Båtnörd som jag är så blir det alltid något besök längst kajerna runt om i Stockholm när vi är på besök.

När vi nu hade några dagars vistelse i den Kungliga huvudstaden framför oss så passade vi på att ta med oss våra minicyklar som vi annars vanligtvis finns med när vi är ute och seglar. Vi började på Strandvägen där vi parkerade bilen a´ 35 kr / timme. Gratisparkering existerar inte i vår huvudstad. Vi fortsatte sedan ut på Djurgården.

.       .

   Här på Strandvägen promeneras och cyklas och springs dagerna i ända bland dessa gamla båtar som i en del fall används som bostäder. Västkusttrålare troligtvis byggda på fyrtiotalet fanns det gott om, många plastade utanför ekskrovet.  

Här har vi exempel på ytterligheter i charterbranschen. En gammal Ångbåt från förra sekelskiftet som ligger bredvid en ribbåt med 2 st trehundrahästars utombordmotorer hängande i aktern. Prata om kontraster.

Utanför Wasa muséet ligger denna isbrytare byggd i början på 1900 talet och var i tjänst fram till 1970.

.

 Passade på med ett besök på Wasa muséet  Här ser man en del av orginalskeppets utsmyckning och skick numera medan den högra bilden åskådliggör via en modell hur skeppet ursprungligen såg ut i all sin färgprakt. 

Nästa anhalt i cykelfärden var prins Eugens Valdemars udde med sin konstsamling, Strax nedanför så ligger Nautiska sällskapets hemmahamn som vi med Nobless på nittonhundraåttio och nittiotalet tog del av deras gästfrihet vid våra seglingar i Stockholms skärgård. Då var det en boendehamn med alla sortens flytetyg som användes som åretruntbostäder. En charmig miljö att uppleva som gästande båt. Numera har hamnen ändrat karaktär där boendebåtarna sett sig om efter andra hamnar. Hamnen Pampas i Solna som ligger i Mälaren är väl en av de som fått ta emot dessa, en hamn som jag hyrde båtplats i en hel sommar på nittiotalet för att utforska Mälaren med all sin kultur med sina slott och herresäten.

Målarprinsen, som han kallades, visar upp sitt hem som det såg ut när han bodde där, samtidigt med en konstutställning .

Vi fortsatte sedan cyklandet  längst strandlinjen på Djurgården med alla sina fina villor som man kommer åt att se från sjösidan.

Wallenberg har en egen udde med båthus och gästhus till sitt palatsliknande bostadshus. Strandlinjen till hans hus är dock offentlig och används av allmänheten  

Såna här syner är inte ovanliga när man cyklar omkring längs Djurgårdens strandlinje .

Stockholm har blivit en cykelstad de senaste åren. Cykellåning finns det runt om i staden för turisterna. Utan tvekan så får man som turist en helt annan upplevelse av staden med cykel. Men se er för, trafikhetsen är lika uppenbar på cykelvägarna som i biltrafiken.   

Vi kan skatta oss lyckliga över att politikerna inte fick sin vilja igenom när det gällde hotellplanerna på Södra hamnplan i Åmål, där väl Centerns förtroendevalda såg hela proceduren som en samling bakåtsträvare när man överlämnade resultatet av den opinionsundersökning via påskrivna listor som presenterades för politikerna.

Risken har uppenbarligen varit att det blivit en flyktingförläggning av hela området när vi ser hur utvecklingen av turistnäringen gått i stå och där hotellen gapar tomma större delen av året.

Baldersnäs , denna pärla i lanskapet som många, både politiker och privata ägare, med sina visioner om en träffpunkt för turister och som skulle vara centrum för en upplevelse i det Dalsländska landskapet. Sanningen är väl att Dalsland har inte så mycket av upplevelse att bjuda på som lockar hit turister vilket nu dessa drömmare med visioner men ingen kunskap i turistnäringen fått erfara mer än en gång.

Anders Kihlberg är den senaste i den skaran som tror att man kan locka hit folk för att uppleva ingenting.. Nu stängs Baldersnäs för vintern för att spara pengar, ett konstaterande som han inte är ensam om att uppleva av alla dessa ägare som försökt sig på att göra Herrgården attraktiv.

Samtidigt så meddelar Anders Kihlberg att Håveruds hotell som han också äger är sålt till en ägargrupp som troligtvis i fortsättningen kommer göra om hotellet till att ett flyktingboende. Så blev det med de planerna av en ägare som inte har en susning om villkoren för att kunna driva en turistnäring . 

