De äldre bilderna  kommer från Arvika historiska bildarkiv
 

Kyrkogatan från Styckåsgatan med AB Arvika Verkstäder till höger. Området till vänster blev sedermera Arvika Stadspark. I bakgrunden syns brandstationen med slangtornet. 1905

Arvikamârten" på Tivoliplatsen, 21 oktober 1907.

Stadsparken  1914 ?

Så här ser det ut i dag. 

Så här såg det ut på 1950 talet

Stadsparken med pergolan 1914-15 ? Vi ser ankdammen och Kattviken med småbåtar. Bilden tagen från Stadshustornet

.

Pergolan har växt till sig under åren och  utgör en fint blickfång och inramning av fontänen .

Kattviken, Arvika från järnvägsbanken. 13 augusti 1910.
Nuvarande Stadshuset med slangtornet till vänster i bild. Detta var synen på området innan Stadsparken och småbåtshamnen kom till.

Båthamnen vid Kattviken vid den då nylagda Stadsparken 1915

 

småbåtshamnen 1935

Kattviken på 1950 talet

 

 

 

 

Stadsparken Arvika 1915.

 

Så här ser det ut i dag  ifrån ungefär samma plats

  

 

1920-

 

 

så här se det ut i dag

 

 

 

 

 

  

Småbåtarna lyser tyvärr med sin frånvaro i dagens Kattvik.

 

 

 

 

 

 

Avtäckning av byst föreställande grundaren till Arvikaverken, Arvikasonen Per Andersson. 1 maj 1942 

Bysten står fortfarande kvar på samma plats i parken utanför Stadshuset

 

 

Detta träd är med på bilden som är taget från Stadshustornet runt 1914 . Borde vara en bit över 100 år vid det här laget .

 

 

Blomstersäng.

 

 

 

Bara att konstatera att Arvikaborna kan vara stolta av denna 100 åriga parkskapelse för 

rekreation och samlingsplats för underhållning.

     

 

En polis här i gatan står och iaktar hur Åmåls befolkning mår.

Bovar och banditer han med sin uppsyn skrämmer där han går 

Här behövs inga bilar i sin tjänsteutövning när han befolningen når

Här råder ordning och reda utan att oreda sätter sina spår

På den här tiden runt år 1900 så sätter bovar inga djupare sår

Här visas ingen pardon för bovar och banditer när man med full kraft tillbaka slår . 

Detta skrevs i bloggen för ett år sedan

Trender kommer och går. Nu har pendeln svängt över hur vi vill att våra hem skall se ut och fungera igen.  Allrum där kök och  aktiviteter med arbetsrum har varit en trend  där den sociala gemenskapen skall frodas och där hela familjen är tänkt skall delta , där matlagning verkar vara det som är huvudsysselsättningen i hemmen enligt media.

Blir jag bortbjuden så betackar jag mig för att delta i den gemenskap där matlagning och vindrickande är den sociala medelpunkten i sammankomsten, där man sen skall sitta och äta i matoset  och där kvarlevorna efter bataljen med maten i form av disk och allmän stökighet sätter en kaotisk prägel på hela rummet. Men det är väl så att TV med alla  inredningsprogram sätter sina spår i hur vi vill att våra hem skall se ut med influenser som kanske inte alltid är så genomtänkta.

Och alla dessa kuddar som slängs ut lite här och där i olika färger.  Och var skall man förvara alla dessa, som  många inredare älskar att förse våra sängar med, när det är dags och krypa ner. Nej tackar vet jag ett kök  som man kan stänga om sig både när man lagar mat och när man har dukat för måltiden i en separat matplats som kan vara intrigerat i ett vardagsrum , eller för sig för de som har plats. Rum som man kan stänga in sig i när man vill arbeta eller se på TV.

Vi har dessa matprogram som i stort sett varje kanal skall stoltsera med i sitt utbud och där matlagningen mer har övergått till en konst där tidsperspektivet lätt glöms bort i alla krångliga  maträtter som erbjuds tittarna. Själv lagar jag mat för att stilla min hunger och har varken tid eller lust att tillbringa mer tid i köket än nödvändigt.  Det finns förträffliga halvfabrikat i stort sett all mat som  våra mataffärer  erbjuder och som man kan laga  goda måltider av.

Svd  24/ 8  Stockholmsnatt av Pelle Forshed och Stefan Thungren.

Vin i alla möjliga varianter som i tv många gånger presenteras av lulliga programledare  där både färg och jord och ålder sätter sina smaksensationer av vinet som kommer från druvorna.  En provsmakning, analysering av varifrån vinet kommer, och vilken sorts druva som är pappa till smaken innan man kan ta för sig  och njuta av varan, är ett måste. Själv har jag svårt att förstå vitsen med att köpa vin för 500 kr flaskan när man kan få vin med god smak för 50 kr.  Så lite av snobberi ingår nog också den vinkultur som har frodas nu under ett antal år och där också en vinkylare med olika temperaturzoner, helst inmonterad på en väl synlig plats för att få mottaga gästernas beundran för denna är den nya innegrej  som är ett måste för många som vill framstå som en vinexpert.

Claes Erikssons vinprovarparodi. ca 2.5 min

http://www.youtube.com/watch?v=_7FUjALsFOU&feature=b-vrec

.

Själv tycker jag att ett glas öl eller varför inte ett glas mjölk kan serveras till maten, där behöver man varken veta var kon  går och betar eller ålder  eller vilken ras den tillhör och  det smakar lika gott oberoende var den kommer ifrån.