Det är tydligt att om vi får en övergång till ett borgligt skifte i Åmål så kommer situationen på skolfronten, där väl gymnasieskolan är i centrum med de skenande kostnaderna på grund av allt mindre elevunderlag, ordna sig till det bästa tror både Moderater och Folkpartiet i sina insändare i PD.

Men man vill gärna bortse från det sviktande elevunderlaget i sina analyser. Moderaterna vill lägga krut på bättre marknadsföring för att locka hit elever. Folkpartiet vill förstatliga skolan igen och tror att det på något sätt skulle förändra elevantalet. Men man räknar väl kallt med att Åmål då skulle bli centrum för Dalslandselevernas gymnasieutbildning som på den gamla goda tiden.

Det verkar som om bägge dessa partier inte vill ta åt sig den verkligheten som speglar samhällets utveckling där elevkullarna minskar, utan vill få väljarna att tro, att bara de kommer till makten så skall vi minsann se till att elevantalet ökar antingen med ett förstatligande eller med en ökad marknadsföring.

Sanningen är väl att de borgliga skulle ha inlett en anpassning till det nu prekära ekonomiska läget som skolan befinner sig i på grund av sviktande elevunderlag för länge sedan . Då har vi aldrig hamnat i den situation som vi nu befinner oss i.

Nej här satsade man på ny musikpaviljong, en idrottshall som påstods skulle locka elever till skolan men glömde det viktigaste hur kurvan för elevunderlaget såg ut i framtiden. Nej här gällde det tuta och kör så får vi se vad som händer som i alla andra förvaltningar under den borgliga tiden. Resultatet ser vi nu .

Att sen industrins företrädare opponerar sig när man i brist på sökande  S- politikerna vill lägga ner linjer för att spara pengar borde väl de om någon förstå, och borde väl höra till sakens natur. Vi kan inte driva skolundervisning i linjer som ingen vill söka .

Undrar om det inte är just Industriförbundets medlemmar som är orsaken till det faktum att ingen vill arbeta i deras företag ..

Hur marknadsför ni era arbetsplatser på skolorna ? Har ni årliga besök på gymnasieskolorna där ni informerar och propagerar för att få elever att gå industriprogrammet ? Eller sitter ni med armarna i kors och väntar att någon annan skall ikläda sig den rollen ?

Ni om någon borde på alla sätt se till att industriprogrammen blir attraktiva för eleverna att gå i, sen är det upp till våra skolor att ombesörja utbildningen.

Hammarberg vår gamla skolchefs inlägg i debatten, där man slår ihop de båda gymnasienämnderna i Säffle och Åmål till en, är nog en del av lösningen. Då slipper vi förhoppningsvis detta revirtänkande som bara ställt till elände i skolfrågan i regionen genom åren.

Det är bra att industriföreningen kommer in på banan i skolfrågan genom sitt öppna brev kräva ett fördjupat samarbete mellan skolorna i Säffle och Åmål som kanske är början till att detta revirtänkandet tar slut så man kan fokusera sig på vad som är bäst för eleverna i fortsättningen.

Men industriföreningen får nog också se till att deras medlemmar lägger mer krut på att göra arbetsplatserna mer attraktiva så att eleverna väljer linjer som är inriktade på att passa deras behov.

Risken är väl att man skjuter lite över målet när man i debatten gör sken av att kommunerna inte sköter sina åtagande i gymnasieutbildningen i linjer som uppenbarligen ingen vill gå i .

Att sen Hammarberg efterlyser ett fördjupat samarbete med Säffle och kanske bilda en kommun är nog dömt att misslyckas. Tänk er alla dessa tjänstemän och politiker som ser sin position hotad när man skär ner tjänsterna till för att anpassas till den nya organisationen och där hälften av våra politiker får lämna sina uppdrag.

Den ekvationen får nog staten ordna till.  Här går nog tyvärr de egna intressena i första hand och inte medborgarnas vars mandat de är valda att företräda.

Vi ser Västra församlingens kyrka sticka upp ovan trätopparna till Höger.

Dett här kortet borde vara taget från en plats i närheten där den östra kykan numera är belägen i samma riktning som det föregående där vi har Västar Sund i bakgrunden.

.   

Järvägsstationen med samma siluett på andra sidan kyrkviken i bakgrunden som de föregående.

1920 talet 

1940 talet 

1950 talet

1960 talet 

1930 talet 

1920 talet 

1910 talet

1940 talet

SvD  KULTUR 

BERGLINS SÖNDAG

50 år med samma kvinna bredvid sig som gifta låter i dagens samhälle som ouppnåeligt för de flesta .

