Att springa rå är ett straff som Svenska flottan på 1600 talet brukade. Det innebar att man med sammanbundna fötter släpptes från rånocken över vattnet, varav man fiskades upp med hjälp av linan som man bundits fast vid. Ett straff som jag önskade att jag kunnat ta till när jag med Nobless seglade Vänerrace på 1980 talet. Efter en fin början av tävlingen med bra vindar och en del av konkurrenterna bakom oss lämnade jag över rodret efter 10 timmar för att gå ner få lite sömn. Vaknade efter några timmar, dödstyst i båten förutom snarkningar. En vacker syn må jag säga ,hela besättningen låg och sov, båten var ankrad men med fullt segelställ uppe. jag kom upp på däck, dimman låg tät, men en svag vind kunde skönjas, i alla fall så mycket för att få båten i rörelse. Efter en ordentlig utskällning för situationen och den dåliga tävlingsandan fortsatte vi i dimman för hitta ett rundningsmärke i närheten. Den första båten som dök upp i dimman var huvudkonkurrenten som när jag lämnade över rodret klart var distanserad vilket inte gjorde humöret bättre. Frågan är väl om springa rå varit tillräckligt straff, det fanns också att dras under kölen - kölhalning att ta till.  

 Av hänsyn till deras person och deras social ställning i samhället -numera- nämner jag  inga namn i det som på 1600 talet kunde rubricerats som myteri och i det sammanhanget en så kallad springa rå vore alldeles för milt straff för gärningen.  

Springa rå en bestraffningsmetod i Svenska flottan på 1600 talet.

 Kanske börjar man nu få upp ögonen hur våra gemensamma resurser snedfördelas framförallt i fritidssektorn. Där har föreningar försett sig inte efter behov utan genom kontakter i den politiska sfären och i tjänstemannaherarkin som röstats in i klubbstyrelser som sen aktivt har lobbat för den förening de är med och styr i.

Tittar man bakåt i tiden så har föreningar fått både konstgräsplaner, ridhus, ishockeyhallar och skidbackar, utan att tillnärmelsevis kommit i närheten av att bidra till den verkliga kapital och driftkostnader medan andra klubbar fått klara sig i stort sett själva .

Här har det räckt med att rösta ine en hög kommunal tjänsteman eller en politiker som ordförande eller styrelseledamot för att säkra ekonomin för föreningen.

Det finns föreningar som inte har någon ungdomsrörelse har kommunala lönebidrag för 3 anställda, har fått hyran betald under flera år av kommunala medel på ca 75 000 kr/ år och som fått intäkterna på kommunens uthyrningsobjekt mot att de underhålls. En otrolig snedfördelning av våra gemensamma resurser som pågått under ett antal år utan att politikerna tagit tag i saken.

Här har man försett klubbar med inkomster på örnäs camping under bluesveckan och sedan går till fullmäktige och begär pengar för det återkommande underskottet i verksamheten utan att någon politiker reagerar på hur man förvaltat vårt kapital.

Ibland tror man att de politikerna som sitter i fullmäktige sitter där för att tillgodose sina egna intressen utan en tanke på vad det politiska förtroendeuppdraget de fått av väljarna går ut på.

Detta skrevs för tre år sedan i bloggen.

Debatten i massmedia lyser med sin frånvaro i det politiska Åmål.

Här har det uppdagats hur illa Politikerna och i synnerhet Centern med sina alliansbröder, folkpartiet, kristdemokraterna skött ekonomistyrningen i Åmål. Tittar man på de investeringar som gjorts i framförallt fritid som stjäl mer och mer av våra resurser i framtida åtaganden som drift, kapitalkostander, underhåll.

 Inga vibbar hos våra politiker som känner var kommuninnevånarnas prioriteringar ligger någonstans tyder på en något skev verklighetsbild och ointresse att ta reda på innevånarnas inställning.

 Den lilla undersökning som nu finns på bloggen, så tycker ca 90 % att satsningen på fritid tar alldeles för mycket resurser av våra skattemedel. Politiker i alla partier måste se upp med vilka kandidater som skall representera i nämnderna och även se upp med hur idrottsföreningar utser politiker och tjänstemän i sina föreningars styrelser och därigenom risk för lojalitetkonflikter när man skall fördela skattemedel. Viken är en sådan förening som varit duktiga på att värva styrelsemedlemmar ur politiker och tjänstemannastaben.

 Nu sitter vice ordföranden i samhällsbyggnadsnämnden som ordförande i Viken. Vi har haft vår förra kommunchef som ordförande i Viken, vår turistchef som lyder under samhällsbyggnadsnämnden har varit ordförande och som grädde på moset så har förvaltningschefen i samhällsbyggnad sina rötter i Viken. Vi har andra i nämnden som ser som sin huvuduppgift att förse resurser till idrott och fritid.

Det är bara att konstatera att infrastrukturen i stort blivit eftersatt med den konstellationen i samhällsbyggnadsnämnden. 

Nu får banne mig partierna ta tag i sina nomineringar och tillse att vi får kanditater till nämnden som har en mer nyanserad bild av sitt uppdrag, kanske ta beslut om att politiker inte får ta uppdrag i föreningar som de sen som politiker skall fördela ut resurser till av våra skatter.

Inte konstigt att vi i Åmål har en av Sveriges dyraste fritidverksamhet med den nomineringskulturen som har varit i Åmål. Politikerna i nämnden verkar ha mer lojalitet till sina föreningar än till väljarna .