Vi ser ju nu hur Seaside byggnad på S Hamnplan står tom utan verksamhet på grund av dålig lönsamhet med en  ägare som inte har den minsta erfarenhet av branschen. Tänk denna satsning som skulle få kommunen att blomstra, det trodde både tjänstemän och politiker på sin tid när projektet roddes i hamn.

Men som vanligt när man går in i en verksamhet utan ordentlig kunskap utan drivs av drömvisioner och när verkligheten inte riktigt blir som man tänkt sig så slutar det offras i konkurs eller ägarbyten.

Vi skall vara tacksamma för den opinionsbildning som stoppade planerna på ett hotell på S. Hamnplan som troligtvis gått samma väg som Håveruds hotell där risken för att få hit ett flyktingboende kanske blivit resultatet när intäkterna inte riktigt räcker till för att betala investeringskostnaderna.

Vem har tagit ansvar för den utvecklingen kan man fråga sig . Men som vanligt så vill ingen politiker ta sitt ansvar i sina felbeslut. Det gäller både Hamnterminalen, Najadfabriken och alla investeringar i olika fritidsprojekt som Högheden, Ridhuset , och inte att förglömma Örnäs camping där kommunen under åren har investerat miljoner utan att komma i närheten av en lönsamhet som hela tiden varit drivkraften i sina beslut.

Det där med kunskap,  vilket syfte och vilka mål ville man uppfylla och vad blev resultatet av satsningarna det har inte intresserat våra politiker och tjänstemän det allra minsta under alla år.

Man fortsätter i samma spår som under åren kostat skattebetalarna miljoner utan att få det man betalade för. 

Nu ser vi mer och mer tydligt de negativa spåren efter det mångkulturella samhället som så många politiker vurmar för. En ökande segreation  och utanförskap främst i våra storstäder där getton växer med ökad kriminalitet som följd.

Fortfarande så vill inte en del partier ta till sig den negativa samhällsutveckling som nu sker utan fortsätter i samma spår genom att prata sig varma för det mångkulturella samhällets fördelar men där en total tystnad råder över de nackdelar som den utvecklingen ställt till med.

Vi har överfulla fängelser som till stor del är befolkade av ett klientel med  invandrarbakgrund. Vi ser hur skolan har förändras där inte bara skolresultaten sjunker som en sten i vattnet och där våra politiker står handlingsförlamade över följderna när främst ungdomar med invandrarbakgrund inte hänger med och lämnats vind för våg i ett samhälle där arbetsmarknaden fodrar minst gymnasiebetyg för att överhuvudtaget skall ha en chans för ett få ett arbete.

Prat med versioner hit och dit som hittills verkar omöjliga att uppnå är det enda resultaten av det eländiga samhällstillstånd som våra politiker skapat.

Skolan är överhopade med elever som tar med sig en kulturell kvinnosyn där mord inte är sällsynt för att upprätthålla hedern som är så viktig i många kulturer .. Skolan har också fått ett hårdare klimat där numera verbala uttryck är mer omfattande och är ett tecken på en nedvärderande kvinnosyn från en annorlunda kultur som nästlat in sig i vårt samhälle. Här har våra politiker mer värnat om invandrarfamiljernas ekonomiska status där familjerna får ekonomiska bistånd och pensioner till sina anhöriga som i en del fall överstiger våra egna fattigpensionärers ekonomiska villkor.

Vi tar in stora befolkningsgrupper från de afrikanska länderna med en nästan obefintlig skolgång och där troligtvis många inte har en chans att få ett arbetet under sin livstid utan kommer att bli en ekonomisk belastning för samhället i all framtid.

Vi ser också att det finns personer med invandrarbakgrund som kommer hit ordnar till sin försörjning med sjukpension och sedan flyttar hem och lever gott på Svenska staten där också våra flata myndigheter har en stor del i skulden med den obefintliga kontrollen med naiva tjänstemän som tror alla om gott.

Främlingsfientliga kallar politikerna sina motståndare när de pekar på avigsidorna av en för stor invandring som håller på att förändra hela samhället till något som ingen känner igen sig i där kriminalitet, utanförskap, segreation , ökad arbetslöshet framförallt bland  invandrarna, en förändring av vår kulturarv där man mer fokuserar sig på att anpassa svenskarna till andra kulturer än tvärt om., en förhärskande kvinnosyn som tillåts förekomma där man mer ser till förståelsen för traditioner, utan att skarp reagera över ett tillstånd, där kvinnan roll är att gömma sig och inte delta i samhällets utan allt skall ske på mannens villkor .

Tyvärr så står nästan hela politikåren och tittar på hur Sverige sakta men säkert förändra till det sämre till förmån för att känna tillfredställelse för att bli sedd som världens samvetet där man inte sätter några begränsningar på hur många invandrare tillåts komma in.