Det var i alla fall det som vi, min hustru  och jag själv fick uppleva den 21 september 2013, efter att ha träffats för första gången före tonåren och sedan i princip hållit ihop sedan dess.

Hur skall ni fira detta har varit den stående frågan den sista tiden. Med en tyst minut har hela tiden varit mitt svar eftersom jag inte gillar att fira tiden som gått och som aldrig kommer tillbaka. Det gäller födelsedagar som bröllopsdagar i mitt liv.

10 röda rosor har varit det stående inslaget i mitt sätt att visa min uppskattning till min livskamrat på bröllopsdagen de gånger jag inte har glömt den. Numera får jag en påminnelse från någon av våra fyra barn om vad som är i görningen.

Firandet eller skall vi säga en återupplevelse av vad som hände för 50 år sen , där Åke Högström som kommer från Åmål förrättade vigselakten, blev ett besök i Arvika Östra församlings kyrka.

Det blev resultatet av manifestationen för femtionde bröllopsdagen där det blev både en och två minuter av tystnad i det tomma kyrkorummet när man fick en återupplevelse i sina minnen vad som hände den dagen.

Denna lite ovanliga kyrkobyggnad som konstnärerna i Arvika i början på 1900 talet hade en stor del i att den kom till och som också fick stort inflytande för utformningen av byggnaden.

Här gick man fram i altargången , nervös och med ett hundratal personer som iakttog framskridandet mot altaret. .

Med bröllopsmarschen ekande från orgelläktaren.

Där fanns dopfunten som tre av våra fyra barn blivit döpta i. 

Har det inte blivit för mycket backande i politiken när Socialdemokraterna ena stunden går ut med än det ena än det andra i vad som gäller och sedan när opinionen via insändare och andra påtrykningar ändrar sina ståndpunkter.

Hur vore det om man innan man går ut och aviserar förändringar ser till att man har opinionen med sig och förankrar sina beslut hos berörda . Vet inte hur många gånger det har kommit direktiv från stadshuset vad som skall göras som sedan efter några dar tas tillbaka.

Konflikträdda politiker som inte vågar stå upp för sina beslut med hållbara argument är inga bra politiker. Detta hattande fram och tillbaka skvallrar väl bara om att man inte riktigt räcker till för att driva en politik som är bra för kommuninnevånarna utan får ångest och tar tillbaka förslagen så fort som någon opponerar sig.

Tänk efter före är ene bra uppmaningen för att inte få stämpeln på sig att man håller på och velar fram och tillbaka i sin politiska gärning .

Vi har sett både i hur vår turistorganisation, vår skola, hur husets och dessa cirkulationsplatser, våra skatter mm där det ena stunden gäller si och andra stunden gäller så .

Detta velande fram och tillbaka skapar sannerligen inget förtroende för de politiker som är satta att förvalta invånarnas intresse .

Åmåls innevånare kan känna sig lugna nu när vi i samarbetet med Säffle i den gemensamma Säffle-Åmåls teknik och fritidsnämnd har fått en ledning som har koll på var våra pengar hamnar.

Den taxefinansierade  driften av vatten och avloppsreningsverket verkar ge ett överskott med en miljon vilket gör att vi som betalar vatten och avlopp via avgift kan räkna med en måttlig höjning av taxan. Dessutom har den skattefinansierade också aviserat ett överskott på nästan sexhundratusen.

Ser man hur arbetet på fältet har disciplinerats med ordentliga redovisningar via konton som klart skiljer på de taxefinansierade och de skattefinansierade arbeten som görs.

Slut med myglet i konteringen där man blandade friskt mellan kontona under den gamla samhällsbyggnadsledningen utan att varken revisorer eller de förtroendevalda politikerna reagerade över det hela. Där arbetade man på fältet utan att redovisa kostnadsställena på ett godtagbart sätt. Den särredovisningen hur kostnadsmassan fördelades behövde inte i alla delar vara i paritet med verkligheten utan blev en efterkonstruktion som förvaltningschefen trixade till för att totalbudgeten i slutredovisningen skulle gå jämt ut.

Här äskade man pengar för än det ena och än det andra som man sen struntade att genomföra utan budgetmedlen användes till andra projekt som mer låg i linje med den dåvarande förvaltningschefens intresse. Tyvärr så vågade våra politiker inte göra en övergripande revision på förvaltningen i rädsla för att själva blivit avslöjad för det ointresse de visat i sin roll som förtroendevalda.

Nu är det ordning på torpet när vi har fått en förvaltningsledning som förstått vad deras uppdrag går ut på. Kanske en och annan politiker borde skämmas inför medborgarna hur man förvaltat sitt förtroendeuppdrag under alla dessa år som missförhållandena fortgått.