastigheter . Man lånade och lånade till och med till rent underhåll . Det tänkte vi inte på.

Det är lätt att göra av med andras pengar utan att behöva stå till svars när väljarna inte har en chans att

sedan välja bort dessa vid kommunalvalen av den enkla anledningen att våra politiska partier fortsätter att sätta upp samma folk på vallistorna utan att ta hänsyn till facit efter eländet de efterlämnat efter sig i den kommunala ekonomin. Det tänkte vi inte på

Tyvärr så visar det sig att det tänks inte så ofta i de politiska församlingarna runt om i Sveriges kommuner fårstår man när man tar del av Sakine Madons krönika i Expressen , men det visste vi ju redan..

SvD KULTUR

BERGLINS  SÖNDAG

Måste säja att det är en någon underlig bild Tobias Holmberg har i PD: Synpunkt där han har synpunkter på hur lönekostnaderna påverkar företagens vilja att anställa.

Enligt Tobias Holmberg som har sitt förflutna inom fackföreningsrörelsen är det behovet inte kostnaderna som avgör om man efterfrågar arbetskraft.  Att sedan ett behov har en direkt koppling till att kunna konkurera och där lönekostnaderna är en stor bit i det hela det har tydligen inte Tobias Holmgren en aning om efter att ha läst hans inlägg.

Men med den utgångspunkten som han företräder så kanske det vore på plats att förklara för medlemmarna varför man efter i stort sett varje lönerörelse sätter i gång en rationalisering i företagen för att ersätta den allt dyrare arbetskraft med robotar för att hålla jämna steg med kostnadsmassan för att vara konkurrenskraftiga och där i många företag lönekostnaden är en viktig bit .

För varje lönerörelse så tappas våra Svenska företag på arbetskraft när man blir tvingade att slimma till organisationerna och hitta lösningar där manuell arbetskraft lämnas utanför.

Så att påstå att inte personalkostnaderna har betydelse för att anställa eller behålla folk i företagen är rena bullskiten. Men det är väl bara att få allmänheten att tro att fackets roll har övergått till att bry sig om arbetsmarknaden och där ge sken av de med sin lönepolitik och med sina kopplingar till socialdemokratin försöker lösa arbetslösheten.

I ena ändan så förhandlar man fram högre löner som i realiteten innebär att man i andra änden sparkar ut folk i kylan på arbetsplatserna.

Vem kommer inte ihåg när fackens lönekrav på sjuttiotalet slog ut en stor del av vår basindustri med varv, stål, konfektion och gjorde tusentals arbetslösa på grund av för stora lönekostnader för företagen.

Kan de inte betala våra löner så har de inget berättigande sa då fackpamparna .

Politikerna hade full upp att med delvalveingar hålla jämna steg med löneuppgörelserna för att inte hela vår industri skulle slås ut. .

Vem kommer inte ihåg när man försökte i ren socialistisk anda ta över de Svenska storföretagen genom löntagarfonder i tron att man med det skulle få ut mer löneutrymme att fördela till sina medlemmar.

Lönekostnaderna är alltid en faktor att räkna med för att överleva och kunna konkurera.

Att man sen säger sig stå upp för sina medlemmar när man med näbbar och klor försökt stoppa skattesänkningarna som under de sista åren gett fackmedlemmarna nästa 2 månadslöner extra och en ordentlig reallöneökning som inte facket ens kommit i närheten av i sina löneförhandlingar under åren. .

Det passar inte in på ideologin där förbättringar för löntagarna skall gå genom facket inte genom sina politiska motståndares skattepolitik när de går in och försöker anpassa skattesatserna för Sveriges löntagare till övriga Europa.

Att man genom höjningar av barnbidrag , arbetslöshetsersättning , sjukbidrag mm anser gynnar ekonomin och köpkraften och där också handeln framförallt gynnas där då också får gynnsamma effekter för arbetskraften. Det är det som framhålls i debatten av följdverkningarna för högre sociala ersättningar av vänstersidan och LO facket..

Men när en vanlig löntagare fått 2 månadslöner i löneökning de sista åren där effekten av en sådan skatte och arbetsmarknadspolitik och också ger ett positivt resultat i arbetsmarknadsutvecklingen, det vill man inte ta till sig förstår man genom Tobias Holmbergs inlägg i PD. .

 Så jag tycker nog att Facket har tagit en konstig ställning i sin roll  i att representera medlemmarna när man så kategoriskt tar ställning för Socialdemokraterna i deras politik som innebär en sämre löneutveckling , en högre kostnad för företagen och därigenom en ännu sämre arbetsmarknad.

Jag tror inte att fackets medlemmar har gett fackpamparna mandat att förhandla fram en sämre löneutveckling som blir fallet om man återgår till det forna skatteuttaget som under Socialdemokraternas tid vid makten var en av världens högsta. .

Så löntagarna får se upp i fortsättningen i vilka väg facket föredrar att välja . Är det Socialdemokratiska partiets intresse eller är det medlemmarnas ? 

Fartygsbilderna kommer från Arvika historiska bildarkiv

år 1900
Passerades slussen i Säffle av 1 579 ångfartyg, 221 segelfartyg och 181 pråmar.
Bildades rederi AB Nord i Arvika (omdöptes senare till Ångbåts AB Byelfven). Den 10 juni gjorde ångbåtsbolagets nyinköpta Vaxholmsbåt Alma sin premiärtur från Säffle till Arvika. Omkring 1 200 presoner mötte upp i hamnen i Arvika. Alma insattes i reguljär trafik på traden Säffle-Arvika. (Båten såldes 1929).

Nordstjernan vid Säfflehamnen i början på 1900 talet

Ångaren Alma med 4 damer, september 1906.

Arvikas ångbåtsflotta i Kyrkviken. Båtarna Alma, byggd 1902, Nordstjernan, 1884, Svea, 1884, Byälven 1891. Dessa och fartyget Glafsfjorden, byggd 1869, trafikerade regelbundet Säffle - Arvika när hamnarna var levande och hamnmagasinen fortfarande hade sin funktion att fylla.

Nordstjernan sattes i trafik 1884. 1:a klass salonger och rökhytt.

Ångbåten Svea på Kyrkviken.
Svea övertogs 1901 av Ångbåts AB Byelfven från grosshandlare Teodor Traungs dödsbo.
Såldes 1909

Ångfartyget Glafsfjorden 1915.
Glafsfjorden, byggd 1869, trafikerade regelbundet Arvika när hamnen var levande och hamnmagasinen fortfarande hade sin funktion att fylla. Glafsfjorden var det sista av de fem ångfartygen som lade ut från Arvika hamn den 3 maj 1935.

Båten "Eskilstuna II", Arvika.

 Båten Nordstjernan i Arvika hamn.