Vi får väl se hur länge de Svenska medborgarna tillåter en sådan politik vara rådande i framtiden.

Kanske inte så konstigt att Jimmy Åkesons parti Sverigedemokraterna är dubbel så stora som de partier som ser ökad invandring som en naturlig del i Sveriges utveckling där väl  Folkpartiet, Centern, Kristdemokraterna med Vänsterpartiet pratar sig varma för en ökad invandring .

Att de sen balanserar runt 4% strecket med risk att åka ur riksdagen  borde väl ändå ge en tankeställare vad det kan bero på

Pånyttfödd Åmålsanda i näringslivsprogram läser vi i PD .

Vi får hoppas att den nya andan håller sig till vad kommunallagen säger vad man får och inte får göra med våra skatter. Vi har fortfarande inte sett avslutningen på Centerns tolkning av näringspolitiken där man gick in med kommunala pengar för att stötta ett lokalt företag med miljonbelopp för att täcka upp investeringskostnad med kommunala medel.. Här försökte de ansvariga in i det längsta slå blå dunster, genom att ljuga både för medborgarna och rättsväsendet med osanna påståenden.

Tyvärr så föll även PD med Sune Tholin in i debatten på ett olyckligt sätt genom sina påståenden, när våra politiker som kom efter Centerns ville städa upp efter eländet,  att det kommer få följder för förtroendet till våra politikerna i hur man behandlat sina egenföretagare. I Sunes värld där är subventioner och orättvisa fördelar för vissa ett tecken på bra företagsklimat.

Att det dessutom ligger långt ifrån vad Kommunallagen säger om den ordningen det är inget att bry sig om i alla fall inget att skriva om, tycker PD

Att sen den nuvarande näringslivsprogrammet innehåller en god samverkan med näringslivet i olika lokala forum kanske ändå inte skall  tas på så stort allvar när vi ser hur kommunala tjänstemän med politikernas goda minne klampar in och med kommunala pengar driver restaurang verksamhet som direkt blir en konkurrent till de lokala krökarna i staden.

Är det den andan som skall råda i det näringslivsprogram som nu sätts i sjön eller ?

Det hopplösa arbetet med att utveckla Åmål som handelsstad skall tydligen fortsätta med mer miljoner i stöd trots att minst 15 år satsning med miljonbelopp i olika projekt hittills slutat i fiasko med en fortsatt nerläggning av butiksytor till förmån för andra verksamheter.

Besöksnäringen skall utvecklas med tonvikt på Vänern . Det har vi nu hört i minst tjugo år utan att de ansvariga kunna visat upp ett resultat som styrker någon framgång i den näringen, trots att kommunen har en egen organisation och är med i ytligare två, just för den sakens skull.

Hur man sen kan göra Åmål mer attraktivt känt i vår omvärld genom att utveckla evenemang inom kultur, musik och idrott och på vilket sätt skulle det gynna kommunen kan man fråga sig ?  Har vi inte hört också i åratal att dessa tävlingar och olika jippon skulle ge reklam för kommunen för miljoner. Men till vilken nytta.? Har vi fått mer jobb, har vi fått nya medborgare, har vi fått bättre ekonomi ? Snarare är det väl precis tvärtom när okunniga politiker gått på tjänstemännens drömmar i olika satsningar i områden som ligger långt ifrån våra kärnverksamheter för att kommunens skulle göras attraktiv med investeringar i kultur och fritid som rent ekonomiskt bygger på skatteintäkter från en kommun med femtontusen  invånare än en som Åmåls, med tolv tusen. 

Men med en minskad befolkning som genererar minskade skatteintäkter, minskade arbetstillfällen , ungdomar flyttar ut, en åldrad befolkning som fodrar mer och mer vårdresurser och en ekonomisk kvarnseten i alla dessa kultur och fritidssatsningar som gjorts under åren, så fortsätter man i samma spår, med samma satsningar, och med samma drömmar och med samma mål . Ibland undrar man hur det står till med omdömet hos våra sittande politiker som inte vill analysera vad som gick snett och med lärdom om detta ändra på konceptet för att få kommunen på fötter igen.

1930 tal 

1940 tal ?

1940 tal 

1950 tal

Utflyktsbåten Turisten i Stora Lee  1907

Skrothandlare Axel Karlssons båt 1920

1901

http://www.filmarkivet.se/sv/Film/?movieid=621&returnurl=http://www.filmarkivet.se/sv/Sok/?q%3d%26categoryid%3d16%26minyear%3d1950%26maxyear%3d1960

Rebusen (1953)